Så börjar en ny arbetslös vecka, nr 24 i ordningen.
Saknar tidningen på morgonen, den tog död på några av dygnets timmar. Men som arbetslös finns det inga pengar, då blir det mesta bort-prioriterat. När räkningarna är betalda får jag vara glad om min matbudget håller. Mat för 25 kronor per dag.
Det jobbigaste med arbetslösheten, bristen på pengar, är isoleringen - jag känner mig så utanför. Har inte råd att följa med och fika, och knappt råd att ge mina vänner en kopp kaffe när de kommer och hälsa på. Så på det viset är det bra att bo på landet, ingen kommer hit, och jag har svårt att ta mig någon stans utan bil. Kan gå flera dagar utan att jag pratar med någon, ibland en vecka.
Tankarna mal hela tiden. Får jag något jobb... och vart? Ska jag flytta igen? Vågar inte bli vän med någon längre. Jag har sökt jobb från Skåne, till Dalarna. Ringer någon packar jag. Det här är inget liv, det finns ingen trygghet...
och det finns 350 000 till här i vårt land som har det som jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar