sov du lilla videung...

... hängde undan vinterkläderna, ställde bort vinterskorna, sådde frön.

Vaknade, drog upp persiennerna öppnade balkongdörren... snö.

Det yr snö utanför fönstret, fåglarna slåss om maten, en skata får tag på en apelsinhalva och flyger iväg.
Blir ingen utflykt på motorcykeln i dag.

Landsortsbussen passerar ute på vägen.Undrar hur många som bytte till sommardäck och nu ångrar det.

Ska sjunka ner i soffan med en hög av böcker... kan bli en ganska skön dag...

Fredag

Fredagsmorgon, ja jag var faktiskt uppe tidigt, som om kroppen redan trodde den fått ett jobb vaknade jag klockan fem, jättepigg...
Solen är framme i dag igen, i går var det mulet och regn. Var till staden i går men i dag väntar en vandring i skogen, ska bli skönt att komma ut till träden. Hittade blåsippor i tisdags, ett helt hav av blå blommor bland en massa gamla vissna, gulbruna ekblad.

I går var jag på ytterligare en "sammankomst för arbetslösa" en Rekryteringsmässa, denna gång var det Norrköping/Linköping som anordnade detta. Gick betydligt lugnare till än den i Eskilstuna/Västerås... kanske för att jag inte ens försökte ta mig ombord på bussen till Linköping.

Får räkna denna arbetslösa veckan till en av de mer händelserika, ur jobbvinkel. Ett företag ringde i Onsdags och så blev det en telefonintervju. Aldrig gjort det tidigare, kändes lite konstigt att sitta och prata med flera personer samtidigt så långt borta, men ändå trevligt... men hur avslutar man en telefonintervju?... hummm... det fattades den där slutliga kontakten med ett handslag och vad sa ögonen... ingen vet... Nu väntar jag på resultatet av den... spännande. Hoppas på ett möte öga mot öga. Betyder en stor förändring.
Nästa vecka har jag fått ytterligare en intervju inbokad, på ett företag lite närmare mitt nuvarande "hem".
Bara två nej i mailen denna veckan ... ja,  brev med vi tackar för din ansökan men måste meddela att platsen tillsatts med annan sökande.

Gårdagen avslutades med bugg och så min två timmars väntan på att komma "hem". Varmare nu än i januari de digitala visarna visade i går kväll klockan 21:50, plus fem grader, men det drog kallt i busskuren, för alla fönster i kuren var sönderslagna. Det börjar bli så tråkigt, att vänta och vänta . Hoppas på att vädret är så det går att köra hoj torsdagen efter Påsk, nästa vecka blir det ingen dans.

När jag kom hem till byn for min blick upp mot den mörka himlen... nej inte så mörk... den var alldeles full av lysande stjärnor, planeter och månen så vackert. Finns så mycket att bara njuta av som vi missar i vardagen. Alldeles gratis.

Nu ska jag skriva jobbansökningar... och drömma mig bort... undrar vart jag hamnar ?

blev så sugen på glass...

...men eftersom jag inte tål laktos, blev det till att göra egen. 

Fruktyoughurtglas

4 dl frusna hallon 

1 ½ dl socker

1 msk citronsaft

3 dl laktosfri youghurt

Lägg bären i en matberedare. Tillsätt socker och citronsaft. Mixa och blanda med Youghurten.. Ställ i frysen och rör om då och då… glassen är klar efter 3 timmar.

... så nu sitter jag och väntar.

det har gått två år... ur dagboken 2010.

Dagarna gick och blev till veckor och månader och sjukskrivningen förlängdes. Jag sov, 15 till 20 timmar per dygn. Tog mig upp till soffan ibland. Minns jag såg på Vinter OS den våren, snöklädda granar for fram i TV rutan. Jag blev trött av att gå runt kvarteret. Min kompis försökte dra ut mig på promenader, jag följde lydigt med… men så fick hon jobb.

När jag så här två år efter detta läser det lilla jag skrev kan jag bli rädd… så illa det var med mig.  Jag får fortfarande stickningar i kroppen och sover mellan varven onormalt många timmar… men livet går vidare och jag längtar efter ett jobb igen.

