... i mitt arbetslösa ide.

En del dagar vill jag sova, inte för att kroppen behöver vila, utan för att jag är så uttråkad på att vara vaken, eller för att jag inte har råd att vara vaken.
När jag sover kostar jag inget. Jag äter inte. Jag behöver ingen transport. Jag sliter inte mina skor. Jag behöver inte ha lampan tänd.
När jag ska sova grubblar jag, tankarna kan hålla mig vaken i timmar... känns som de håller mig vaken hela nätter ibland... tänker, undrar, funderar. Byter kudde, vänder mig, byter kudde igen. Drar täcket över huvudet, nya tankar, gamla nötta tankar.
När jag ska stiga upp vill jag stanna kvar i sängen, stänga ute ljuset. Dagens uppgifter tar alldeles för kort tid, vet att dagen blir lång.

Det rasslar till ute i hallen, tidningen dimper ner i brevlådan. Men jag ligger kvar tills det rasslar till ytterligare en gång i brevinkastet. Motvilligt åker fötterna ner på golvet och styr iväg mot hallen. Reklamen ligger över tidningen. Jag sorterar reklamen och sparar den högen som går att använda till packmaterial vid en eventuell flytt... vet ju inte om, eller när. Är en av sakerna jag grubblar över. Packar i drömmarna, besöker nya arbetsplatser...

Nej jag prenumererar inte på tidningen, den går att läsa gratis på biblioteket. Jag får den av en vän, som fått den av en vän... tidningen vandrar mellan brevlådorna. I dag fanns ett olöst korsord, det ska jag kladda lite bokstäver i.

November

 Löven har tappat sina fästen från trädens grenar. Energin som intagits under sommaren har samlats till förvaring. Knopparna ligger och väntar på våren.

2013-11-08, arbetsuppgift enligt handlingsplan utförd.
Jag har varit till Arbetsförmedlingen och Verifierat mina meriter. Undrar varför de inte gjorde det någon av de två tidigare tillfällena jag var ner och visade upp mina certifikat.



Gick sedan till biblioteket och läste dagens tidning, och så kom jag hem med två böcker... nu gömmer jag mig i dom över helgen...

en arbetslös vanlig "tråkig" tisdag

Det är grått där ute, platsbanken har fått mitt dagliga besök.

Såg någon nämna att det är tråkigt att vara arbetslös. Hummm, visst är det tråkigt att vara arbetslös, men även ett jobb kan vara tråkigt.
Förutom att omgivningen tycker att det är tråkigt med arbetslösa, så finns det andra saker som jag som är arbetslös upplever tråkiga... "jobbiga" i min sits som arbetslös.


Som arbetslös har jag tappat stora delar av min bekantskapskrets, rutiner, det sociala värdet, ekonomi.

Det är dyrt att vara arbetslös. A-kassa vår arbetslöshetsförsäkring är urholkad. Vilken bilägare skulle godkänna att ha en så dålig bilförsäkring?. Under senaste månaden har jag varit på intervju som medfört resor fyra gånger 140 kronor i bussavgift varje gång, brevporto, kuvertköp... alla utgifter som orsakarts av att jag är arbetslös. Då säger någon, men det är ju småpengar. Nej inte för en arbetslös, dessa ca 600 kronor är mer än vad min mat får kosta på 14-dagar.

Jag pratade med en person på tåget. Hon jobbade i Norrköping, hennes man i Stockholm... de bodde i Eskilstuna. En av deras söner bodde i Örebro, dottern i Linköping och yngsta sonen for fram och tillbaka till olika arbetsplatser i Norge. Alla dessa förflyttningar, orsakade av arbetslöshet. Arbetslösheten splittrar familjer.

