Mars

lite från olika promenader... "de vilda djuren " på sista bilden kom fram ur skogen där min dotter  bor... Tyr och Loke mina barnbarn, var ute och ropade titta mina djur...! kom mormor !... vi springer efter dem dem... hade de inte ropat hade jag fått närmare bild på dem... och så sprang barnbarnen också ut på den "vita" ängen...

några blåbär från frysen...

... varken näsan eller fingrarna uppskattade morgonens temperatur, då jag 06:05 gick genom parken hem, från sista natt-skiftet före ledigheten. Änderna hade legat nästan stilla i vattnet, några flaxade iväg när jag gick förbi.
En ny isskorpa hade bildats... vart tog värmen vägen?

Läste av termometern i natt i fikarummet, den hade visat minus sexton grader, fabrikslokalen hade varit kylig. Jag "tinat upp mig" några gånger vid smältugnarna.

Kameran låg i fickan på jackan som vanligt, när jag gick mina trötta steg mot min lägenhet. Ja visst, så klart hade jag tagit upp den och det blev några foton.
Hittade även min reflex i fickan... men det var ljust på morgonen, så reflexen fick ligga kvar nere i fickan...
Ja, nätterna blir kortare och dagarna längre... men nattskiften är lika långa.

Klockan blev som vanligt efter nattskiften mer än vad jag tänkt, innan kroppen ramlade ner i sängen.
... och så kom signalen, mobiltelefonen vräkte ut sitt ljud i rummet... det var dags att gå upp... dags att "vända dygnet" att bli "normalt" ...

Upptäcker en diskbänk full av tallrikar, koppar, fat, bestick...

och ett kylskåp som är tomt.
Sista mjölken försvann i förgår och sista havregrynen i går.
Öppnar frysen, hittar några skivor glutenfritt bröd, en creme fraiche burk med blåbär, en påse blandad frukt och ett kycklingben.

Törstig, finns ingen juice hemma, men stod en ensam cider i kylen.

Och så, Kaffe, kaffe, kaffe... jo, det fanns några skopor kvar, dagen är räddad. Ska hänga i soffan, titta tv, göra en inpackning i håret, raka benen, lyssna på musik...
... och kanske diska

... vår, eller?

... skakar av mig "den sista snön", kryper ut ur idet... oj så vårtrött jag är.

Mars, vintermånaderna är över, solen är framme, snön smälter. På vägen hem från jobbet fick jag känslan att det är dags att hänga in vinterjackan i garderoben.
Solen värmde mig, termometern visade sex plusgrader. Det gröna som gömt sig under snön i vinter hade bildat gröna öar, och långa slingrande gångar i den vita snön.
Gångbanan som jag halkat runt på de sista veckorna var inte längre täckt av ojämn is. Sanden som jag ofta saknat fanns där nu i centimeter tjockt lager... så att den täckte gångbanans asfalt och jag fick känslan av att gå på en grusgång.
Ja, nu är det bara gruset som ska bort, visst är det en skön vårkänsla när vägarna soppas fria från vinterns grus... och då kommer motorcykeln fram. *L*

Ja, Mars... när jag var liten var första Mars nästan som första April... vi lurade varandra... och så sa vi, Mars, mars måne jag kan lura dig till Skåne... hummm, har glömt slutet på ramsan...