Ur min dagbok mars 2010

söndag 21 mars

Blev en sovdag i dag… fick inte ens sängen bäddad… I går åkte jag Mälaren runt, med tåg var till Uppsala. Peter fyller 27 i morgon och han bjöd på lammfärsbiffar med svartvinbärssås, potatis samt en sallad… Vi var och fikade på Storken, ett kaffe med inredning av gamla möbler.

Har börjat se en massa saker jag inte sett. Märkte det första gången hos min massör, upptäckte krokar på väggen att hänga upp kläderna på vid den stol där jag tidigare lagt dem. Min fråga till henne blev - Har du köpt nya krokar?… Hon småskrattade lite åt mig och sa . - Nej de har suttit där hela tiden. En dag när jag duschade upptäckte jag att mitt nya vita draperi hade fullt med små ringar i en annan nyans, ett mönster, hade tidigare upplevt det som helt vitt… men de har troligtvis funnits där hela tiden fast jag har inte haft tid att se dem… På tåget till Uppsala, till min son, åkte jag över Västerås, där steg en man på … han steg av i Sala, och frågade om jag visste vart lantmännen i Sala fanns… han hade så fina blå ögon… för ett par månader sedan hade jag missat dem…

2010-03-23

Det verkar med solen som med mig… den orkar inte upp varje deg… i dag är det mulet igen, drog mig ändå upp ur sängen … Iväg med sjukintyget till försäkringskassan.

Träffade Cia på stan, hon fick mig att skratta lite.

Hämtade ut mer medicin, höll på att gå ut med den obetald.

Köpte potatis på Ica, ska laga mat, Ziddan han kommer och äter med mig i kväll…

2010-03-24

… vaknade kvart i ett… frukost tio över … sängen står obäddad och klockan är snart två… Bör komma ut med soppberget i dag, annars börjar det bli osanitärt område i min lägenhet… måste hitta lite energi… men känner mig inne i den där dimman i dag igen…

Hur ska jag kunna göra något jag tycker om, och tycker är roligt… som doktorn sa jag skulle göra… när energin ofta tar slut när jag bäddat sängen…

Kan känna energi och så lika plötsligt som den kom försvinner den…

Asteraceae...

... vilken dag! Låg på bryggan nere vid sjön, fåglarna kvittrade i träden. Lät en hand ramla ner i vattnet, en tanke flög genom huvudet, skulle kunna bada. Humm, i mars..? drog upp handen ur vattnet igen. Solen speglade stjärnor i vattnet. Hade det inte varit för de ännu nakna träden hade jag inbillat mig att det var sommar, en liten vind men inte kall svepte över mig på bryggan. Blundade... och lyssnade på fåglarna. Så plaskade det till, vred på huvudet men såg bara ringar på vattenytan... Tanken kom tillbaka  - Skulle nog gå att bada... men hade ingen handduk med mig.

Mötte en hel "svärm" med fjärilar på vägen hem.
Och så där var de!
Den lilla gula blomkorgen med sin korta "fjälliga" stjälk lyste upp i dikeskanten.
Tussilago - Hästhov. Från familjen Asteraceae.













Tussilago betyder förjagare av hosta och bladen användes förr på apoteken som dekokt mot just hosta.

Vilken dag!

... om mig del 14

 Min äldsta son är född i mars 1983. Hade då som nu en period i livet utan fast arbete, efter flytten från Östergötland till Södermanland. Men arbetslös var jag inte många månader i sträck. Efter att min dotter föddes gick jag hemma med henne ett halv år, så jobbade några månader på en Vårdcentral och när min son föddes jobbade jag som lärarassistent på en mellanstadieskola. Åtta timmar innan han föddes gick jag hem från jobbet.

Men när föddes han..? ja inte tiden på dygnet utan datumet, är det den tjugoförste eller den tjugoandre..? Det borde ju en mor veta! Men på något sätt har jag trasslat till det i min hjärna. En av mina bröder har namnsdag en av dagarna och min farfar var också född en av de dagarna… men vilken dag är vilken dag eller är det samma för alla ? ? ?

Det värsta minnet min son har av mig och min oklarhet av dessa dagar, tror jag är när han började första klass. Barnens namn ropades upp… och föräldrarna skulle säga barnens födelsedatum och nummer… och visst missade jag, sa fel! 

