Tiden går

Skull har jagat Sols vagn Alfrödull runt ett varv igen, 

natt har blivit till dag, sista dagen på år 2012 .

Det har passerat 365,2422 dygn vid midnatt och årets varv runt Solen är avklarat. 

Tid… Vi bygger vår tillvaro i tid… avståndet mellan olika händelser… 

var vi befann oss då, vart vi ska, var vi är. Vi räknar decennium, år, veckor, dagar, minuter, sekunder … ja ibland sekel och millennium… och vad händer under en milisekund?

Vi räknar ner sekunderna, … 10, 9, 8…5… 3, 2, 1… och så lämnar vi ett år bakom oss.

Vi säger… hoppas tiden går fort… eller det gick alldeles för fort… men är det inte så att tidmåttet är bestämt att en minut alltid är en minut? Eller… är det någon som stannar klockan när vi vänder bort huvudet och låter minuterna och sekunderna bli dryga… eller ställer fram klockan när vi har trevligt..

Ja jag vet en som ställer fram klockan på morgonen för att hennes barn ska hinna i tid till bussen…

Tiden går, jag står framför stämpelklockan minuterna kryper fram… sekund för sekund räknas fram på den digitala displayen… de är långa… och jag är trött.

Tiden går, den bara flög fram. Jag ville inte att dagen skulle ta slut den där sommardagen, jag hade åkt motorcykel med mina vänner, fikat, pratat, lyssnat på musik… och solen sken.

Tiden går, jag räknade veckorna jag hade kvar till min flytt… det regnade var kallt och jag körde min motorcykel till jobbet… i vägkanten stod rådjur, hjortar, i dimman kom en älg fram en morgon… en sekund magisk och skrämmande…. Det var mörkt efter eftermiddagskiften veckorna var långa. Men min enda semestervecka bara försvann.

Tiden går, månaderna gick, jag vandrade längs vägen in i skogen, jag slet skor. Hundratals jobb söktes, och tiden gick. Plötsligen hade det gått flera månader på nya jobbet… men månader fortsatte att räknas… och nya året börjar med denna nedräkning till att återvända till en osäker tillvaro i arbetslöshet.

Tid… Ja ni kan stjäla tid från mig, men jag delar den hellre med er… 

                        hummmm.... borde ha handlat men det får vänta till nästa år…

28 december...

... ett ljus i mörkret.
för minnet av min fars födelsedag. Snart 10 år sedan vi kunde äta tårta tillsammans, och det året var jag så förkyld, ville inte smitta ner honom ... och missade den sista födelsedagen....Tack för att du fanns.

24 december...

Hemma från ytterligare en tågresa, varit till mina barnbarn och ätit risgrynsgröt med dom.

Jul, ja 24 december i dag... skinkan ligger på smörgåsen, har inte slaktat någon gris, inte styckat ut någon skinka, inte saltat in, inte kokat den och inte ens grilljerat den.... köpte färdigskivad.
Så det förändras... minns när min far slaktade grisarna före jul. De låg i ett badkar fyllt med varmt vatten... och så rakade han bort borsten från grissvålen... vattnet färgades rött. Sedan hängde de i logen några dagar. Allt togs tillvara... hjärta, lever, tunga ja även köttet från grishuvudet... och grisfötterna... och av blodet gjordes blodpalt.

God Jul till er som läser detta... hoppas ni funnit ert sätt att fira denna helg på bästa sätt.

Blev en vit jul.
...här några bilder från gårdagens vandring

... förr firade vi inte "jul" på det vis det görs i dag.

... huden är irriterad, jag är trött och hängig! Jag lider säkert av D-vitaminbrist, kroppen saknar solljuset. Mörkret har satt igång tallgkottkörtlens produktion av melatonin... vilket gör att jag blir trötta... ja det gör oss alla trötta. Vill helst sova... gå i ide.
Men det kommer en vår, och längre ljusare dagar. Klockan 11:12 lutade jordens norra axel så längst från solen den kan. I dag är det den kortaste dagen... hur kort, ja... det beror på vart du bor. Bor du i Malmö är dagen ca: 7 timmar, bor du i Stockholm är den ca: 6 timmar  och ju längre norrut du kommer ju kortare blir den.
Förr firades just denna dagen av oss nordbor... Hur vore det med en liten Vintersolsståndsfest?

