om mig del Tio..

Hon har följt mig genom livet… viskat i mina öron, ge inte upp du kan.  

Du kan göra nånting själv… och jag försökte.

Hanna från Arlöv. Hej! 

När jag gick på högstadiet, skolkade jag och åkte ner till Biblioteket för att lyssna på Nationalteatern. Hanna har sedan gått vid min sida under mina arbetsår.

Som straff för att jag skolkade… eller som vi sa ”hade missat bussen” så fick jag sitta och läsa busstidtabellen på rasten. Så nu missar jag aldrig någon buss. Men det händer fortfarande att sommarjobbarens ord från tvätteriet i Arlöv, om ”kärringen” Hanna kommer ut genom högtalarna hemma i min lägenhet.

Nu har jag själv blivit en ”kärring” en ”tant på över femtio år”, som hoppas att någon fortsätter att fajtas, för bättre miljö på våra arbetsplatser.

Jag jobba' på tvätten i Arlöv

Det var sommar och varmt

Det var ett sommarjobb

Jag skulle fixa lite egna pengar 

Brevid mig stog en kärring

Hanna från Arlöv

Svettades i ångan från pressen

Det var 40 grader varmt

Hanna från Arlöv, hej!

Jag lärde mycket av dig

Du sa som det var

Och det kändes så bra så

Nu kan jag göra nånting själv

Göra nåt' själv

Vi jobbade tillsammans i tvätten

Hanna var kommunist

En tant på femtio år

Kan väl inte vara kommunist, va?

Hon var så förbannad på värmen

Och på chefen som sa att dom inte hade råd med fläktar

Kyss mig där bak sa Hanna

Hanna från Arlöv, hej!

Jag lärde mycket av dig

Du sa som det var

Och det kändes så bra så

Nu kan jag göra nånting själv

Göra nåt' själv

Och Hanna höll tal på en mangel

Nu strejkar vi vilt

Vi är väl inga djur

Vi ska fan i mig ha våra fläktar

Hon talade med mig om vårt jobb

Och om chefens profit

Och om att vi som jobbar skulle hålla samman

Hon tyckte inte att jag var nån ung och dum tjej

Hanna från Arlöv, hej!

Jag lärde mycket av dig

Du sa som det var

Och det kändes så bra så

Nu kan jag göra nånting själv

Göra nåt' själv

Hela tvätten stod stilla i Arlöv

Chefen slet sitt hår

En jugoslav fick gå

Men dom vågade inte focka Hanna

Så fick vi då till slut en fläkt

Det var en ynklig fläkt

Det var nästan lika varmt som förut

Men jag lärde mig att fajtas

Hanna från Arlöv, hej!

Jag lärde mycket av dig

Du sa som det var

Och det kändes så bra så

Nu kan jag göra nånting själv

Hanna från Arlöv

Från, Livet är en fest… 

Sol

i dag skiner solen… åt gröt…
och så ut… hade inte diskat inte bäddat sängen,
men dragit upp persiennerna så krukväxterna också får ta del av den… solen.

Termometern visade på minus tio, jag drog luvan över mössan. Gick över skogen, ner till ån. Så hörde jag något ljud. Vad var det?
Jag stannade till, såg mig omkring. Så igen, men från ett annat håll... vad var det?

Det var isen som "brakade", "knäppte", "skrapade".

Svanarna hade försvunnit, antagligen har de flyttat på sig till öppet vatten.

Så vackert där ute ... idag igen.

Men det blev bara ett foto, sedan var batteriet i kameran slut, igen. Tror jag blivit fotoberoende...

två år har gått... 28 januari 2010

Dagarna gick, och snart hade en vecka gått… en vecka hemma i sängen… orkade inget.

Trots att jag värmde mjölk med färsk ingefära… åt vitlök, citroner, hallon, blåbär… drack massor av vatten… så var det allt jag orkade… att försöka få i mig lite näring… vitaminer…

Och jag förstod inte varför jag sov så tungt och mycket… Hade hänt en gång före jul också, att jag kommit hem och sovit mer än ett dygn…. Morgontrött hade jag alltid varit. Men mer, seg om mornarna de sista åren… behövde en timme med kaffe för att starta… Ja, starta, dagarna började fyra av fem av att jag spydde på toa… huvudet värkte och var fullt av tankar… sedan sorterade jag dem med en, två ibland tre  koppar kaffe… och åt faktiskt frukost till ofta ägg och bacon… för äta skulle jag ju göra någon gång på dagen… viste ju inte om det blev tid till det senare…

den 28:onde januari var min vecka som sjukskriven utan läkarintyg slut. Jag ringde till företagshälsovården, men de hade ingen tid förrän på måndagen den 1 februari. 