Så, är det, det där med valfrihet och möjligheter det pratas om. Men jag ser ingen valfrihet! För en arbetssökande arbetslös är verkligheten den att du inte vet om du kan besöka barnen i helgen, du vet inte om du kan gå till tandläkaren nästa vecka, du vet inte om du kan tvätta på tvättiden i morgon.
Ringer telefonen och någon vill ha en intervju, kan du inte tacka nej. Får du ett jobb får tandläkartiden vänta, och är det ett helgjobb blir det inget besök hos barnen. Har du tur får du ett jobb på orten, annars får du flytta, du får ställa dig på nytt i kö hos en tandläkare... bo på vandrahem om inte det finns någon ledig lägenhet... eller pendla 20 mil om dagen...

... nu in till stan med ett intyg, ytterligare en kostnad på 140 kronor i bussbiljett, men kanske ger det ett jobb... kanske måste jag köpa en bil och börja pendla 20 mil om dagen.

Platsbanken...

... rubrikerna på olika jobb rullar fram på min dataskärm. Letar efter min plats.
En plats där jag kan känna att jag har ett arbete där det förväntas att jag tar ansvar.

Ett arbete där min arbetslivserfarenhet kommer till användning. 

Ett arbete där jag får nya utmaningar och erfarenheter.

Vill du jobba extra? ... extra? nej jag vill ha ett jobb en sysselsättning... extra? ? ? jag är arbetslös! extra till vad?

Hungriga, duktiga studenter som vill jobba... ? undrar om jag måste börja studera för att få ett jobb inom industrin eller på något lager som truckförare?

Medecinsk sekreterare
Socialsekreterare
Norsktalande kundtjänstarbetare

Jag byter sida... texten ser lika dan ut...
Lärare
Systemutvecklare
Arabisktalande...
Finsktalande...
Driven student...
Två modiga elevassistenter.


... ingen som behöver mig!
... arbetsgivaren följer rubriken, oftast ett bemanningsföretag.
Tomte sökes i Lund, Landskrona och Malmö !
Jag passerar sidan 26 av de 96... och ger upp sökningen.

... tittar på hemlänet 783 jobb, 15 inom industi.

Känner mig som skyltdockan som klamrar sig fast på en vägg till ett hus i Norrköping.
Ensam, fast jag vet så många fler än jag är arbetslösa.
Utsatt, dit det blåser dit hamnar jag, inget att välja på bara att följa fingret dit det pekar... om det nu ens händer.
Jag fryser, klättrar på... faller tillbaka och blir hängande.

vecka fyra och snart fem...

... veckorna springer i väg... känner mig som en ballong, som flyger omkring och vet inte vart... ibland stiger jag, högt över marken i hopp om arbete. Men så sticker något hål på förväntningarna och jag faller trasig ner, det gör mig trött.

Dagarna går, jag vandrar långa promenader, gör uppdateringar på bemanningsbolagen, söker jobb och uppdaterar bostadsköer i olika städer!

På fredag ska jag skicka in min första rapportering till arbetsförmedlingen, blir en lång lista på aktiviteter, några sökta jobb, och jobb som jag fått tillbaka med orden "vi tackar för visat intresse, men tjänsten är tillsatt av annan sökande".

Nu ska jag laga ihop mig och blåsa in lite luft och .. nä, inte stiga för högt känner att lagningarna inte håller för det i dag.

... vecka tre

... letar, letar och letar... men måste jag verkligen behöva flytta till Pajala, Kiruna eller Malmö? Funderar, grubblar och blir trött.

Förra veckan snubblade fram.
Går som i dimma, vet inte dagarnas namn.
Hade, en rörig dag på arfbetsförmedlingen.
Jobbmässa! 200 personer i kö för att lämna sina CV till sex bemanningsföretag...
fick någon, Jobb?
Var på ett möte med jobbcoachen... bemanningsföretag, uthyrning, flytta?
De skickar mig på ett  besök till ett företag i Orskarshamn! i morgon. Blir buss 20 mil.
Fick arbetsgivarintyget och lämnade det till a-kassan.

Men veckan slutade med glädje, 4-års kalas, besök på junibacken, spring på ängen och bus.

Så trist om jag måste flytta långt bort från mina underbara små barnbarn...

vecka två slut som arbetslös...

