... om mig del 6

I andra klass fick jag ett nytt namn…

Vår lilla byskola vid kyrkan lades ner när jag gick ut första klass, och jag fick flytta till en nybyggd skola inne i ett större samhälle. Vi fick åka skolskjuts dit. Alla klasser gick var för sig och det fanns två klasser som hette klass två, klass 2A och klass 2B. Jag fick gå i klass 2A.

På uppropsdagen i årskurs två, stod jag så där i min nya klänning och väntade på att mitt namn skulle ropas upp… men jag reagerade inte… och de tittade på mig... är det mig ni menar..? Så hade jag inte blivit tilltalad förut… blev lite förvirrad nästan rädd och tittade på mamma. 

Nu var det så att det började en ny flicka i min klass som hade samma tilltalsnamn och samma efternamn som jag… men jag har ett dubbelnamn, och från den dagen blev jag tilltalad med det i skolan.  Mamma tyckte det var bra… fast när hon tidigare hade tilltalat mig med det hade det varit när hon var arg på mig.  Som den gången jag hade ner uppläggningsfat ur skåpet och de sprack. Då hade jag gömt mig under sängen… och så hörde jag henne ropa det och... vad har du gjort!!!.

En annan flicka steg sedan fram när "mitt gamla namn" ropades upp… vi lekte sedan en hel del på vår fritid. Och vi hade kul. Men visst var det ovant med att bli tilltalad med "ett nytt dubbelnamn", har faktiskt inte vant mig vid det namnet ännu.

Men min värld förändrades mer än så i den nya större skolan. Jag fick bl:a reda på att jag inte kunde sjunga. Min fröken lät mig inte ens stå uppe med de andra på skolavslutningen, utan jag och en kille fick sitta kvar nere i bänkarna och lyssna medans de andra sjöng ”den blomstertid nu kommer” för föräldrarna. 

Det blev jobbigt sedan att sjunga… eller stå med i körer i skolan… jag hade fått en tagg i hjärtat. ”Jag kunde inte sjunga” .

Från andra klass var jag inte längre lika glad över att få gå till skolan.

Mycket som formar ens värld sätts det ramar på redan då man är liten.