Den här månaden har startat dåligt, har inte hittat ett enda jobb att söka.
Fick svar av ett bemanningsförtetaget i fredags, angående det jobbet som jag var och tittade på fredagen den 31 januari.
Ja, det blev ett nej. De hittade en yngre person...
Kan inte riktigt förstå varför jag ska vara glad över att de tyckte jag var trevlig och allt var till belåtenhet med mig... när de inte var mig de bestämde sig för. Samma sak då jag var på intervjun: De hade fått så många ansökningar, hundratals... och valt ut sex som de intervjuade. Och jag var en av dem.
Jag har svårt för att vara glad, för att jag var en av de sex... det är ju ett jobb jag vill ha, och då spelar det ju ingen roll om jag är en av två eller en av hundra, om inte jobbet blir mitt.
Vad jag är glad för?
Jo, helgen gav mig glädje.
Snö, sol, en liten tjej som sysselsatte mig
och kaffe hos gamla vänner...
ja, hua vi börjar bli gamla... finns det en arbetsmarknad för "gamla" mig?