... ok, erkänner, sover alldeles för länge.
Den orange-färgade foldern från arbetsförmedlingen möter mina ögon på väg in i min köksvrå... Texten på foldern lyser i vita bokstäver, "Vad gör du i morgon?". !!!
... i morgon, undrar vad jag gör i dag? !!!

Känner mig lika mulen, grå och trist som vädret var i början av veckan... och kan inte riktigt ta in att solen faktiskt skiner där ute.

Mina jobb-ansökningar som jag skickade in under september börjar komma tillbaka nu...
med orden, "Vi tackar för visat intresse, men tjänsten är tillsatt med annan sökande". Undrar hur många mail med de raderna de får skicka ut... tror inte jag är ensam att få dem... Men, det är en känsla i mig... en känsla av att jag inte finns... kroppen vill bara sova.

Hösten är vacker, och jag försöker ta med kameran ut... jo blir bilder... men känslan..? glädjen?...

I går tvättade jag hojen, sex månader i garaget väntar för den...
               ... tänk om det ändå varit sommar nu...

kanske flytta, till...

Det är höst, det blir vinter. Det hade regnat under dagen. Löven hade bildat en geggig sörja längs vägen, när jag gick hem i natt efter "återträffen"... företagets fest, efter att de avskedat oss och flyttat sin verksamhet utomlands.

Första dagarna, snart en vecka har passerat som arbetslös. Jag har städat garderoberna. Gjort äppelpaj åt mamma och besökt henne.

Fundersam över hur människor behandlas. Jagade, lurade ! Blir förvirrad av allt jobbsökande. Brev i brevlådan... nej jag har ännu inte fått något, men vet de som fått. Brev med budskapet att dessa jobb stämmer med vad du ska söka, och olika arbetsorter runt om i Sverige... jobb i Malmö, Sundsvall och Örebro.

Frågorna kommer. Vart ska jag bo? Finns det lägenheter där? Men ... varför oroa sig för lägenhet 30 - 80 - 100 mil bort härifrån? Det finns andra arbetslösa på dessa orter med samma arbetslivserfarenhet, gamla och unga. De får nog jobbet... Lurad ett tag, några veckor i väntan med kännslan att det kanske löser sig om jag flyttar. Ska jag börja packa? men så kommer brevet... tack för visat intresse, tjänsten är tillsatt med annan sökande.

Jag har inget emot att flytta till ett varaktigt jobb som ger mig en ny fast punkt i livet, men jag vill inte flytta runt... fem månader i Umeå, en månad i Lund, tre månader i Karlstad ...

arbetslös...

Ja, arbetslös... utan arbete!

... så möts vi då igen, "arbetskamrater" från gårdagens långbord med vita pappdukar.
Nu i kö för ett nytt arbete utanför arbetsförmedlingen...
hummm... Nytt jobb, får man det på arbetsförmedlingen?
Nej och någon lång kö var det inte utanför ... Vi fick skriva i listor för bokning av tid till arbetsförmedlingen för flera veckor sedan, för att vi inte skulle stå och skräpa i en lång kö. Så nu sysselsätter vi arbetsförmedlingen tre dagar med inskrivning av oss...
...och vi är många som vill ha ett nytt jobb... vi är många som kommer att skriva CV och personliga brev... och många av oss kommer att söka samma jobb.

Registrerad som arbetslös, med en handlingsplan, och ett ekonomiskt bortfall på mer än halva lönen. Men är inte oerfaren att leva på denna nivån, minnet av förra arbetslöshetsperioden finns kvar.

I brevlådan hemma låg lösenordet för IF Metalls A-kassa,
så bara att logga in och börja stämpla.
I morgon blir det en lång promenad...

sista september...

... det blev en gråmulen dag. Jag tog med mig ett paraply, om det skulle börja regna.

Kaffe, Pyttipanna (fast jag fick kycklingsallad, p.g.a min glutenintolerans) och fotografering.