Hur mår jorden?

Det är tyst igen... förhandlingarna är över för denna gången... hur de nu förhandlar med jorden om klimatet? Är det så, att de tror att det går att säga: Jo du jorden nu har vi tänkt så här... och så får du vara nöjd med det!
... att ställa till det ovetandes, är en sak, men att fortsätta när vetskapen finns... år efter år. Hur ointelligent är inte det? "Den dumma mänskligheten".
Vi är upptagna av att samla saker och pengar. Bråka med ungar, grannar... kriga. Oj så mycket tid, energi det läggs ner..... men inte har vi råd, tid, ork eller vill vi inte satsa på en framtid på jorden "vårt livsrum" för våra barn och barnbarn... vill vi inte att de ska kunna uppleva naturen, kunna känna frisk luft, bada i en sjö, se träden...?

... några gamla foton

... satt på jobbet i matrummet och tittade ut genom fönstret... träden gnistrade i solen, klädda i rimfrost. Ett fat med lussebullar dök upp, ja vist ja det är ju Luciadagen i dag... gula och fina fulla med saffran. Fast jag kan inte äta dem, lussebullarna, jag tål inte mjöl.

Men tankarna flög iväg till mina barn och alla Luciafirande som gjordes på dagis, hos deras far och mor-föräldrar och i skolan när de var små.
Tog fram ett gammalt album när jag kom hem från jobbet... Tomtar, tärnor, stjärngossar, pepparkakor, minns när jag sydde en pepparkaksdress till yngsta sonen och så gjorde vi en hatt av kartong. Oj vad tiden gått och hur min vardag förändrats sedan de flyttade ut... I dag hade jag helt missat Lucia.

12-12-12

11-11-11 var datumet då jag första gången skrev här, det har gått drygt ett år på min vandring och ett nytt ”speciellt” datum dyker upp… 12-12-12. Men nu är det slut på dessa, finns bara 12 månader, så något 13-13-13 eller 14-14-14 kommer inte att inträffa.

Tiden för att skriva har minskat sedan jag började jobba. Och kameran kan ligga på bordet i en vecka utan att jag tar ett kort. Saknar det… men får vara glad att jag har jobb… ja, i nio månader till. Sova, äta, Jobba! Anstränger jag mig med något mer säger kroppen ifrån.

Tidningarna är överfulla med ”jul”… ja, mest annonser om vad du ska köpa i julklapp. Handlarnas stora helg... ja länge sedan jag slutade hoppas på att tomten finns.

Ja, och ett nytt år, bara några veckor kvar dit. Jag målar de sista penseldragen på årets tavla. Vill måla dem i vackra, varma färger. O, nej vintern är inget hinder för värme och färger. En skön tid med mys… tänk om jag hade en öppen spis… men tänder ljus, många ljus och dricker varm choklad, insvept i mitt täcke.

Ja, vad väntar under det nya året? Jag vet det blir… nya glädjestunder… nya bekymmer... och så kommer det förhoppningsvis stunderna som gör just det året, till det året…Ser nya små barn springa barfota i halvmeterhögt gräs, och en ny tidpunkt kommer då jag åter bli arbetslös. Ja, arbetslös, livet är knepigt. Arbetslös, en massa tid ”över”. Arbete stressa för att hinna med… 

Kommer jag minnas den 12-12-12 för något speciellt...

nej tror inte det... 

en vanlig dag, solen sken när jag gick till jobbet... 

jag lyckades fånga den och så några träd på bild... ja, ja jag och mina träd... 

och så när jag gick hem vid 22 tiden på kvällen var det rimfrost i träden och minus 18 grader...

... snö

 Kameran fick följa med i fickan i dag när jag gick till jobbet...


ja... så länge låg den inte i fickan.




kan inte sluta att se på träden ...

När jag gick hem föll snö ...
och spåren jag gjorde i snön tog vinden hand om och suddade ut...

... blundar du?

