en helg med minnen...

... så satt jag där, i staden där jag känner flest människor.

Ensam, varför?.. är jag tråkig, ohyfsad, elak... ? Kanske det, men det var självvalt.
Ville dit... se känna hur jag mår av denna miljö, stad, människorna.
Saknar jag den eller hatar jag den, kan jag leva utan den eller är det där jag hör hemma?

Blev vänligt bemött när jag checkade in på hotellet. Garageplats åt hojen. Gluten och laktosfri kvälsmat.


Satt och tittade ut över ån, vattnet forsade fram genom dammluckorna. Några barn cyklade över bron, och minnen poppade upp i huvudet.
Minnet av mitt äldsta barnbarn som gick med mig över bron, och var rädd för spindlarna som satt i sina nät i järnstaketet längs bron.
Minnet av mina barn som jag mötte här en mors-dag, de var så spralliga och glada, och alla tre var sams, de hade köpt blåa kaffekoppar och två träkatter åt mig.

Jag åt min kvällsmat där i staden där jag bodde i 29 år, det var Fredag kväll. Kvällsmaten ingick i hotellpriset. Grönsaksbord, kalkonstek med potatis, och varma äppelskivor med vispad laktosfri grädde.
Folk gick längs ån, tror en hel del var på väg till Öl klubben, Öl kultur, en medlensklubb med eget bryggeri och lokala ölsorter. Var medlem där för många år sedan, då låg lokalen längre ner längs ån. Men nu dricker jag inte öl längre.

Satt och undrade om någon saknar mig i stan... skulle någon bli glad av att se mig?

Jag avslutade min måltid vid hotellet och gick en vandring längs gamla välkända hus, gator... Kom till parken där en vän och jag plockade örter en natt som vi torkade.
Vart jag än tittade såg jag minnen, lägenheter jag bott i, lekplatser som barnbarnen lekt i. Badhuset där jag tog mitt dykcertifikat, och platsen vid ån där vi dök juldagen bland is... så kallt, hade missat att ta med mina vantar.

Vid de gamla smedjorna hörde jag musik, jag gick runt lyssnade tittade. Miss Li sjöng där inne. Satt mig ner tog ett glas rött i restaurangen... och nya minnen dök upp. Barnens dans runt granen vid julskyltningarna när de växte upp. Middagar på den fina restaurangen... musikupplevelser med vänner.

... Jag kom tidigt till hotellet, klockan var inte ens tolv... såg en film och sov.


Vaknade till en ny dag.

En fantastisk frukost.
Solsken vatten som gnistrade.

Ner på stan, mötte några gamla vänner. Tiden har gått, men mycket var sig likt. Några nya hus, några gamla rivna.
Köpte några presenter.

Lördagen blev en solskens dag... Åkte runt på hojen.

Träffade mitt yngsta barnbarn.



Lördagskvällen blev en förflyttning tre år tillbaka i tiden, fler minnen. Glädje och sorg. Förändringar, gammalt som arbetats för som förändras... Nya utmaningar på gång. Träffade vänner jag jobbade med... Grillade, nej så blev det visst inte... men mat blev det och minnen, ja massvis med minnen.

Söndag morgon... ytterligare en underbar frukost. Packade hojen hemfärd... hemfärd... ja, avfärd till min nuvarande adress.
Men först ett avslutande besök i staden hos min äldsta vän, en "tjej" eller har vi blivit gamla damer nu? Vi träffades första gången samma dag som min dotter föddes, hon fick en dotter också... och det finns många minnen ...

Blev en helg med en massa minnen... men lugn, avkopplande...
   

jobbar på mitt CV...

... frivecka !
Ledig, och trött efter helgens nattskift.

Solen skiner, det är riktigt varmt...
och nej, jag ligger inte på badstranden, och inte på ängen och solar. Men visst omges jag av sand. Men.... blir ingen vila denna veckan.
Sand, sten, grus, jord !


Tidigare fick jag bara köra hjullastare med gafflar.
Så jag har tillbringat veckan i en sandgrop, kört hjullastare med skopa, för Anläggningsarbete.
I morgon blir det "uppkörning".