Jaha, då har jag varit med om det också, en fabrik som lägger ner. Truckar, pallar och en lastbil stod och väntade ute på gården. Väntade på att få plocka ner resterande maskiner från lokalerna.

Jag drog mitt passerkort och snurrade in genom grinden...
en sista gång.
Stämplade in 10:37 och la mitt kort bland alla andras i en papplåda som var framställd.

Långbord var utsatta, långbord med vita pappdukar.
Alla väntade, väntade och ville därifrån... eller kanske inte. Mina 17 månader på företaget har inte satt så djupa spår,
jag har inte bundit mig vid arbetet,
som de som "levt" här i 20-30 år och en del ännu längre tid. Jag har lämnat arbetsplatser med tårarna i ögonen, men inte denna. Men tror många satt och kände känslorna komma denna dagen.
Sista dagen på jobbet... vad väntar nu?

Vi fick ett smycke, inristat med Finspång 1913-2013. Några höll tal, jag minns inte vad de sa... vi åt... och så blev vi fotade. Fotografen hade intagit en plats på taket och vi stod nedanför och tittade, och frös.  Kylan har kommit träden är rödgula, och i dag var inte ens solen framme och värmde.

Så skulle det bli kaffe igen vid de långa borden med de vita dukarna... men vi gick in till kaffeautomaten i gjuteriet och drack en sista kopp. Några berättade gamla händelser.

Sedan gick vi ... ut genom snurrgrinden.
I morgon väntar arbetsförmedlingen.

Natt...

sista natten...

Månen lyste över slottsmuren, löven regnade ner från träden, jag gick för att avverka denna sista natten... det kändes lite kallt i luften, löven prasslade under fötterna.
Dagarna närmar sig slutdatum... och arbetslöshet.

Under natten öste musik ut ur högtalarna i ugnsrummet på jobbet.
Gjutmaskinen stod stilla, inget kopparband producerades.
Suduko, korsord... kaffe... kaffe... kaffe... tankar. Natten kröp fram.
Gick ett varv i fabrikslokalerna, ett fåtal av oss var ute och jobbade.
Tystnad, tomhet... slängde en säck kol över smältan i ugnen... löste ett korsord till.

Rensade ur mitt skåp i omklädningsrummet... lät hjälmen ligga kvar på hyllan,
nu har jag bara en dag kvar...
en dag om en vecka, tills dess är det "frivecka"... hummm...
ja, jo tar vara på ledigheten med ytterligare en kurs.

fredagen den trettonde...

... gick i genom mörkret på väg till jobbet, dimman låg tät. O, ja jag har reflexer... två stycken *L*, en i varje ficka på jackan.
Sista förmiddagen på nuvarande arbetsplatsen... sista morgonen jag behöver dra mig upp ur sängen vid 03:45... skönt.
Gjorde antagligen min sista smälta av koppar, klockan 12:20. Tiden jag har kvar på jobbet fram till sista september, blir det bara att vara ugnsvakt... slänga på träkol och ta prov och se till att temperaturen är ok... blir nog långa nätter.
Gick hem...
hummm tur eller otur? fredagen den trettonde? Lämnade in V75 på tobaksaffären.
Köpte en Sallad, en Smoorthie, en påse Lant Chips och svenska jordgubbar. Jo finns fortfarande Svenska jordgubbar och det i September.
Kom hem, putsade på hojen, laddade batteriet. Hoppas på en tur i morgon...

och nu fira fredagen den trettonde, eller att jag avslutat dessa jobbiga mornar på nuvarande jobbet... med sallad och smoothie.

september-sommar...

... maj, juni, juli augusti gick..och nog trodde jag att jag missat både bad och grillen i år... men så kom det en baddag med grill vid stranden... äntligen... och det i september.

.... myggen bet oss... barnen blev trötta... solen gick ner

första sepember...

