tiden tickar på

Vintertrött, ögonen kliar och huden är torr. Januari försvann nästan utan att jag märkte det. Världen är orolig, rörig, egoistisk... men jorden fortsätter att snurra, jag åker med. Mitt äldsta barnbarn fyllde 16 år. Jag såg film med barnbarnen. Vardagens grå bröts när det kom ett paket på posten från mitt yngsta barnbarn. En kväll åt jag musslor tillsammans med yngsta sonen och hans flickvän. Jag såg på TV, läste en bok, två, tre... högen av böcker växer. Det snöade, snön smälta, det kom ny, halka, töväder och snö igen.
Jo, så var jag på en jobbintervju, kroppen blev så glad att den vaknade redan halv sex på morgonen dagen efter, den ville upp och iväg... iväg... inte vara instängd längre i arbetslöshet...

dricker kaffe...

... årets första morgongröt är uppäten... utanför fönstret smälter snön... men ser ingen skillnad sedan 2015... förutom skräp som lämnats efter gårdagens raketer.

Det känns i mina ben att jag vandrade runt i går, blev en fin stadsvandring i Norrköping med människor, ljus och musik.

Gick förbi sista stopet och fick en historia berättad om när fångar skulle avrättas fick de en sista sup där, på sin sista vandring mot galgbacken...
Det var ballonger, och bilder med berättelser, och fullt av maschaller längs vägen....

ett besök på stadsmuseet... arbete och fest

Mörkret föll och jag tände ett ljus

"nyårsmiddag"
 ... och så åkte jag hem och inväntade tolvslaget...