... om mig del nio

… när jag var 12, slets jag upp från mina rötter i Småland… och planterades ner 30 mil norr ut, i Östergötland… men mitt rotsystem har väl aldrig lyckats rota sig ordentligt sedan dess och adresserna har avlöst varandra…

Tre månader före slutet i 6:te klass kom jag till en ny skola… en liten ”byskola” ute på landet. Jag hade fått säga, hej då till mina vänner och så sågs vi aldrig mer…

Veckan innan vi skulle flytta, rymde vi … jag och två av mina kompisar. Ja, rymde kanske är att ta i, men vi gömde oss på logen långt ner i höet… och vägrade komma fram. 

Min sex år yngre lillebror var med oss från början men vi skickade ut honom efter några timmar. Men vi hade sagt till honom att han skulle få stryk om han avslöjade var vi var. Och han teg som muren. Våra föräldrar letade länge innan vi gav upp… vi hörde dem skrika på oss. Men jag ville inte flytta och mina kompisar ville inte att jag skulle flytta. 

När vi så kröp fram så hade de letat i hela byn, och var färdiga att ringa polisen… 

Vem fick stryk den kvällen?

Skolan jag kom till var inte alls som skolan jag flyttade från… det var en gammal skola. Varje morgon spelade magistern på en orgel och vi fick sjunga… Matsalen var samma utrymme som Gymnastiksalen… Mycket var annorlunda… men jag brydde mig inte så mycket, skulle ju bara gå där i knappt tre månader… sedan skulle det bli en ny skola igen när jag började sjuan.

De höll på med förberedelser inför sin skolresa, när jag kom dit, minns inte vart de åkte, men jag följde inte med.

Jag hade också sparat till en skolresa tillsammans med mina klasskamrater i fyran, femman och nästan hela sexan… de pengarna fick jag tillbaka… av de pengarna blev det nya byxor och ett skrivbord…

Jag fick börja bära mjölkspannen igen. På gården i Småland hade vi haft rörmjölkning… det fanns inte på nya gården. Det hände att jag tappade mjölkspannen, 20-30 liter mjölk rann ner i skitrännan … !!! ...  Oj, oj, oj snabbt fram med vattenslangen och spola bort det så inte pappa skulle se…

Men jag fick ett eget rum.  

En vän till mig åkte nyligen genom byn där jag bodde. Hon sa hon kunde se min far gå där mellan byggnaderna i sin rutiga skjorta. Jag undrar om hon kunde se mig också, gå med lillebror till affären ta hem varor, slänga soppor, mjölka kor, springa till bussen för att komma till skolan i gummistövlar som det fortfarande fanns dynga på efter kvällsmjölkningen. Men skolan ville jag till det var frihet…