... burrr, mörkt, kallt och blött i dag på morgonen då jag gick till jobbet. Ett löv på marken betyder inte att det är höst... men i dag låg de tätt intill varandra längs vägen och små högar av gula och röda löv hade samlats längs gatans kant.
I kön vid stämpelklockan på väg hem stod någon och sa: Nu är det nog slut grillat om kvällarna. Min tanke blev genast, att jag inte ens har grillat i sommar, inte badat ute heller.
Under den stora eken på ängen låg en ring av fallna löv...

Adjö sommar... och Välkommen en solig färgstark höst.

en helg med minnen...

... så satt jag där, i staden där jag känner flest människor.

Ensam, varför?.. är jag tråkig, ohyfsad, elak... ? Kanske det, men det var självvalt.
Ville dit... se känna hur jag mår av denna miljö, stad, människorna.
Saknar jag den eller hatar jag den, kan jag leva utan den eller är det där jag hör hemma?

Blev vänligt bemött när jag checkade in på hotellet. Garageplats åt hojen. Gluten och laktosfri kvälsmat.


Satt och tittade ut över ån, vattnet forsade fram genom dammluckorna. Några barn cyklade över bron, och minnen poppade upp i huvudet.
Minnet av mitt äldsta barnbarn som gick med mig över bron, och var rädd för spindlarna som satt i sina nät i järnstaketet längs bron.
Minnet av mina barn som jag mötte här en mors-dag, de var så spralliga och glada, och alla tre var sams, de hade köpt blåa kaffekoppar och två träkatter åt mig.

Jag åt min kvällsmat där i staden där jag bodde i 29 år, det var Fredag kväll. Kvällsmaten ingick i hotellpriset. Grönsaksbord, kalkonstek med potatis, och varma äppelskivor med vispad laktosfri grädde.
Folk gick längs ån, tror en hel del var på väg till Öl klubben, Öl kultur, en medlensklubb med eget bryggeri och lokala ölsorter. Var medlem där för många år sedan, då låg lokalen längre ner längs ån. Men nu dricker jag inte öl längre.

Satt och undrade om någon saknar mig i stan... skulle någon bli glad av att se mig?

Jag avslutade min måltid vid hotellet och gick en vandring längs gamla välkända hus, gator... Kom till parken där en vän och jag plockade örter en natt som vi torkade.
Vart jag än tittade såg jag minnen, lägenheter jag bott i, lekplatser som barnbarnen lekt i. Badhuset där jag tog mitt dykcertifikat, och platsen vid ån där vi dök juldagen bland is... så kallt, hade missat att ta med mina vantar.

Vid de gamla smedjorna hörde jag musik, jag gick runt lyssnade tittade. Miss Li sjöng där inne. Satt mig ner tog ett glas rött i restaurangen... och nya minnen dök upp. Barnens dans runt granen vid julskyltningarna när de växte upp. Middagar på den fina restaurangen... musikupplevelser med vänner.

... Jag kom tidigt till hotellet, klockan var inte ens tolv... såg en film och sov.


Vaknade till en ny dag.

En fantastisk frukost.
Solsken vatten som gnistrade.

Ner på stan, mötte några gamla vänner. Tiden har gått, men mycket var sig likt. Några nya hus, några gamla rivna.
Köpte några presenter.

Lördagen blev en solskens dag... Åkte runt på hojen.

Träffade mitt yngsta barnbarn.



Lördagskvällen blev en förflyttning tre år tillbaka i tiden, fler minnen. Glädje och sorg. Förändringar, gammalt som arbetats för som förändras... Nya utmaningar på gång. Träffade vänner jag jobbade med... Grillade, nej så blev det visst inte... men mat blev det och minnen, ja massvis med minnen.

Söndag morgon... ytterligare en underbar frukost. Packade hojen hemfärd... hemfärd... ja, avfärd till min nuvarande adress.
Men först ett avslutande besök i staden hos min äldsta vän, en "tjej" eller har vi blivit gamla damer nu? Vi träffades första gången samma dag som min dotter föddes, hon fick en dotter också... och det finns många minnen ...

Blev en helg med en massa minnen... men lugn, avkopplande...
   

jobbar på mitt CV...

