Om mig del åtta...

... när jag så lärt mig skriva började små historier
växa fram på papperet.
De handlade om naturen,
små djur och påhittade figurer. Ibland skrev jag till Barnens Brevlåda och fick min historia uppläst i Radio av Sven Jerring. Det hände att jag vann priser i uppsatsskrivning, då kom det någon bok eller 25 kronor på posten.

Min farfar hade bott med oss hela mitt liv. Vi tyckte om honom, men hade även respekt för honom. Han fixade i rabatterna, och grönsakslandet... och det han missade att rensa, rensade vi barn bort åt honom. Minns en dag vid maten då pappa frågade var farfar var... vi hade knackat i taket flera gånger. Han bodde precis över köket, så det var en signal på att det var matdags, men han kom inte ner. Min storebror såg lite orolig ut och det visade sig sedan att han av misstag låst in farfar på utedasset, när han upptäckt sitt misstag vågade han inte släppa ut honom. Farfar hade en grön karamellskål som det alltid fanns karameller i... dit smög jag ibland och "nallade" en eller två, fler vågade jag inte, för då kunde det ju synas.

Men min mamma var inte lycklig med sitt liv och ville skiljas från pappa. Vi bodde ett par månader i en stad en bit från våran gård, mamma, min lillebror och jag. Men sedan flyttade hon hem igen, men ville inte bo kvar på gården i Småland. De sålde gården och då flyttade min farfar in till staden. Vi flyttade till Östergötland.

När min farfar flyttat från gården använde jag under några månader ett av hans rum att skriva i. Jag hade fått en skrivmaskin.  Jag skrev dikter och la ut dessa på golvet. Min mamma uppskattade inte alls oordningen i rummet, hon kallade mig Bohem... och jag undrade vad det var.