... dagarna går.

I morgon en ny månad… ett nytt halvår för mig? Det har då gått 6 månader sedan jag blev arbetslös. Och nu? Ja, nya jobb ska sökas, nya nej kommer att dimpa mer i min e-post. Eller Nej, kan det inte vända? Varje nej tar en del av mig, en del nej tar mer. Känns farligt att söka jobb, tänk om jag försvinner i en massa NEJ. Tänk om jag ger upp mej.

Kunde inte tro då i september att jag skulle stå här i mars utan att ha jobbat en enda dag på 6 månader. Kunde inte heller tro att jag skulle söka alla dessa jobb. I går blev det fem nya, maskinoperatör, administratör, kyrkogårdsarbetare gånger två och begravningsrådgivare. Nu så väntar jag igen, men vill att telefonen ringer och någon säger. Du är välkommen till oss på en intervju.

Sitter med dagens gröt, och kaffe. Det ser mulet ut ute, som en höstdag… I går hade jag tvättstugan, lägenheten ser ur som ett torkrum. Det hänger lakan och handdukar över skåpdörrarna, på stolarna hänger det tröjor, "kupévärmaren" i torkrummet i tvättstugan förmår inte att torka tvätten under en dag. Ska vika och fixa med den nu innan jag tar mig ut på dagens vandring.

… och i morgon, är det torsdag!

... åter igen, kommer ett mail.

Sov till över elva i dag, vaknade av att solen försökte ta sig förbi persiennen, trevade efter klockan på stolen bredvid sängen, oj 11:03.
... ja, så gick luften ur mig, hade varit en trevlig vecka. Två besök till civilisationen, ett till samhället två mil härifrån och ett till staden fem mil bort. Och så barnbarnens virvelstorm i måndags.
Men så kom det ytterligare ett mail... O, ville så gärna ha det jobbet... men, livet är hårt.
985 sökande och jag var inte bland de 40 som de skulle titta extra på och välja ut de 12 slutliga av... De 12 "vinnarna till ett utvecklande jobb"...
När ska det här sluta? Vill göra något, inte bara kämpa för att överleva... i en stor tomhet. Och nu kommer våren, vinteridets tid är snart över... men.

vår?

I dag är snön borta ligger bara lite is längs vägen... Blir det vår?

Var skillnad på temperatur i går kväll när jag satt och väntade på transporten, "hem till landet", plus 4 grader klockan tio på kvällen för ett par veckor sedan var det 12 minus när jag satt där i buskuren.

Ja, i går var det min sociala dag... med bibliotek, handla mat och bugg. Var även och hälsade på min mamma. I dag är det tillbaka till vardagen, läsa platsannonser, en promenad, läsa platsannonser, leta jobb, skicka in ansökningar, leta, ja....

... en onsdag ... i staden.

I dag har jag varit på studiebesök ... där ute i världen.

Blev en tidig morgon, tog bussen strax före sju. 

Det var halt ute, och småregnade.

Tog en kopp kaffe på stationen i väntan på att staden skulle vakna. 

Fördrev några timmar på Arbetets museum. 

Och så info på arbetsförmedlingen om hur det är att arbeta i Norge... Norge har en arbetslöshet på bara 2,4%... får väl se om jag kan hitta något.

Jo, fick tillbaka ytterligare jobbansökningar... med orden, tjänsten tillsatt med annan sökande.

Solen bröt igenom det grå...

.... kändes nästan som vår ute... på dagens vandring.

morgonkaffe...

... tisdag förmiddag. Snön som kom i helgen smälter bort, vägen är en blöt isgata. Grantopparna rör sig i vinden och himlen är alldeles grå. De sista skedarna äppelmos från i höstas ligger i havregrynsgröten. Ja, jag har börjat vänja mig vid att äta gröt på morgonen.

Det gick en virvelvind genom min lägenhet i går… den höll på i två intensiva timmar. Det var två månader sedan jag såg dem sist mina barnbarn. Men i går kom de. Vi åt köttbullar med mos. Barnen badade i badkaret, de har bara dusch hemma, så det är kul bada badkar här med badskum och ha vattenlekar. Lika mycket vatten på golvet som i badkaret när leken var över… ja, så åkte de igen. Men dagen bröt sitt mönster. Datorn fick vänta ända tills på kvällen. 

Blir en aktiv vecka denna veckan. I morgon ska jag in till stan. Arbetsförmedlingen har information om jobb i Norge... så ? Norge nästa? vill de ha en kvinna som är 51..?

Mitt liv för ett år sedan...

Sitter i morgonrocken, det snöar ute klockan är snart ett på eftermiddagen. Jag tänker tillbaka ett år i tiden. Full av förväntningar började jag på en folkhögskola... fortfarande trött... men ville ... ville så mycket....