... frivecka !
Ledig, och trött efter helgens nattskift.

Solen skiner, det är riktigt varmt...
och nej, jag ligger inte på badstranden, och inte på ängen och solar. Men visst omges jag av sand. Men.... blir ingen vila denna veckan.
Sand, sten, grus, jord !


Tidigare fick jag bara köra hjullastare med gafflar.
Så jag har tillbringat veckan i en sandgrop, kört hjullastare med skopa, för Anläggningsarbete.
I morgon blir det "uppkörning".

.. passar på att utbilda mig lite... så här innan jag blir arbetslös. Lite nytt till mitt CV...

och hoppas på att det kan ge ett framtida jobb. ... eller hur? visst kan man hoppas?

väggar, murar... till för att skilja av, dölja ... slippa se.

... några veckor till går jag längs muren till jobbet, trädens grenar hänge över från insidan av parken.
Ja, insidan... mycket känns nu handla om att vara på insidan eller ute. Arbeta eller vara utan arbete.

Så hittar jag en historia om när muren kom till.

Jag går på "rätt sida" av muren, längs slottsparken, på väg mot jobbet. 

"Rätt sida"... ? Rätt sida för en arbetare, tänker jag.

Sidan, murens utsida... där kolköarna höll till. Kolkörarna som orsakade att muren byggdes, så slottsfrun slapp se dem, när de väntade utanför bruket med sina laster av kol... och i brist på toaletter gjorde sina behov.

Nej ska inte jobba... jobbade gjorde jag i natt, nu ska jag träffa min jobbcoach, och sedan ska jag hem och sova.

Dimma...

Det är kaos i huvudet, för många tankar... för lite roligt att göra. Höstmörkret smyger sig på... det är fortfarande mörkt när klockan ringer på morgonen.

Tvingade med kameran i dag på morgonen... och tryckte av ett par kort... några dimmiga morgonbilder.

Drog passerkortet i snurrgrinden...
sedan i stämpelklockan...
jobbade,
åt lunchlådan...
stämplade ut.
Hoppade över chefens stormöte, där han skulle berätta om nyckeltal och resultatet för senaste kvartalet... och hur de sista veckorna planeras i verksamheten.

 Så kom regnet.

Jag gick i den täta regnridån efter jobbet, regnet föll med stora droppar, där marken lutade bildades vågliknande rörelse. Pölarna växte till snabbt...jag blev blöt om fötterna. Jag gick inte hem, jag hade tid för en timmes massage... nacken, ryggen, huvudet är inte som det borde... det domnar upp mot, över örat, en otäck känsla.

Kanske är det solens magnetism som stör mig... rör runt i huvudet och hittar inte rätt. Läste om ovanliga solstormar, och polbyte, långt där borta... ingen som vet varför solen beter sig som den gör just nu.
De säger det kan ge klimatförändringar, ja då kan de ju skylla på solen nu och fortsätta med nersmuttsningen på planeten...

... skrämmande det jag läser om Japan och att det sprits stora mängder radioaktivt vatten dagligen, varje timme, minut... ut från det jordbävningsskadade kärnkraftverket i Fukushima, en jordbävning som inträffade där för... över två år sedan... och ännu har de inte stoppat läckan.
300 ton radioaktivt vatten varje dag!

Min oro för arbetslösheten känns liten om jag börjar tänka på all oro som pumpas ut i världen... alla bråk... frostiga relaktioner... likgiltighet för hur vi förbrukar resurcher... och människor

Det regnade när jag gick hem från massagen och det regnar fortfarande utanför fönstret.

Mitt liv känns lite dimmigt... otydligt... oskarpt, som morgonbilden. Men något gömmer sig där bakom diset.

Trött

... första veckan efter semestern flöt på. Jobbade inte med mitt ordinarie skiftlag... plötsligen fanns det folk runt mig som pratade, var trevliga. Nu vet jag inte om det är värmen, hettan ...ja, hettan i dubbel bemärkelse i miljön på jobbet. Eller om det är tristessen av ... med attityden, beteendet i mitt skiftlag. Som tagit pusten ur mig, fått mig att bli trött, tröttare, tröttast. Men tröttheten har gått över förr, så den försvinner...

