osynliga och synliga skiljelinjer....

Utanför Åhlens sitter en flicka och ler och säger hej… ett väldigt glatt hej… hon ser väldigt glad ut. Hon är en av alla de tiggare som dykt upp utanför affärerna det senaste året.

Många är väldigt förargade på dessa tiggare, de vill ha iväg dem… tiggeri är fult… de är lata tiggarna… brottslingar tycker en del… men min mamma gillar tjejen utanför ica där hon handlar en gång i veckan, då färdtjänst tar henne dit. Flickan utanför ica ler och säger hej till min mor. Min mor som ofta sitter hemma och är ensam blir glad åt ett leende och någon som säger hej. Det finns nog många ensamma människor som blir glada åt ett hej och ett leende.

I går "firades" 20 år efter Berlinmurens fall. En mur mellan syskon, föräldrar, vänner och frihet "föll". Den hade funnits där sedan 1961... men jag undrar när byggs en skiljelinje och när faller den?

Runt mig finns en mur som jag försöker ta mig igenom, arbetslösheten. Jag ser livet på andra sidan om muren, det "vanliga livet", men jag får inte vara delaktig i det livet, jag har inget arbete. De första stenarna till den muren byggdes långt innan jag märkte det. 

De flesta murar syns inte... vi undviker att se dem. De är inte byggda av synliga stenar, taggtråd eller betong. De är uppbyggda av ord, beteende, rädsla och egoism. De är svåra att riva och döljer sig med filter av avledande aktiviteter... 

Min mor 81 år gammal hon har stängts inne av ensamhetens mur. Flickan utanför ica är utanför sammhällets mur. Jag befinner mig i ett läger för arbetslösa.

Folk stängs innanför och utanför murar gjorda av sig själva eller andra... ofta gjorda av rädsla och egoism. det går att riva dessa murar, men viljan måste finnas både från de innanför och de utanför...