7 :de januari… längtar
till våren… vill inte plocka svamp i skogen, vill se blåsippor.
Det blev ju inte vad jag
hade tänkt mig med dig…
… några veckor efter att
jag blev arbetslös var jag på besök till min mor… och när jag skulle gå,
klappade hon om mig och sa de ”starkande” orden… "Det blev ju inte vad jag tänkt med dig". Sedan slog mig tanken… vad
hade hon tänkt sig?
Ja, vad var det tänkt, var
det tänkt något?
Minns min oro när jag kom hem och hade för många fel på något prov... eller inte alla rätt.
Nu står jag här trots
allt, 51 år gammal, och arbetslös…
och vem tänker sig bli arbetslös? Förlåt ?
Det är lugnt här ute på
landet, jag får tid att tänka och jag behöver bara vara mig själv.
Borde tänkt
så för länge sedan och tänkt på mig själv.
Nu vill jag känna vinden
igen, friheten… men går det utan jobb? Har aldrig varit utan inkomst.
Har
alltid känt att jag skulle göra rätt för mig, inte vara till belastning för
någon.
Ställer frågan till mig
själv då jag ser i alla mina album, bland alla mina bilder…
Var jag där då det
hände, på den platsen just den dagen?
Eller var det ytterligare bara en tanke i mitt
huvud att en dag skulle jag ta fram kortet
och uppleva vad som hände…
För att jag trodde det gick att samla på hög tills den dagen kom då jag hade tid att
uppleva?.
Ja, tänk vad det känns - det som föräldrar kan haspla ur sig... Själv har jag alltid vetat att jag efter två döttrar, egentligen skulle blivit en pojke. Det ville pappa. Tack.
SvaraRaderaja, finns alldeles för många föräldrar som inte värdesätter barnet... och just det barnet som det barnet är... utan det är mer så att barnet ska ge dem en tröst av det de själva ville och inte fick, blev, uppnådde ... eller bära en skuld för vad de inte är... det kväver och i mitt fall var jag rädd för min mor, lärde mig säga rätt saker och göra rätt för att slippa obehag...
SvaraRadera