Flyttade in i ett rum på skolan...
ett litet rum ...
tre gånger tre meter...







... snö, snö

  Växer det inte blommor...
      då fixar vi snöblommor.










skogen ...

Potatis... eller... Morötter..?

... Vitlök !

... OK






Vi grävde fram ett växthus...



 men ... nu sitter jag i min etta på landet och utanför fönstret faller det ny snö...

snöflingorna har bildat bomullsliknande tussar som dansar ner mot marken... det blåser lite.



Ska klä på mig, och gå ut.

I dag har jag överskridit min budget...

...  elva timmars frånvaro från landet. Torsdag är, min sociala dag med busstur till samhället, besök på arbetsförmedlingen och biblioteket, buggkurs och handla veckans mat.




Satt tre timmar i dag på biblioteket... först dagstidningen och sedan en bok...

Buggkursen är kul, men oj vilken dålig taktkänsla en del killar har, och deras armarna är som kokt spagetti jag vet inte vad de tänker, jag kan inte läsa tankar, styr gör de inte.

och så Lyxade jag i dag !!! ... har inte plockat ögonbrynen och färgat dem sedan jag blev arbetslös för sex månader sedan... har inte råd, men känner mig halv död. Så jag struntade i att jag inte har råd och bara gjorde det jag ville... Hoppas nu att lite färg kan få tillbaka lite av livet. O så fick jag underbar massage i hårbotten under tiden färgen verkade... så skönt... men 250 kronor fattigare.


Men nu är jag hemma igen och kudden väntar...
och jag väntar... på nästa torsdag.

dagen i bild...

i dag ska jag tvätta.

... någon sa en gång till mig, att det är bra att vara uttråkad ibland. Man uppskattar bättre de små gyllene stunderna då.

Har tvättstugan i dag, så börjar dagen med att gå ner och starta första maskinen. Det har fallit snö under natten. Så pass mycket att den kryper i skon, det blir kallt. Men gillar snön, ingen snö inget bra vinter-ide. Lite mer snö sedan kan jag nog ta några fina riktiga vinterbilder.

Är alla hjärtans dag i dag. När jag var liten fick jag en halskedja av min pappas moster, hon hette Hulda och bodde i Norge. På kedjan hängde ett litet hjärta, med en ros på. På baksidan står Gud som haver barnen kär... på norska. Jag har fortfarande detta hjärta runt halsen i en läderrem, guldkedjan blev med åren för liten och gick av.

Nalle Phu... björnen med ett stort hjärta

I mitt hjärta bor mina barn och barnbarn.

Annars för mig känns alla hjärtans dag som ytterligare som en dag då många känner sig ännu mer ensamma än annars... som jul utan julklappar och nyår ensam utan vänner... Ensamma hjärtans dag.




Så... dags att byta tvätt i maskin...

Sol och is ... söndagens vandring

Uttråkad...

Mot min vilja tog jag mig ut i dag. Det var en mörkt blågrå himmel som mötte mig. Ingen vind och inte speciellt kallt, men får väl se det positiva i det hela... i går kom jag inte längre än till brevlådan.

om mig del tolv...

När jag var 18 gick jag med i facket. Hotell och Restauranganställdas fackförbund.
Jag hade fått en anställning på en mindre ort som servitris på ett Värdshus. Arbetsplatsen låg bredvid E4:an så gästerna till matserveringen bestod av förbipasserande trafikanter. Det hände att det kom förbi en del kända personer. Men jag har alltid varit dålig på att känna igen kändisar. Men mina arbetskamrater kunde utropa… O, du har serverat, (vem det nu var). Hur kändes det? Vad sa de? Fick du dricks?

Jag bodde där ute vid Värdshuset, vi som serverade, lagade mat, diskade och städade hyrde ett hus tillsammans, vi hade var sitt litet rum och ett gemensamt kök. Om vi var lediga på helgen liftade vi till stan annars hade vi ganska mycket kul tillsammans i byn… det var lätt att ordna en fest i huset.

Men efter ett halvår slutade jag min anställning och började jobba inne i stan, på ett lager. Det var då som jag kom i kontakt med facket ”på riktigt”. Fackförbundet på den nya arbetsplatsen var Svenska fabriksarbetareförbundet, "Fabriks". Efter ett tag kom jag med i studiekommittén. Det var kul, vi gjorde en utställning om studier, åkte på kurser, fick lära oss om facket. Vi fick lära oss hur viktigt det var, att vi tillsammans var ”facket”. ”Enade vi står söndrade vi falla” och ”Faller du faller jag faller alla”. Jag deltog också på mina första arbetsmiljökurser.

