... det blev en gråmulen dag. Jag tog med mig ett paraply, om det skulle börja regna.Kaffe, Pyttipanna (fast jag fick kycklingsallad, p.g.a min glutenintolerans) och fotografering.
Jaha, då har jag varit med om det också, en fabrik som lägger ner. Truckar, pallar och en lastbil stod och väntade ute på gården. Väntade på att få plocka ner resterande maskiner från lokalerna.
Jag drog mitt passerkort och snurrade in genom grinden...en sista gång.
Stämplade in 10:37 och la mitt kort bland alla andras i en papplåda som var framställd.
Långbord var utsatta, långbord med vita pappdukar.
Alla väntade, väntade och ville därifrån... eller kanske inte. Mina 17 månader på företaget har inte satt så djupa spår,
jag har inte bundit mig vid arbetet,
som de som "levt" här i 20-30 år och en del ännu längre tid. Jag har lämnat arbetsplatser med tårarna i ögonen, men inte denna. Men tror många satt och kände känslorna komma denna dagen.
Sista dagen på jobbet... vad väntar nu?
Vi fick ett smycke, inristat med Finspång 1913-2013. Några höll tal, jag minns inte vad de sa... vi åt... och så blev vi fotade. Fotografen hade intagit en plats på taket och vi stod nedanför och tittade, och frös. Kylan har kommit träden är rödgula, och i dag var inte ens solen framme och värmde.
Så skulle det bli kaffe igen vid de långa borden med de vita dukarna... men vi gick in till kaffeautomaten i gjuteriet och drack en sista kopp. Några berättade gamla händelser.
Sedan gick vi ... ut genom snurrgrinden.
I morgon väntar arbetsförmedlingen.