Så upp ut genom dörren… ner i källaren där bilen stod… för att försöka … en gång till… Jag gick som i en dimma.

När jag kom till jobbet fick jag ett papper i handen som jag skulle skriva på… om ett olycksfall, ett svar till arbetsmiljöverket… med en massa lögner, nej jag skriver inte på…

På hösten hade det inträffat ett olycksfall. När det inträffade var jag på ett uppdrag under tre månader i grannstaden som Regionalt skyddsombud… När jag kom tillbaka visade sig att Cheferna ville ha det till att personen som gjort sig illa gjort fel, ”medvetet” ! 

I utredningen stod det att han inte följt säkerhetsföreskrifterna. Men enligt de som fanns ute bland personalen i maskin hade han inte handlat mot dem. 

När jag kom tillbaka från mitt tillfälliga uppdrag på småföretag i grannstaden, så hade det gått två månader sedan olyckan inträffade och fortfarande var det samma säkerhetsföreskrifter som före olyckan ute hos dem som jobbade i maskin… och där gick han den skadade med ”Du har orsakat din olycka själv” skrivet i pannan… 

Chefen fick ett utbrott när jag sa detta till honom och menade att han skulle ha ändrat dessa men inte haft tid, och maskinen var ombyggd, och det var bråttom att få igång den nya förlängda sträckan… så bråttom att detta inte hunnits med … 

Jag kunde inget annat göra än att ringa arbetsmiljöverket…  skriva ett brev till dem… skicka bevisen och de kom. Jag vet de sa. Hoppas nu att du inte får skit för detta. Men jag kunde inte låta mina arbetskamrater, de som valt mig till huvudskyddsombud bli behandlade fel.

På morgonen den 28 januari fick jag så ytterligare ett papper med lögner. Ett svar till arbetsmiljöverket som jag som huvudskyddsombud skulle skriva på. I svaret stod det att företaget åtgärdat bristerna, men jag visste att de inte gjort åtgärderna, nya föreskrifter hade inte kommit ut till personalens kännedom … 

Konstigt med säkerhetsföreskrifter … att företaget la ner så mycket pengar på dessa… hade en konsult… men att de aldrig kom ut, eller efter år först kom ut till de berörda i maskinerna… och inte visste alla vart de kunde hitta dessa föreskrifter.

Jag gick till skyddsingenjören tog med honom till chefen…jag ville inte gå dit själv. 

Vi gick in och jag sa, jag skriver inte på, det här är inte sant.

Svaret blev men det måste du, svaret ska vara inlämnat i morgon.

Jag skriver inte på, för det som står här är inte sant det är inte åtgärdat! 

Svaret blev : Men det är på gång…

!!! På gång !!! Precis som så mycket annat… på gång… men inte gjort! Och det hade gått månader… Hade genom åren fått det svaret, det är på gång… för många gånger…! 

Allt som skjutits upp av chefer och inte blivit gjort. Uppdateringar av säkerhetsföreskrifter, konsekvensanalyser… första hjälpen…

Så sa han till mig… Så du menar att jag ljuger… 

Mitt svar blev ett klart JA… så gick jag.

Fredag... en dag jag tidigare såg fram mot...

Men nu är alla dagar lika...

I min vardag händer det inte så mycket.

Men gårdagen var för mig fylld av aktivitet, och väntan. Har märkt att jag får "bra" övning på att vänta när jag bor på landet. I går var jag på buggkurs i samhället dryga två mil härifrån. Jag tog busen 16:20 och kom hem 22:30. Under dessa nära 6 timmar satt jag på busen 70 minuter, buggade 50... resten var väntetid.

Nu är det en ny dag, kände efter lite men nä... ingen träningsvärk. Fåglarna är utanför fönstret som vanligt. Det har kommit någon millimeter snö till...
Har gjort gröt i dag, havregrynsgröt... tog en stor klick sylt till. Har räknat över ekonomin ... det känns inte bra.