Efter en tid på lagret fick jag börja på utvecklingsavdelningen… vi satt och körde en maskin som tillverkade snytbaggekragar. Snytbaggen söker sig till hyggen för att där yngla av sig. De lockas dit av doften från avverkad barrskog… även stormfälld skog . Kragarna skulle användas i skogen vid plantering av nya träd. Kragen skulle hindra den 8-14 mm stora skalbaggen från att göra angrepp på plantan.
Senare kom jag till labbet och gjorde daglig kontroll av material från fabriken, plastpåsar, plastsäckar, byggplast…

Hösten 1981 flyttade jag till Södermanland.

torsdag kväll 21:34 ...

jag går och går och går....

Dagens vandring började utan sol. Vägen var isig och jag gick upp över skogen. Djuren hade lämnat en hel del spår i den lilla snön som fanns. Granar och tallar hängde över stigen sedan vinterns stormar. Rötterna hängde fritt i luften. Men en del träd hade kämpat och rötterna fanns fortfarande i marken, men träden var brutna, större delen av stammen och trädens kronor låg bredvid.

Tankarna vandrade i huvudet om gårdagens samtalsämne i tidningar, tv och på nätet. 

Pensionsålder vid 75 år. Vi måste jobba mer och längre. Men hur går det ihop, jag behövs ju inte… 

jag är 51 och går arbetslös. 

Känner dessutom att vi är lurade igen..

Arbetsgivaravgiften, är en social lön som betalas ut i kollektiva försäkringar, istället för direkt till våra lönekonton. Det är arbetarnas pengar, som arbetsköparna bara sköter inbetalningen på. Socialförsäkringarna är ett skyddsnät som byggdes upp då Sverige gick från Jordbruksland till Industriland. I dessa sociala avgifter finns bl:a sjukförsäkrinsavgift och ålderspensionsavgift...

Vi har som arbetare flera gånger genom historien avstått från löneökningar och istället satsat dessa pengar för att öka vår gemensamma trygghet. En sänkt arbetsgivaravgift resulterar i en minskad social trygghet... det kan låta bra när alliansen förslår minskade arbetsgivaravgifter, för att arbetsgivaren ska anställa fler. Men det som egentligen händer är att vi arbetare får betala för detta... det ger mindre pengar till vår kollektiva trygghet ... ja, och mindre pengar resulterar ... bl:a, i högre pensionsålder...

Så kommer solen, den värmer skönt och jag drar ner dragkedjan i jacken. Passerar förbi ån. Ja, titta en av svanarna ligger där och simmar… men var är de andra? Ser den ”fula ankungen” också… men inga fler. Hoppas de inte fryst fast i isen och dött.

Går förbi smedjan i byn. Klockan är knappt ett på eftermiddagen. Min bror jobbar där inne. Jag kikar in mot kontorens föster men jag ser inte till honom. Det smäller, pyser och slår. Förr gjordes det liar i byn.

Så hemma igen… vad mer att göra i dag?

sol och minusgrader...

                   

350 000 som jag...

Så börjar en ny arbetslös vecka, nr 24 i ordningen.
Saknar tidningen på morgonen, den tog död på några av dygnets timmar. Men som arbetslös finns det inga pengar, då blir det mesta bort-prioriterat. När räkningarna är betalda får jag vara glad om min matbudget håller. Mat för 25 kronor per dag.

Det jobbigaste med arbetslösheten, bristen på pengar, är isoleringen - jag känner mig så utanför. Har inte råd att följa med och fika, och knappt råd att ge mina vänner en kopp kaffe när de kommer och hälsa på. Så på det viset är det bra att bo på landet, ingen kommer hit, och jag har svårt att ta mig någon stans utan bil. Kan gå flera dagar utan att jag pratar med någon, ibland en vecka.

Tankarna mal hela tiden. Får jag något jobb... och vart? Ska jag flytta igen? Vågar inte bli vän med någon längre. Jag har sökt jobb från Skåne, till Dalarna. Ringer någon packar jag. Det här är inget liv, det finns ingen trygghet...

och det finns 350 000 till här i vårt land som har det som jag.

2010, fjärde februari...

Vaknade och sa till mig själv. Varför ligger du här..? du har jobb att göra. Upp med dig, larva dig inte. Det hade gått tre dagar sedan läkaren sjukskrev mig.