Vill verkligen att det här tar slut. Jobbigt att bli arbetslös, men denna "väntan" är hemsk.
Var hos min jobbcoach i går... kan bli en del kurser nu mot slutet. Välfyllda veckor inför tomma dagar.

Första Augusti, höst... eller sommar?
Såg några röda löv på marken när jag vandrade i parken ner till jobbet... röda!... ja och så flera gula... Min kamera ligger hemma. Undrar varför den inte är med... har legat på hyllan i hallen över en vecka.

Söker jobb.

... så då har det börjat!
Sökandet efter nytt jobb. De första jobbansökningarna ifyllda och skickade.

Nio veckor kvar tills företaget jag jobbar på flyttar utomlands.
Nio veckor
... eller rättare sagt 66 dagar, har inte räknat på hur många arbetsdagar till det blir
... arbetsschemat kan ändras... vilket är ytterligare en ovisshet att leva med...

Oj hur ska jag kunna tänka positivt och inte ta ut eländet i förväg?
... hur ska jag kunna inbilla mig själv att allt blir bra och att det dyker upp något nytt.
... att det är kul med ombyte... kul att lära nytt, möta nya människor...

Har suttit med platsbankens annonser och bemanningsbolagens sidor från det jag gick upp i dag. Hade tänkt mig en tur in till stan men åska och regn höll mig hemma. Var väl bra att jag började leta nya jobb... Men känslan är som om jag redan är arbetslös.

Nu har det slutat regna utanför fönstret, ska ta en promenad och grubbla vidare på kommande dagar.
I morgon och på Söndag väntar morgonpass vid smältugnen, två 12-timmars arbetspass.

            ... undrar om jag kommer att sakna dessa tidiga och långa arbetspass?

Det är lättare att vänta på något bra.

Två veckors semester som sammanföll med en frivecka är över. Veckor som blev fyllda av trevliga saker. Tågluff med barnbarnet, lata stunder i gräset med kaffe, några mil på motorcykel. Sol, varmt och bara lite regn, en "perfekt" ledighet. Nu är den över.

I morgon packar jag matlåda, skåpnycklar och passerkort och går ner till smältugnen. Jobbar extra en semestervecka...passar på så länge möjligheten finns... för att spara. Nerräkningen mot en ny arbetslöshet har börjat. Oron har dykt upp den senaste veckan, hur länge måste jag gå arbetslös den här gången?... två och en halv månad kvar, elva veckor..! Planerar för att leva på en halv lön igen. Det är lättare att vänta på något bra.

... på luffen del 2, Berlin

efter att vi vandrat omkring på Amsterdams smala gator längs kanaler och nästan blivit överkörda av cyklar gick tåget mot Berlin över Hanover.





Vi mötte en järnvägsvagn fullastad med "krigsmaskiner"...















Berlin en stad med fyra gånger så många invånare. Bilar, bilar, bussar...breda gator, stora nya höga hus, lyxaffärer, doft av avgaser och folk som rusar fram.

Moa upptäckte att traditionella köttbullar Koenigsberger klopse (gräddiga köttbullar med kapris), som översatts till meatballs, inte alls var som mammas köttbullar i Sverige... men de gick att äta.











Det regnade, vi tog bussen runt staden och det fanns mycket att se, mer än vi orkade med.
















Checkpoint Charlie..





Brandenburger Tor










East side Gallery, rester av Berlin-Muren, nu målad i vackra färger med olika budskap.

Lite mingel ... men de var väldigt tysta!

lite, shopping...

Tre dagar i Berlin.... pengarna slut !
   
... vi slut

 nu går vi hem...
                           ok vi tar tåget

... och äpplerna var med hela vägen från Sverige och tillbaka hem till Sverige *L*