Socialdemokraternas tionde ledare blir utsedd i dag... utan en minut i Riksdagen kommer f.d. svetsaren och nuvarande IFMetalls ordförande Stefan Löfven att utses. En svetsare att svetsa samman partiet igen... en "vanlig" ja, trots allt en arbetare en gång i tiden.
Finns det en ljusning för oss arbetslösa? Vi som mår dåligt över att inte ha ett jobb.
Vi som inte kan eller vill svara på frågan: Vad jobbar du med?

kväll

... om mig del nio

… när jag var 12, slets jag upp från mina rötter i Småland… och planterades ner 30 mil norr ut, i Östergötland… men mitt rotsystem har väl aldrig lyckats rota sig ordentligt sedan dess och adresserna har avlöst varandra…

Tre månader före slutet i 6:te klass kom jag till en ny skola… en liten ”byskola” ute på landet. Jag hade fått säga, hej då till mina vänner och så sågs vi aldrig mer…

Veckan innan vi skulle flytta, rymde vi … jag och två av mina kompisar. Ja, rymde kanske är att ta i, men vi gömde oss på logen långt ner i höet… och vägrade komma fram. 

Min sex år yngre lillebror var med oss från början men vi skickade ut honom efter några timmar. Men vi hade sagt till honom att han skulle få stryk om han avslöjade var vi var. Och han teg som muren. Våra föräldrar letade länge innan vi gav upp… vi hörde dem skrika på oss. Men jag ville inte flytta och mina kompisar ville inte att jag skulle flytta. 

När vi så kröp fram så hade de letat i hela byn, och var färdiga att ringa polisen… 

Vem fick stryk den kvällen?

Skolan jag kom till var inte alls som skolan jag flyttade från… det var en gammal skola. Varje morgon spelade magistern på en orgel och vi fick sjunga… Matsalen var samma utrymme som Gymnastiksalen… Mycket var annorlunda… men jag brydde mig inte så mycket, skulle ju bara gå där i knappt tre månader… sedan skulle det bli en ny skola igen när jag började sjuan.

De höll på med förberedelser inför sin skolresa, när jag kom dit, minns inte vart de åkte, men jag följde inte med.

Jag hade också sparat till en skolresa tillsammans med mina klasskamrater i fyran, femman och nästan hela sexan… de pengarna fick jag tillbaka… av de pengarna blev det nya byxor och ett skrivbord…

Jag fick börja bära mjölkspannen igen. På gården i Småland hade vi haft rörmjölkning… det fanns inte på nya gården. Det hände att jag tappade mjölkspannen, 20-30 liter mjölk rann ner i skitrännan … !!! ...  Oj, oj, oj snabbt fram med vattenslangen och spola bort det så inte pappa skulle se…

Men jag fick ett eget rum.  

En vän till mig åkte nyligen genom byn där jag bodde. Hon sa hon kunde se min far gå där mellan byggnaderna i sin rutiga skjorta. Jag undrar om hon kunde se mig också, gå med lillebror till affären ta hem varor, slänga soppor, mjölka kor, springa till bussen för att komma till skolan i gummistövlar som det fortfarande fanns dynga på efter kvällsmjölkningen. Men skolan ville jag till det var frihet…

... funderingar

Så fint väder ... måste bara ut i solen. Himlen är ljust blå i dag och träden rör sig knappt i vinden. Fåglarna håller som vanligt till runt sina talgbollar. Trodde det skulle komma snö under natten. Kikade ut  med en viss iver på morgonen men inte då... bara det millimeter tunna skiktet som fanns där i går.

Har ingen tidning till frukosten men kan tänka mig rubrikerna... sidor kanske...
Fyllda med Håkan Juholts avgång. Efter 302 dagar var det slut för Juholt som partiledare. ... Socilademokraterna står utan ledare... Arbetarpartiet står utan ledare...
Vem ska ta över? Alla säger NEJ... ingen vill... var ligger felet? Vågar ingen?
Finns det för många dolda sanningar ?

Kan inte låta bli att tänka på hur dåligt det går för industrin... Svensk Industrins uppgång och fall... är det så att Socilaldemokraterna och industriarbetaren har följt varandra... och nu faller partiet?

Kanske är det så att Arbetaren inte längre finns ... den vanliga industriarbetaren med ingen eller liten utbildning går ju arbetslös och räknas inte längre, behövs inte längre, utan har bara blivit ett kostsamt problem... inte värd något... liksom de gamla och barnen...

Men vad var det som hände under 1900-talet...

