ljus nummer ett..

första advent... sista november.

Ännu en grå dag till alla dessa gråa dagar i november detta år. Molnen täckte himlen, och fåglarna satt i de kala trädtopparna.

Jag gick en promenad genom parken förbi det gråa samhället, hem till min mor och tände ett ljus.

På torget stod julmarknaden och lockade köpare.


Nu börjar stressens månad! Nu ska du göra saker som pynta, städa, laga mat... vara social, äta julbord, byta julklappar och du måste köpa saker... inte lite av allt, inte lagom, utan mycket...

Nej, jag deltar inte längre i denna stressande jakt. Men jag kan ju inte blunda och blev väldigt fundersam här om dagen. När jag kom in till stan, annonserade affärerna om Black Friday ??? Tomtenatta förstår jag och Lucia, men Black friday jag stod verkligen som ett stort ? Ännu ett led i köphysterin, konsumtionskarusellen, och jag som nästan trodde att folk börjat förstå att vi inte kan förbruka, köpa, slänga, på det sätt vi länge gjort. Var rädda om er där ute i julens hjul.

... ingen reklam, tack.

Kommer hem från dagens morgonrunda måste ut och få luft går inte att sitta inne framför dator och tv hela dagarna. Jag har gått längs ån tittat på det fantastiska i naturen

som är gratis... trädens skulpturer, ändernas lek, gräset är grönt fortfarande ingen snö, ljud från gruset under mina fötter och dofter från löv som sluter kretsloppet och förvandlas till ny jord ... Det är bara min egen vilja att se, höra, känna och lukta, som begränsar intaget av allt som finns där utanför dörren...  

Men nu när jag kommer hem,  där på golvet i hallen ligger en hög med reklam.  Jo jag vet jag borde sätta upp en lapp på dörren "INGEN REKLAM TACK" men är väl latmasken, det ska jag göra, men när? nu måste det bli av!
Nu ligger den där reklamen där på golvet! Och överst i högen nås mina ögon av "NATUREN ÄR TRÅKIG" allt blir roligare med ny teknik. Jag har hört orden på TV också, reklamen med en pappa och hans barn ute i skogen...

Naturen är tråkig, är det det vi vill lära våra barn? ...


Naturen är FANTASTISK! i min ögon, mina barnbarn springer på ängen på landet, ser djuren i skogen och gråter när de ser ett överkört djur på vägen. De sår frön som blir morötter, som de äter, bygger kojor av gamla grenar, matar kaniner...

Nu ska jag sitta med min dator ett par timmar... inget roligt... bara ett måste.

Grått, grått, grått...

I dag var som i går. Dagarna är gråa, en ny vecka börjar. En ny vecka?! Jag vaknar av att telefonen ringer klockan är strax efter åtta. ja varför skulle jag inte sova när jag ändå inte har något arbete?
Jag går upp, drar gardinerna från fönstret, och drar upp persiennen. Det är grått, så grått. Jag ser knapp någon skillnad på det ljus som kommer in jämfört med det som fanns innan jag drog isär gardinerna.
Jag sitter i min gråa soffa... ja, jag har inget kök att sitta i, inget köksbord, så jag äter sittande i min gråa soffa. Minns alla gånger jag sa till mina barn att inte äta i soffan... äta ska man göra vid bordet i köket. Gröt, jag äter min gröt som fått en färgklick av de djupfrysta, nu tinade jordgubbarna jag plockade i somras. Sedan väntar timmar framför datorn... fylla i kassakort till A-kassan... leta jobb på platsbanken... det är verkligen grått.
En runda ner till biblioteket, läser tidningen. Och ute är det grått, grått, grått. Gick till min mor, min mor med sitt alldeles gråa hår. Det var mörkt när jag gick hem, det gråa var borta, slukat i mörker. Klockan är strax efter fem när jag kommer hem. Jag har gjort allt för i dag... är det dags att sova nu? I dag var som i går... hur blir det i morgon?

osynliga och synliga skiljelinjer....

Utanför Åhlens sitter en flicka och ler och säger hej… ett väldigt glatt hej… hon ser väldigt glad ut. Hon är en av alla de tiggare som dykt upp utanför affärerna det senaste året.

Många är väldigt förargade på dessa tiggare, de vill ha iväg dem… tiggeri är fult… de är lata tiggarna… brottslingar tycker en del… men min mamma gillar tjejen utanför ica där hon handlar en gång i veckan, då färdtjänst tar henne dit. Flickan utanför ica ler och säger hej till min mor. Min mor som ofta sitter hemma och är ensam blir glad åt ett leende och någon som säger hej. Det finns nog många ensamma människor som blir glada åt ett hej och ett leende.

I går "firades" 20 år efter Berlinmurens fall. En mur mellan syskon, föräldrar, vänner och frihet "föll". Den hade funnits där sedan 1961... men jag undrar när byggs en skiljelinje och när faller den?

Runt mig finns en mur som jag försöker ta mig igenom, arbetslösheten. Jag ser livet på andra sidan om muren, det "vanliga livet", men jag får inte vara delaktig i det livet, jag har inget arbete. De första stenarna till den muren byggdes långt innan jag märkte det. 

De flesta murar syns inte... vi undviker att se dem. De är inte byggda av synliga stenar, taggtråd eller betong. De är uppbyggda av ord, beteende, rädsla och egoism. De är svåra att riva och döljer sig med filter av avledande aktiviteter... 

Min mor 81 år gammal hon har stängts inne av ensamhetens mur. Flickan utanför ica är utanför sammhällets mur. Jag befinner mig i ett läger för arbetslösa.

Folk stängs innanför och utanför murar gjorda av sig själva eller andra... ofta gjorda av rädsla och egoism. det går att riva dessa murar, men viljan måste finnas både från de innanför och de utanför...

Reser

Jag åker tåg, ser ut genom fönstren på landskapen som passerar. 

Jag åker med tåget, ett tåg fyllt av drömmar och förväntningar. Människor stiger av, stiger på. Stora väskor på hjul rullar på perrongen, ryggsäckar lyfts från hyllor i tågvagnen, en man har sina saker i en svart soppåse. 

Någon springer mot en mötande famn, tårar rinner från ett barns kind. Folk som är på väg... vart? vad väntar de sig när de kommer till sin station? Vi fraktas hit och dit, för att jobba, studera, en del barn slussas mellan sina föräldrars boende på olika orter. 

Jag följer med tåget… men undrar vart mitt livs tåg går. Jag bara följer med från station till station. Instängd.

Det känns som jag slutat skriva… men orden finns där ibland…. Kameran ligger nere… få kort blir brända i dess lins. Vet inte vart jag är på väg… men längtar, längtar efter ett hem, ett riktigt hem, sätta upp gardiner i fönstret. Ha ett riktigt kök, laga middagar åt barnen och deras familjer. Veta vad som händer i morgon.

I helgen reste jag bara för nöjes skull, första gången på länge som jag inte reste till eller från ett arbete, till och från två olika lägenheter, till och från två olika kylskåp. Jag behövde inte tänka på i vilket kylskåp det fanns mjölk och i vilket det var tomt. 

Jag reste till mitt yngsta barnbarn, en resa med tåg till min släkt. 

Jag är "hemma" igen efter helgens resa. En helg med lekar, kramar och pannkaka. 

En helg full av liv.

Dagens aktivitet är att skriva  aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen.