lördag 28 januari 2012

två år har gått... 28 januari 2010


Dagarna gick, och snart hade en vecka gått… en vecka hemma i sängen… orkade inget.
Trots att jag värmde mjölk med färsk ingefära… åt vitlök, citroner, hallon, blåbär… drack massor av vatten… så var det allt jag orkade… att försöka få i mig lite näring… vitaminer…
Och jag förstod inte varför jag sov så tungt och mycket… Hade hänt en gång före jul också, att jag kommit hem och sovit mer än ett dygn…. Morgontrött hade jag alltid varit. Men mer, seg om mornarna de sista åren… behövde en timme med kaffe för att starta… Ja, starta, dagarna började fyra av fem av att jag spydde på toa… huvudet värkte och var fullt av tankar… sedan sorterade jag dem med en, två ibland tre  koppar kaffe… och åt faktiskt frukost till ofta ägg och bacon… för äta skulle jag ju göra någon gång på dagen… viste ju inte om det blev tid till det senare…

den 28:onde januari var min vecka som sjukskriven utan läkarintyg slut. Jag ringde till företagshälsovården, men de hade ingen tid förrän på måndagen den 1 februari. 

Så upp ut genom dörren… ner i källaren där bilen stod… för att försöka … en gång till… Jag gick som i en dimma.

När jag kom till jobbet fick jag ett papper i handen som jag skulle skriva på… om ett olycksfall, ett svar till arbetsmiljöverket… med en massa lögner, nej jag skriver inte på…

På hösten hade det inträffat ett olycksfall. När det inträffade var jag på ett uppdrag under tre månader i grannstaden som Regionalt skyddsombud… När jag kom tillbaka visade sig att Cheferna ville ha det till att personen som gjort sig illa gjort fel, ”medvetet” ! 
I utredningen stod det att han inte följt säkerhetsföreskrifterna. Men enligt de som fanns ute bland personalen i maskin hade han inte handlat mot dem. 
När jag kom tillbaka från mitt tillfälliga uppdrag på småföretag i grannstaden, så hade det gått två månader sedan olyckan inträffade och fortfarande var det samma säkerhetsföreskrifter som före olyckan ute hos dem som jobbade i maskin… och där gick han den skadade med ”Du har orsakat din olycka själv” skrivet i pannan… 

Chefen fick ett utbrott när jag sa detta till honom och menade att han skulle ha ändrat dessa men inte haft tid, och maskinen var ombyggd, och det var bråttom att få igång den nya förlängda sträckan… så bråttom att detta inte hunnits med … 

Jag kunde inget annat göra än att ringa arbetsmiljöverket…  skriva ett brev till dem… skicka bevisen och de kom. Jag vet de sa. Hoppas nu att du inte får skit för detta. Men jag kunde inte låta mina arbetskamrater, de som valt mig till huvudskyddsombud bli behandlade fel.

På morgonen den 28 januari fick jag så ytterligare ett papper med lögner. Ett svar till arbetsmiljöverket som jag som huvudskyddsombud skulle skriva på. I svaret stod det att företaget åtgärdat bristerna, men jag visste att de inte gjort åtgärderna, nya föreskrifter hade inte kommit ut till personalens kännedom … 
Konstigt med säkerhetsföreskrifter … att företaget la ner så mycket pengar på dessa… hade en konsult… men att de aldrig kom ut, eller efter år först kom ut till de berörda i maskinerna… och inte visste alla vart de kunde hitta dessa föreskrifter.

Jag gick till skyddsingenjören tog med honom till chefen…jag ville inte gå dit själv. 
Vi gick in och jag sa, jag skriver inte på, det här är inte sant.
Svaret blev men det måste du, svaret ska vara inlämnat i morgon.
Jag skriver inte på, för det som står här är inte sant det är inte åtgärdat! 
Svaret blev : Men det är på gång…
!!! På gång !!! Precis som så mycket annat… på gång… men inte gjort! Och det hade gått månader… Hade genom åren fått det svaret, det är på gång… för många gånger…! 
Allt som skjutits upp av chefer och inte blivit gjort. Uppdateringar av säkerhetsföreskrifter, konsekvensanalyser… första hjälpen…

Så sa han till mig… Så du menar att jag ljuger… 
Mitt svar blev ett klart JA… så gick jag.

2 kommentarer:

  1. Jag är mållöst. Trodde inte det var så, kanske är så även nu? Ska försöka lyfta hakan från golvet nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ... vet inte något om nu... vet bara att detta var en droppe i ett redan fyllt glas, som fick mig att överge det jag tyckte så mycket om att jobba med... som jag "brann för"... kommer mer om mitt liv för två år sedan... vart efter här i vår... men känns svårt att skriva om det fortfarande... gråter mellan orden.

      Radera