... mår så bra av att komma ut.

Ute på dagens vandring, med blicken ner i gatan för att inte missa någon isfläck... Hoppade högt av en hund som ville ha uppmärksamhet innanför ett staket...









Det var en orolig himmel som mötte mig... mest grå, fast det fanns ljusglimtar och det blev nya bilder för ögat och hjärnan.















Hittade ett träd som kämpat men förlorat sin kamp mot vinden...

                                                        
men hade behållit sina rötter i jorden.






Svanarna fanns kvar nere vid ån, och i dag hade de med sig "den fula lilla ankungen"
















Trampade igenom isskorpan vid ån här om dagen och fick ett blått och sårigt ben...
men det märkte jag inte förrän på kvällen... för i den stunden det hände var jag upptagen av att jaga nya kameramotiv... tog det mer försiktigt i dag...

... på väg

torsdagen den 21 januari, 2010

Hela veckan hade varit seg… var det förkylning på gång, influensa? 

Gick hem på eftermiddagen och sjukskrev mig, tog bara en sväng förbi garaget där min motorcykel stod på vinterförvaring. Slog koden till garageporten, nej den öppnade sig inte… slog en ny sifferkombination, nej inget hände. Fan kom inte på vilka siffror det var, så kom det en bil, och jag slank in med den. Jo motorcykeln var ok… laddaren satt i och överdraget var på plats. 

Körde därifrån, minns det var snö, ställde bilen i central-garaget under min lägenhet…dit ner gick det att använda nyckel, jag behövde inte minnas någon sifferkod. Så tog jag hissen upp. 

… Vaknade dagen efter klockan var över fem på eftermiddagen. 

Jag hade sovit 26 timmar i sträck…

Gick ut i köket, tog två Ipren och en Alvedon, tillsammans med dagens dos av vitaminer. 

Svalde ner det hela med två pressade citroner och vatten, snubblade in på toa… 

och så sov jag igen.

... så lyckades den få ut mig.

Efter flera dagar inomhus så vann kameran i dag. Jag vandrade till grannbyn, besökte min fars grav. Stannade till vid sjön, en gunga hängde i ett träd bryggorna satt fast i is. Fåglarna kvittrade och så kom solen fram...  

 

 

 

är du miljömedveten?

eller är du som de flesta nöjd med att du faktiskt sorterar dina soppor, till det växande sopberget.
Allt vi gör har en inverkan på miljön... maten, kläderna, hur vi bor och lever.
Allt påverkar skogar, hav, mark, luft, djur, växter, oss själva...

Det går inte att gränsa av en bit av jorden utan allt sprider sig, och mycket finns kvar långt efter att vi förbjudit användning, tex PCB vanligt till fogar i byggnader under 50-60 talet förbjöds på 70-talet och läcker fortfarande ut i miljön. Ett arv vi gett våra barn som bidrar till negativ inverkan på fortplantning, inverkar på immunförsvaret påverkar barns inlärningsförmåga ...

Soja... En stor del av Svenska djurs foder består av soja... soja från sojaodlingar i Brasilien, där odlingarna breder ut sig på bekostnad av regnskog och savannen.
Bomull... Viste du att det går åt 25 000 liter vatten för att få bomull till en T-shirt.
Palmolja... finns i margarin, glass, choklad, tvål, smink... Palmoljeindustrin skadar miljön, regnskogar förstörs.

Ofta har vi inte en aning om detta... eller vill vi inte veta?
På 100 år har hälften av regnskogen försvunnit... vi har förlorat många arter och medicinväxter... och vi har fått en global uppvärmning - växthuseffekt... och vågar vi ens tänka på alla kemikalier som kommit ut i kretsloppet?

Fler och fler flyttar till städerna... konsumtion av material och energi ökar...

Det är stort det här... att vara miljömedveten...
och det är inte många som kan säga att de är det...
Jag önskar jag vore det.

Dagarna är så trista att jag bara längtar efter att gå och sova igen. Vill bort från denna bortglömda lagerhylla... Hjälp!.. Men nu är kameran laddad så i dag följer jag med den ut på en vandring och ser om livet kommer tillbaka.