... det har länge pratats om hotet mot vårt livsrum - Jorden. Temperaturhöjning och klimatförändringar... havsnivåer som stiger, isar som smälter, oväder, tidningarna är fulla av händelser ... vi läser och slukar katastroferna, men vad gör vi? Så länge vi själva inte blir drabbade där vi bor är det andra människors problem. När vi blir drabbade är det andras fel och deras dåliga planering som är orsaken. Som när vädret orsakar att inte tågen, flyget och bussen går i tid. Såg en äldre Dam i TV när snön drog in över Arlanda. Hon var mycket irriterad på att flyget inte tog henne ner till sol och bad enligt tidtabellen, hon menade att det borde vara en bättre beredskap och planering...
...Vill jag också ha en bättre planering och beredskap när det gäller klimatarbetet. Får en bank kris, sätter "makten" sig genast ner för att rädda kapitalet... Undrar när de ska förstå att de inte behöver några pengar när vårt livsrum - Jorden inte längre går att leva på.

hämtade energi med lite mod...

... fingrarna letade efter ojämnheter i berget, så sträkte jag armen högt upp. Det fanns en liten ojämnhet på bergväggens yta, jag chansade, sköt ifrån med benen och litade på att det som sagts till mig om skornas fantastiska grepp, skulle stämma... jag tog mig fram bit för bit... och så satt jag högst där uppe med benen över kanten och tittade ut på landskapet.  (från min upplevelse vid första försöket att klättra i berg)

Nu är jag hemma från min tågresa... jag tog mig dit och hem och är stärkt av barnbarnens skratt, kramar och roliga kommentarer. I morgon ska jag åter till jobbet efter fyra veckors frånvaro ... och det känns ... ok

... ett steg fram... och så nej vill inte bakåt.

... känslan i dag är som när jag provade på att klättra uppför ett berg första gången, jag vill upp, men jag når inte och litar inte på att mina fingrar och ben orkar ta mig vidare - uppåt. Och där hänger jag på bergväggen... eller som nu sitter där i min lägenhet.
Men det blir ett försök idag - jag tar mig ut på en tågresa. Hoppas jag fixar att ta mig hela vägen fram.

snön faller...

... stora vita tussar dalar ner mot en blöt mark. Gick ner till centrum i samhället och det tog inte lång stund innan jag var blöt upp till knäna, tyget i mina byxor sög upp det våta slasket och ena stöveln läckte in vatten så foten kändes som den växte till en isbit. Jo kom på att det var så förra vintern också vid "våt väder" - stöveln läkte.
Det fick mig även att tänka på nu och då och ännu tidigare. Hur mår jag nu jämfört med då för ett år sedan och året innan dess?
Mina senaste veckors sjukdom sitter kvar i kroppen och febern har intagit ett varannan dags läge.Den vill liksom inte släppa, och tröttheten gör att jag känner mig inlindad i bomull - inte riktigt närvarande - här...
Förra årets höst som "nybliven arbetssökande på arbetsmarknaden", mina långa rogivande promenader i skogen... ja, skogen var månader sedan jag var dit sist... saknar det... mina vandringar. Men saknar inte oron för ekonomin, månadens räkningar och när, hur och om jag skulle få ett jobb igen... Alla CV jag skickade till tjänster i stort sätt hela landet, från långt ner i södra Sverige till Pajala högt upp i norr... sökte allt kyrkogårdsarbetare, sågverksarbetare, affärsbiträde, gruvarbetare, lagerarbetare...
Och så året före det - 2010... då hela min "trygga" värld förändrades. Hur jag blev uppsagd från ett jobb som jag "cyklat" till i 22 år och veckan efter fick min guldklocka... ja, ni kan tänka er min förvirring.
Snön faller utanför mitt fönster.... Nu vill jag inte falla mer...

Ciprofloxacin....