Jag tjuter, tårarna rinner, forsar fram ... Personalchefen ringde i tisdags, dagen efter jag gått hem. Han frågade, eller var det ett påstående han gav mig..? Tror du någon gjort det här med sitt vetande? Jag kunde inte prata, tårarna bara rann. Men jag fick fram, jag har trampat gropar för att ingen gör något, bara skjuter upp allt, jag vet inte ens om de lyssnar. Jag sa, de skyller på tid, är det tidsbrist är det ett organisationsproblem, men jag ser även ett kompetensproblem. Det finns chefer som kommer och frågar den där SAM var hittar jag den? Jag får höra "men lilla du" så illa är det väl inte... men skrivs det svar till Arbetsmiljöverket där det sägs att saker är gjorda, eller ska göras, men aldrig görs... då är det illa.

Finns mycket att säga om vad som hände där borta. Om hur livet som huvudskyddsombud var. Men denna dagen för två år sedan, grät jag mest och orkade inte...

Jag rullade upp ur sängen, tog mig in på toaletten och ramlade ihop, kröp tillbaka till sängen och grät...

om mig del elva...Tillbaka...

Jag är tillbaka. Tillbaka på ruta 2. Vad har jag fått med mig i bagaget under dessa 35 år. Du tror jag menar att jag är tillbaka på ruta 1, men nej dit har jag inte kommit ännu och vet inte om livets spel måste dit..? Kanske finns det en ny väg att gå från ruta 2.

Sitter på torget, det torget som jag tillbringade kvällarna på då jag var 16-17 år. Det är minus tolv grader. Den digitala klockan lyser rött i mörkret på en murad pelare. Jag har varit på Hotellet på kurs, buggkurs. Nästan en timme kvar till transporten kommer och tar mig tillbaka till landet, så jag hinner tänka.

Har tre minnen från Hotellet. Det senaste var när pappa och mamma sålde gården, jag skulle fylla 18. De hade misslyckats med att leva vidare tillsammans. De hade den sista budgivningen i en lokal på Hotellet. Efter försäljningen bjöd pappa på smörgåsbord.

Mitt andra minne från Hotellet var nyårsafton 1977. Jag 17 år och min mor delade på en flaska vin på Hotellet... sedan gick jag till Diskoteket och mamma till Folketshus. Tror det är enda gången vi druckit tillsammans, jag och min mamma. Min pappa och jag drack mer tillsammans... men då mest öl och grogg.

Första gången jag var på Hotellet var på en skoldans för första ring på gymnasiet när jag var sexton. Jag hade börjat på Naturvetenskaplig linje... fast själv hade jag helst gått fyraårig teknisk... men enligt mina föräldrar var det en "pojklinje" så det fick bli Naturvetenskaplig.

Jag hoppade av gymnasiet månaderna innan jag gick ut årskurs två. Språken tog död på min studiemotivation. Det gick bara runt i huvudet, Engelska, Franska, Tyska... Dessutom hade jag upptäckt en ny mer rolig värld i samhället, fått mer fritid... inga kor att mjölka.

Ja, tre minnen från Hotellet...
Från det torg jag nu sitter på kan jag nog skriva en bok av minnen.





Tiden på gården var över. En dag när jag kom ut till dit... 
var min häst borta. Jag fick några tusenlappar i handen av min pappa. 
Pappa hade skickat den på slakt..

2010 ... den förste februari

Jag hade fått tid till läkaren kunde ju inte gå runt och känna mig sjuk, i dimma, trött på detta vis, hade ju varit hemma en vecka och sovit… hostat lite och lite snorig, fast sådant hade jag tidigare inte stannat hemma för… men det var väl någon infektion, så lite penicillin skulle säkert fixa det hela.

Jag kom ner till Läkaren. Nog visste jag det, att han skulle skicka hem mig och sjukskriva mig… men jag ville inte… han övertalade mig att stanna hemma 14 dagar och jag grät… Diagnos F439P - Stress, vad betyder det?.. grundat på att jag, under lång tid känt trötthet, sömnsvårigheter, haft mycket stor arbetsbelastning, kände buksmärtor, var orkeslös, nedstämd, hade parestesier i händer - ansikte.

Gick tillbaka till fabriken, i dimman, som bara jag såg, lämnade sjukintyget till personalavdelningen. Tårarna kom tillbaka, ville inte visa någon att jag grät.

Pratade några ord med Skyddsingengören, skrev på svaret till arbetsmiljöverket som nu var ändrat ifrån att vara åtgärdat till att det var på gång.

Talade om att jag blivit sjukskriven. Han sa, det var väl inte oväntat.

Träffade en vän som fått problem med hörslen, hjälpte honom med en arbetsskadeanmälan … och så gick hem… och sov.

Det var inte batteriet till min motorcykel som var i stört behov för omvårdnad den dagen för nu två år sedan… det var jag som var totalt urladdad… fast jag förstod det inte då… ville inte.