Sista dagen med tidning till frukosten.
Håkan Juholt S-partiledaren har åter igen klampat in med ett nytt uttalande och partiet backar igen i senaste väljarundersökningen.
En "Svensk" gripen för terrorism i Thailand. Tonvis med kemikalier lämpade för bombtillverkning hittade. Så mycket energi det läggs ner på att förstöra, göra illa, bråka...
Miljökatastrof hotar efter att ett lyxfartyg gått på grund utanför Italien... 2400 ton disel ligger i tanken, jag hoppas de hinner pumpa ur bränslet.
Nej bye, bye tidning.

Kikar in på Arbetsförmedlingens sida... 19 666 jobb lediga i hela Sverige... 848 i länet... 47 på orten... 0 inom industrin. Kollar längre ut i landet efter jobb som jag kan söka... undrar hur många ansökningar som kommer in på varje jobb som annonseras som ledigt... Hur många är vi.?

Batteriet tog slut...

både i kameran och mig i helgen. Drog mig ut på promenad i Lördags men efter ett par kilometer upptäckte jag att batterier i kameran tagit slut... då tog min energi också slut och jag vände hem igen, gjorde te och kröp under en filt.

Dagarna fortsätter att försvinna på det nya året och nu känns det verkligen som jag gått i ide. Det är grått ute och efter en hel helg inomhus fryser jag då jag går och hämtar tidningen.

Men får lite framtidskänsla, blir lite varmare då jag läser om ett 40-tal personer som under helgen varit ute på vägarna och kört motorcykel. Ett vinterrally, med barmark och inte en snöflinga. Jo, längtar ut... men det dröjer nog några månader till. Just nu övervintrar min vän i ett garage.

Fastnar på en sida om en utställning på Fotografiska i Stockholm, en utställning av Anton Corbijn. Har länge tänkt jag ska ta mig dit till Fotografiska i Stockholm men.... borde nog se över vart jag ska bo i framtiden... kommer ju ingen stans här ute... fast det är skönt också, med lugnet, skogen...

... nu har du gjort ditt.

Nej inte jag... inte än.
Jag ligger kvar på en bortglömd lagerhylla bland utgående produkter... sparas , om ifall.

Nej, nu är det hemmet för 10 000 småkryp, larver, spindlar, myggor, steklar, som ska ut. Den lämnade sina rötter i höstas , nätades in och slängdes på ett lastbilsflak.
Granen.
Varje år säljs runt 2 miljoner granar... för 300 kronor styck ... 600 miljoner kronor.

I dag är det tjugondag - Knut.

Och fredagen den 13:onde

Om mig del åtta...

... när jag så lärt mig skriva började små historier
växa fram på papperet.
De handlade om naturen,
små djur och påhittade figurer. Ibland skrev jag till Barnens Brevlåda och fick min historia uppläst i Radio av Sven Jerring. Det hände att jag vann priser i uppsatsskrivning, då kom det någon bok eller 25 kronor på posten.

Min farfar hade bott med oss hela mitt liv. Vi tyckte om honom, men hade även respekt för honom. Han fixade i rabatterna, och grönsakslandet... och det han missade att rensa, rensade vi barn bort åt honom. Minns en dag vid maten då pappa frågade var farfar var... vi hade knackat i taket flera gånger. Han bodde precis över köket, så det var en signal på att det var matdags, men han kom inte ner. Min storebror såg lite orolig ut och det visade sig sedan att han av misstag låst in farfar på utedasset, när han upptäckt sitt misstag vågade han inte släppa ut honom. Farfar hade en grön karamellskål som det alltid fanns karameller i... dit smög jag ibland och "nallade" en eller två, fler vågade jag inte, för då kunde det ju synas.

Men min mamma var inte lycklig med sitt liv och ville skiljas från pappa. Vi bodde ett par månader i en stad en bit från våran gård, mamma, min lillebror och jag. Men sedan flyttade hon hem igen, men ville inte bo kvar på gården i Småland. De sålde gården och då flyttade min farfar in till staden. Vi flyttade till Östergötland.

När min farfar flyttat från gården använde jag under några månader ett av hans rum att skriva i. Jag hade fått en skrivmaskin.  Jag skrev dikter och la ut dessa på golvet. Min mamma uppskattade inte alls oordningen i rummet, hon kallade mig Bohem... och jag undrade vad det var.

Tidningen gör mig bara trött...

REA, det är så billigt ... så kom och köp... köp mer... annons på annons.... 

kom och köp ....  öka på det "dolda sopberget" i garderober och garage.