Väckarklockan ringer... jag drar fötterna över sängkanten, det är kallt i lägenheten. Ja, just satt ju ner temperaturen på elementen i går... då jag tyckte det var för varmt. Tar täcket och snurrar in mig i det. Det är dags för frukost - havregrynsgröt med en sked lingonsylt.
Nej jag är inte på väg till jobbet... ska ta min antibiotika, i dag är det den sista! skönt hoppas jag är mer som vanligt i morgon igen. Har gått på antibiotika nu i tre veckor, de första 10 dagarna på sjukhuset fick jag det i droppform, direkt in i blodet. Tror aldrig jag varit så sjuk.
Det känns som jag missat hela november månad... folk pratar om att det snart är jul... kan inte riktigt få in det... snart nytt år 2013...
Drar upp persiennerna, det regnar... grått, grått skulle vara lätt att somna om igen efter gröten... men måste försöka hitta ork och styrka igen ... har min frivecka på mig innan det är dags för jobbet igen... sjukskrivningen gick ut i går.

... nio dagar

Jag har varit på "besök till en annan värld" Jag visste den fanns men var länge sedan jag var där...
Vid matintaget en av dagarna på min vistelse lyste en liten tanig gumma upp, och sa, I dag kommer min man på besök, en halvtimme senare kom han. De satt vid fönsterbordet, hon i en rullstol och tittade ut genom fönstret... och han i en stol bredvid, läsandes tyst sin tidning....
Mitt insjuknande måndagen den 5;te följdes av ett besök på sjukvården... hemskickad med tabletter och nässpray, intog jag på nytt sängläge... febern steg... frös svettades. Torsdag morgon värkte magen vid varje andetag. Spydde... Ringde taxi gul, den med gröna märken på. Iförd nattlinne, morgonrock och vinterstövlar började så en oplanerad resa.
...och så följde  nälstick, nålstick och nålstick... dropp, syrgas, morfin... CRP-värde över 300, blodtryck 70/41, och feber... jo, jag grät en skvätt...
nu är jag hemma på permition... de vet fortfarande inte säkert vad som är fel... och febern vill inte ge sig.

... sängläge

... helgen avklarad med sina två 12-timmars pass... kämpade mig igenom dem med rinnande näsa, nysningar och värk i kroppen. Försåg kroppen med Ipren, Alvedon, näsdroppar, Fisherman´s Friend, ingefära riven i varm mjölk, vitlök, Kan Jang, C-vitamin tabletter, pressade citroner och mängder av varmt vatten. Trodde nästan jag skulle klara mig från sjukskrivning... men i går kväll slog febern till. Fingrarna värker, armarna och benen värker och tårna värker, bomull i huvudet och näsan riskerar att lossna.

Blev en natt flytande i svett.
Vaknade med mer feber...

Jaha, sjukskriva sig... hade inte tänkt bli sjuk!... hur gör man?... numret jag fick vid anställningen till en av cheferna hade upphört!
hummm... men hade numret till lönekontoret och fick hjälp att meddela min avdelning att,
"de får klara sig utan mig i dag"... och ja, kanske hela veckan?..
nej, nej... inte ska jag väl behöva gå till läkare för längre sjukskrivning. Kom på att jag inte ens vet vart vårdcentralen ligger!?

Intar mer ingefära, Ipren, näsdroppar.... och har doppat näsan i klöver vaseline.

... sista dagen i oktober.

... nej har ännu inte sett vinterns första snö.
Försöker hålla kvar sommaren, hoppades på en varm, solig höst...
Men får inse att det är dags att krypa in i idet.

Tvättade hojen... men, vill inte ännu så blev en tur i 3 graders "värme"... nöjd men med frusna fingrar.








Barnbarnen däremot, längtar efter den frusna tiden... och pulka går att åka utan snö.














... försöker hålla värmen.

.... och letar efter årets sista blommor...

... i min kallender är det fredag i dag.

... helg.. för mig. Jobbat klart mina nätter... och på väg ut ... just nu på spåret mellan Norrköping och Nyköping. Men var inte så bara i dag att komma iväg... hummm första bussen sprang jag efter och missade den med 10 meter...  Buss nummer två som dök upp 20 minuter senare, missade mig! ja, den stannade inte vid hållplatsen... kanske var jag osynlig ? Men så fick jag stiga ombord på nästa som kom ytterligare 20 minuter senare...  Väl inne i Norrköping ser jag tåget lämna perongen. Blev en timmes väntan på järnvägscafet, med en kopp kaffe... nej fanns inget glutenfritt att köpa till... men ha ha *L*, hade en påse hembakade muffins med mig... smakade bra.