.. passar på att utbilda mig lite... så här innan jag blir arbetslös. Lite nytt till mitt CV...

och hoppas på att det kan ge ett framtida jobb. ... eller hur? visst kan man hoppas?

väggar, murar... till för att skilja av, dölja ... slippa se.

... några veckor till går jag längs muren till jobbet, trädens grenar hänge över från insidan av parken.
Ja, insidan... mycket känns nu handla om att vara på insidan eller ute. Arbeta eller vara utan arbete.

Så hittar jag en historia om när muren kom till.

Jag går på "rätt sida" av muren, längs slottsparken, på väg mot jobbet. 

"Rätt sida"... ? Rätt sida för en arbetare, tänker jag.

Sidan, murens utsida... där kolköarna höll till. Kolkörarna som orsakade att muren byggdes, så slottsfrun slapp se dem, när de väntade utanför bruket med sina laster av kol... och i brist på toaletter gjorde sina behov.

Nej ska inte jobba... jobbade gjorde jag i natt, nu ska jag träffa min jobbcoach, och sedan ska jag hem och sova.

Dimma...

Det är kaos i huvudet, för många tankar... för lite roligt att göra. Höstmörkret smyger sig på... det är fortfarande mörkt när klockan ringer på morgonen.

Tvingade med kameran i dag på morgonen... och tryckte av ett par kort... några dimmiga morgonbilder.

Drog passerkortet i snurrgrinden...
sedan i stämpelklockan...
jobbade,
åt lunchlådan...
stämplade ut.
Hoppade över chefens stormöte, där han skulle berätta om nyckeltal och resultatet för senaste kvartalet... och hur de sista veckorna planeras i verksamheten.

 Så kom regnet.

Jag gick i den täta regnridån efter jobbet, regnet föll med stora droppar, där marken lutade bildades vågliknande rörelse. Pölarna växte till snabbt...jag blev blöt om fötterna. Jag gick inte hem, jag hade tid för en timmes massage... nacken, ryggen, huvudet är inte som det borde... det domnar upp mot, över örat, en otäck känsla.

Kanske är det solens magnetism som stör mig... rör runt i huvudet och hittar inte rätt. Läste om ovanliga solstormar, och polbyte, långt där borta... ingen som vet varför solen beter sig som den gör just nu.
De säger det kan ge klimatförändringar, ja då kan de ju skylla på solen nu och fortsätta med nersmuttsningen på planeten...

... skrämmande det jag läser om Japan och att det sprits stora mängder radioaktivt vatten dagligen, varje timme, minut... ut från det jordbävningsskadade kärnkraftverket i Fukushima, en jordbävning som inträffade där för... över två år sedan... och ännu har de inte stoppat läckan.
300 ton radioaktivt vatten varje dag!

Min oro för arbetslösheten känns liten om jag börjar tänka på all oro som pumpas ut i världen... alla bråk... frostiga relaktioner... likgiltighet för hur vi förbrukar resurcher... och människor

Det regnade när jag gick hem från massagen och det regnar fortfarande utanför fönstret.

Mitt liv känns lite dimmigt... otydligt... oskarpt, som morgonbilden. Men något gömmer sig där bakom diset.

Trött

... första veckan efter semestern flöt på. Jobbade inte med mitt ordinarie skiftlag... plötsligen fanns det folk runt mig som pratade, var trevliga. Nu vet jag inte om det är värmen, hettan ...ja, hettan i dubbel bemärkelse i miljön på jobbet. Eller om det är tristessen av ... med attityden, beteendet i mitt skiftlag. Som tagit pusten ur mig, fått mig att bli trött, tröttare, tröttast. Men tröttheten har gått över förr, så den försvinner...

Vill verkligen att det här tar slut. Jobbigt att bli arbetslös, men denna "väntan" är hemsk.
Var hos min jobbcoach i går... kan bli en del kurser nu mot slutet. Välfyllda veckor inför tomma dagar.

Första Augusti, höst... eller sommar?
Såg några röda löv på marken när jag vandrade i parken ner till jobbet... röda!... ja och så flera gula... Min kamera ligger hemma. Undrar varför den inte är med... har legat på hyllan i hallen över en vecka.