Så trött… fryser och det regnar ute… eller snöar det… 

Vill krypa ner i sängen och sova… men då sover jag inte i natt…

Verkligen bara en dag att överleva… har inte pratat med en människa på en vecka nu… 

undrar hur jag låter om jag börjar prata..?...

Irriterar mig på det jag läste här om dagen om Sveriges bönder… läste att de importerar sojaprodukter till foder… som odlas där det tidigare var regnskog… och så skövlas det mer regnskog… och mer… för att ge foder till djur… i Sverige?!. 

Vilka transporter… svenskt kött? … närproducerat..? 

nä… svenskt kött ska vara uppväxt i Sverige och uppfött på svenska grödor.

Det börjar snöa mer… vackert… 

denna gråa dag…

... fåglarna äter sina frön och jag dricker mitt kalla kaffe.

så var det grönt...

ute igen, det tunna snötäcket som kom i går hade smält och isen på vatten pölarna likaså.

Osäkerhet i konjunkturen... nya varsel... och jag som vill ha ett jobb.
Antalet uteliggare ökar - kanske ska jag investera i en billig husvagn... inget arbete... ingen lön ... ingen bostad...

Sveriges utsläpp av växthusgaser ökade med 11% 2010... och regnskogarnas skogsskövling fortsätter. Tror alla som har makt att stoppa detta var frånvarande på sina naturkunskapslektioner. Eller också tror de att naturkunskap var sagor precis som en del bokslut... att om det inte går kan man slänga in nya pengar... och slutet blir lyckligt... men nu handlar om att rädda människans livsrum ... inte att rädda en bank. En hållbar värld.

... så i går kväll ringde de

från tidningen, det har gått tre månader nu så bara en vecka kvar med den till "morgonkaffet". Så får väl försöka hitta någon ny morgonaktivitet.

I dag är det en speciell dag... 10 januari, det är 13 år sedan jag blev mormor för första gången, och jag var där. Såg henne från första stund och fick klippa navelsträngen.
Hon är en av glädjebitar på den vandring jag gjort och jag hoppas hon fortsätter vara sig själv. Hon kommer säkert att framträda här mer framöver.

Fåglarna flyger fram och tillbaka, det är sig likt men det har kommit snö i natt... ska nog skaffa en fågelbok. Gråsparv, talgoxe ... men det är säkert ett tiotal andra arter där ute runt fågelfröna.

Naturskyddsföreningen tar upp klimatfrågan i en insändare. "Utsläppen måste minska". Allt fler vet nu om detta hot mot mänskligheten... men vad görs? I artikeln skriver man att Fredrik Reinfeldt knappt nämner ordet klimat längre.
Vi får hoppas att Vänsterpartiets nya partiledare kan få upp intresset och tempot när det gäller vår miljö... och inte bara prat utan beslut och framför allt handling...
mer tid till miljötänk. Jag kan se det mer akut än att rädda Euron.

Läste att Holländare kommit till insikt om miljöpåverkan och sopberget som växer. ..
"Ett sopfritt kretslopp" ... de försöker göra skräp mer dybart...  och ja de har insett att inte bara det som syns skadar utan även de kemikalier som gömmer sig i "berget". Eftersom landet ligger så lågt har de även fått upp ögonen av den anledningen att de
" bokstavligen kommer att hamna i vattnet" med stigande medeltemperatur.

Så om vi skulle börja med att försöka och inte slänga användbara saker för att de blivit ... ja, omoderna...

Dagens vandring i bild

slösat bort mitt liv... är det det jag gjort?

7 :de januari… längtar till våren… vill inte plocka svamp i skogen, vill se blåsippor.

Det blev ju inte vad jag hade tänkt mig med dig…

… några veckor efter att jag blev arbetslös var jag på besök till min mor… och när jag skulle gå, klappade hon om mig och sa de ”starkande” orden… "Det blev ju inte vad jag tänkt med dig". Sedan slog mig tanken… vad hade hon tänkt sig?

Ja, vad var det tänkt, var det tänkt något?

Minns min oro när jag kom hem och hade för många fel på något prov... eller inte alla rätt.

Nu står jag här trots allt, 51 år gammal, och arbetslös… 

och vem tänker sig bli arbetslös? Förlåt ?

Det är lugnt här ute på landet, jag får tid att tänka och jag behöver bara vara mig själv. 

Borde tänkt så för länge sedan och tänkt på mig själv.

Nu vill jag känna vinden igen, friheten… men går det utan jobb? Har aldrig varit utan inkomst. 