Jag gick genom mörkret i dag på morgonen efter nattens skift vid kopparugnen... med ett leende på läpparna... trots att värmen fortfarande kändes på kinderna och halsen som varit bara, och bestrålats av hettan från ugnens smälta när jag skummade ur ugnen från kol och föroreningar på natten... det småregnade... men jag hade ett leende på läpparna.




... dagarna har gått... och veckorna med... över en månad sedan jag skrev här sist. .. har inget hänt?
Jo då...

olycklig ? O, nej





Löven har lyst som guld i solen färgats röda som blod och fallit ner från träden ... ekollonen ligger som en brun matta under ekarna. 
Fläderbuskarnas mörka bär fick min uppmärksamhet under en promenad.. 




Sommarens drömmar om nya mål och platser har parkerat i garaget... och en ny väntan börjar.  Underligt... vilken väntan det är... väntan på sommar, vår, sol, mat, sova, stämpla ut från jobbet... väntan på barn, vänner... sin kära... och tiden där emellan ?

jo så har jag fått fast anställning på jobbet... och dagen efter fick jag min uppsägning...
ja, ! .. jo, men har jobb till sista september 2013.

fyra dagars ledighet i bild...

Nu väntar 5 nattskift...

Äppletid...

...  jag hittade ett "övergivet" äppelträd, ett träd utan tomt... vid vägkanten... och fler hade varit där och plockat, de nedre grenarna de som jag nådde från marken var tomma, så jag fick klättra upp i trädet för att få tag på frukten, fyllde fickorna och gick hem med ett leende på läpparna... över 50 och klättrar i träd!...nu blir det äppelmos hemma i köksvrån...

Utan bord?

Ja, så är det... har inget bord i min lägenhet


... hummmm , och så i helgen Gäster!!!


men vad tycks?
en garderobdörr mellan två stolar...
det gick alldeles utmärkt.

... bara veckor kvar nu

Naturen visar åter på en förändring… åkte genom skogen på min hoj. Jag hade varit till mina barnbarn som fortfarande höll sommaren vid liv, med bad i sin uppblåsta plastpol och bus i hängmattan. Träden längs vägen jag for fram på visade sina första tecken på att hösten var i antågande Askens blad hade fått en rostig färg, de var vackra på ett nytt sätt. Asken som fick sina löv sist av alla träden och tappar dem redan i september… det är snart … Ljungen hade gett marken en lila matta och lingonen lyste röda.

Så blev himlen alldeles mörk, det blev kallt, åska? Nej ingen åska, jag kom igenom och ut ur molnet framför mig hade jag Bråvikens vatten och då kom solen tillbaka och stora droppar av regn. Vackert, ville haft min kamera i handen och förevigat bilden av detta solregn… men när jag sitter på hojen blir inga kort tagna.

På min väg till jobbet märker jag att ekens ekollon pryder träden… lönnens näsor hänger i klasar, rönnens bär har blivit röda…  Vill inte tänka på det men snart är hojen inställd i garaget och längtan efter vårens första tur börjar...

så stänger jag dörren för sista gången.

... klart!

putsat, skurat, dammat, rensat, borstat, spolat... använt vatten, såpa, ungsrent, fönsterputs... skurborste, damtrasor... trasor... diskborste, soppborste... tandborste...    
och gnott...

... och så äntligen 40 minuter efter utsatt tid kom hyresvärden och hämtade nycklarna.

Stängde dörren och plockade de sista blommorna från rabatten och körde till Regna och pappas grav med dem.

en natt i en cell efter en dag med fart och en kväll i tunnelbanan...

det händer så mycket just nu i mitt liv... alla månader som bestod av skogsvandringar som höjdpunkter på dagarna har fyllts av aktiviteter... så jag knappt varit hemma.

En av dessa kommer här i bild, Moa fick äntligen sin födelsedagspresent.

Vi rymmer !!!... men nej... hade inte tillräckligt många lakan.

Min "medbrottsling" tyckte det var rätt ok med en natt på Långholmens fängelse...

... ska vara hemma nu...  i två dagar, har nattskift.