Dagarna
gick, och snart hade en vecka gått… en vecka hemma i sängen… orkade inget.
Trots
att jag värmde mjölk med färsk ingefära… åt vitlök, citroner, hallon, blåbär…
drack massor av vatten… så var det allt jag orkade… att försöka få i mig lite
näring… vitaminer…
Och
jag förstod inte varför jag sov så tungt och mycket… Hade hänt en gång före jul
också, att jag kommit hem och sovit mer än ett dygn…. Morgontrött hade jag
alltid varit. Men mer, seg om mornarna de sista åren… behövde en timme med
kaffe för att starta… Ja, starta, dagarna började fyra av fem av att jag spydde på
toa… huvudet värkte och var fullt av tankar… sedan sorterade jag dem med en, två ibland tre koppar kaffe… och åt faktiskt frukost till ofta ägg och bacon… för äta skulle jag
ju göra någon gång på dagen… viste ju inte om det blev tid till det senare…
den
28:onde januari var min vecka som sjukskriven utan läkarintyg slut. Jag ringde
till företagshälsovården, men de hade ingen tid förrän på måndagen den 1
februari.
Så upp ut genom dörren… ner i källaren där bilen stod… för att
försöka … en gång till… Jag gick som i en dimma.
När
jag kom till jobbet fick jag ett papper i handen som jag skulle skriva på… om ett
olycksfall, ett svar till arbetsmiljöverket… med en massa lögner, nej jag
skriver inte på…
På
hösten hade det inträffat ett olycksfall. När det inträffade var jag på ett uppdrag under
tre månader i grannstaden som Regionalt skyddsombud… När jag kom tillbaka visade sig att Cheferna
ville ha det till att personen som gjort sig illa gjort fel, ”medvetet” !
I utredningen stod det att han inte följt säkerhetsföreskrifterna. Men enligt de som fanns ute
bland personalen i maskin hade han inte handlat mot dem.
När jag kom tillbaka
från mitt tillfälliga uppdrag på småföretag i grannstaden, så hade det gått två
månader sedan olyckan inträffade och fortfarande var det samma
säkerhetsföreskrifter som före olyckan ute hos dem som jobbade i maskin… och
där gick han den skadade med ”Du har orsakat din olycka själv” skrivet i
pannan…
Chefen fick ett utbrott när jag sa detta till honom och menade att han skulle ha ändrat dessa men
inte haft tid, och maskinen var ombyggd, och det var bråttom att få igång den nya
förlängda sträckan… så bråttom att detta inte hunnits med …
Jag kunde inget
annat göra än att ringa arbetsmiljöverket… skriva ett brev till dem… skicka
bevisen och de kom. Jag vet de sa. Hoppas nu att du inte får skit för detta. Men jag kunde inte låta mina arbetskamrater, de som valt mig till huvudskyddsombud bli
behandlade fel.
På morgonen den 28 januari fick jag så ytterligare ett papper med lögner. Ett svar till arbetsmiljöverket som jag som huvudskyddsombud skulle skriva på. I svaret stod det att företaget åtgärdat bristerna, men jag
visste att de inte gjort åtgärderna, nya föreskrifter hade inte kommit ut till
personalens kännedom …
Konstigt med säkerhetsföreskrifter … att företaget la
ner så mycket pengar på dessa… hade en konsult… men att de aldrig kom ut, eller
efter år först kom ut till de berörda i maskinerna… och inte visste alla vart
de kunde hitta dessa föreskrifter.
Jag
gick till skyddsingenjören tog med honom till chefen…jag ville inte gå dit själv.
Vi gick in och jag sa, jag
skriver inte på, det här är inte sant.
Svaret blev men det måste du, svaret ska vara inlämnat i
morgon.
Jag
skriver inte på, för det som står här är inte sant det är inte åtgärdat!
Svaret blev : Men det är på gång…
!!! På gång !!! Precis som så mycket annat… på
gång… men inte gjort! Och det hade gått månader… Hade genom åren fått det
svaret, det är på gång… för många gånger…!
Allt som skjutits upp av chefer och
inte blivit gjort. Uppdateringar av säkerhetsföreskrifter, konsekvensanalyser…
första hjälpen…
Så
sa han till mig… Så du menar att jag ljuger…
Mitt svar blev ett klart JA… så
gick jag.
Jag är mållöst. Trodde inte det var så, kanske är så även nu? Ska försöka lyfta hakan från golvet nu.
SvaraRadera... vet inte något om nu... vet bara att detta var en droppe i ett redan fyllt glas, som fick mig att överge det jag tyckte så mycket om att jobba med... som jag "brann för"... kommer mer om mitt liv för två år sedan... vart efter här i vår... men känns svårt att skriva om det fortfarande... gråter mellan orden.
Radera