Har alltid känt att jag skulle göra rätt för mig, inte vara till belastning för någon.

Ställer frågan till mig själv då jag ser i alla mina album, bland alla mina bilder… 

Var jag där då det hände, på den platsen just den dagen? 

Eller var det ytterligare bara en tanke i mitt huvud att en dag skulle jag ta fram kortet 

och uppleva vad som hände… 

För att jag trodde det gick att samla på hög tills den dagen kom då jag hade tid att uppleva?.

helg igen....

Kom ingen tidning i dag, först då kom jag på att det var helg igen. En av de där efterlängtade helgerna då jag jobbade... och nu går de bara förbi.

Uttråkad...

...och förkyld, vilket gör att dagens "mil i benen" blir inställt.

Tanken i huvudet finns där igen ... Tänk om det aldrig dyker upp ett jobb åt mig.
 - Vad ska jag göra, vad gör jag för fel?
Just nu känns världen verken som en bergsbestigning eller ett brant stup... mer som en värld ingenstans, som jag vandrar i. Jag behöver en förändring.

Tidningen... krympande kommuner även i södra Sverige. Men vem vill sitta i köer i timmar i storstaden?.. 2 timmar pendling i kö är det bättre än 5 mil till jobbet utan kö... men jag behöver ju inte tänka på det, har ju inget jobb, så jag kan lugnt bo kvar ute i skogen.

en ny dag....

Det regnar och träden rör sig i vinden.... de säger att det varit hård blåst i natt men jag har sovit och vaknade inte förrän nu långt in på förmiddagen. Har börjat bli vardag ... att det blåser... ja, att jag sover länge också.

Gårdagens blogginlägg… Måste vi veta?..  ville inte facebook ta emot på till min facebooksida… Varför?… vet inte.

För inte kan det vara för att jag uppgav fel år det var inte 2003, utan det var 2002 jag var till Mexico med min son… Långa köer vid incheckningen och ingen mellanlandning efter Landvetter… det var ett halvår efter 11 september.

Dricker te i dag till tidningen, Ginger harmony. 

måste vi veta?

Mayakalendern tar slut i år, närmare bestämt den 21 december.

Dimman låg tät när vi kom fram till staden. De vackra gamla pyramidformade byggnaderna var insvepta i dimman och jag fick känslan av de gamla mayafolkets närvaro.
Jag var i en gammal stad inne i regnskogen vid Chiapasbegen i ett kuperat område på Yocatànhalvön. Staden heter Palenque, året var 2003 och jag var på resa med min yngsta son i Mexico.
Det var första gången jag hörde om 2012... eller första gången jag reagerade på årtalet...
och där kom hon en liten flicka med långt svart hår ut ur buskarna från ingenstans och med sig hade hon månadstecken ur mayakalendern som hon ville sälja....

Dagarna bland Mayas pyramider är bland det mest mystiska jag upplevt,
Egyptens pyramider och byggnader gav inte alls denna känslan.

Om jorden ska gå under i år?
Då gör den det.
Om jorden har bestämt sig att det är dags att ge upp... kan ingen ändra på det.

Jordens undergång och människans undergång är skilda saker.
Jag har sagt det tidigare. Jorden klarar sig utan människan...
men människan klarar sig inte utan jorden.

Intressant är att läsa att Mayakulturens tillbakagång berodde på bl:a klimatförändringar, ökad medeltemperatur, krig, störningar i vattentillgång...

Så om vi människor vill finnas kvar här på jorden tills den bestämt sig,
då får vi anstränga oss.
Det handlar inte om vad flertalet vill... det går inte att rösta om... det måste göras av alla...

tisdag.... årets tredje dag

Så då har det nya året börjat minska sina dagar…

Tog det försiktigt första dagen, nä ingen brant att ramla ner i ännu och inget berg att bestiga… men fick en lättare allergikänning på nyårsdagen… ögonen svullnade igen… antagligen för att jag inte skulle skriva den dagens tankar här… eller...

Men nu är det, det vanliga igen.

Kaffet upphällt och tidningen ligger framför mig.

Solen försöker lysa igenom den grå himlen. Fåglarna flyger fram och tillbaka med frön från grannens utfodrings plats. Stövlarna står och väntar på att jag ska dra på dem och slita lite på deras sulor.

… och ja, jag är fortfarande arbetslös.