Och ja, ska jag vara helt säker på datumet måste jag titta i kalendern. Min son satt i en av bänkarna tittade på mig bedjande … nej mamma, nej inte nu… Jag ville sjunka ner i mina skor… älskade son förlåt.

.… men visst är det i dag?

… bilderna är på honom ett när han var sex månader och ett när han fyllt tjugoett år… Kepsen har hängt med under åren i olika modeller. Den senare bilden är från Rom, vi satt i solen på ett tak "hos Påven". Saker som mina barn och jag gör tillsammans... går på utställningar, museum och reser när vi har tid och pengar. 

förväntningar...

Att möta våren, gå genom en sommar, utan att komma sårad fram när det blir höst.

Min vinter överlevde jag, drömde mig fram, gick på snö och blev glad åt isen som gnistrade när solen belyste den. Det är liksom tillåtet att inte synas inte vara när det är vinter. Det är ok att gömma sig i sitt ide, sova… ha persiennerna nerdragna hela dagen.

Nu väntar en ny utmaning. Våren. Energi, ljus, uppvaknande. Det vore lätt att bara glida igenom den, läsa, rita och blundande gå vandringar i solen bland träden. Men jag vill uppleva mer av den. Farliga förväntningar, planer… klarar jag mig igenom dessa. Kan ju inte säga jag känner mig trygg, går ju fortfarande arbetslös. Inget jobb i sikte. Inga förväntningar på det, vill inte bli besviken. Känns som en vardag, skriva ansökningar till lediga tjänster, och få tillbaka tack för visat intresse. Vi uppskattar Ditt visade intresse och tackar för din ansökan. Vi önskar dig lycka till med ditt fortsatta jobbsökande. Du är naturligtvis välkommen att söka framtida lediga tjänster hos oss. Kommer att stå med ett förvånat uttryck i ansiktet den dagen… om den nu kommer, då telefonen ringer och säger: Du har fått jobb.

Men våren, det är då knopparna, det gröna kommer tillbaka, blommornas former och färger… dofterna, ljuden… skratt, lycka? Förväntningar.

Jag har en ”vän”, han rullar på två hjul. I helgen fick jag med honom hem, nu ska vi ut och göra våren och sommaren… med en förväntning på att jag fortfarande när hösten kommer är glad och lycklig… och kanske känner jag att jag inte vill gå i ide till vintern.

... på besök i staden.

Min son hade jobbat under dagen med att få i ordning en scen. På kvällens program stod musik från två band. Ett Stockholmsband Posh Vandal och ett band från Norrköping Six Gun.

Jag står lutad mot väggen när örat nås av ljudet från högtalaren.
På scenen arbetar fem musiker med att ge en upplevelse till åhörarna... en upplevelse av musik för kvällen... men var är publiken?... Ungdomar säger ofta att det inte händer något i deras stad. Var är de nu? Tror inte är det priset på 50:- .

Folk går ut på krogen... varför?.. är det för musiken eller spriten?
Här var det drogfritt denna fredagskvällen...

Men hur som helst de som inte var där missade en fredagskväll med bra rockmusik.

... stadsvandring.

Gjorde ett besök... i staden där jag tidigare bodde.

kommer att sakna mina vandringar i skogen...

... om jag får jobb. Då finns inte all denna tid att vandra omkring. Men hitintills känns det inte som jag varit i närheten av ett nytt arbete. 

Jag går runt i skogen med ett leende på mina läppar, ögonen letar. Vad ser de?
Det ligger grankottar på stigen där jag går, jag ser upp not granens topp, det hänger fler där, "kottar" fröna till nya träd. Även granarna får en annan färg när våren kommer.
De C-vitaminrika mörkgröna vinterbarren får sällskap av de ljusgröna granskotten.
Goda att använda i en sallad och bra mot förkylining.
Snart finns det ett skafferi ute i naturen igen.
Men Blåbärsriset ser naket ut, verkligen"risigt" men tittar jag närmare finns de väntande bladen även där. Men innan det blir blåbär och mjölk på menyn kommer andra bär att serveras.
Drar in ett djupt andetag, årstiderna luktar olika.
Vattnet har frigjort sig och flyter fram i de små bäckarna, forsen slänger sig ut, en and kan åter simma obegränsat i sjön, och en liten ivrig pojke har redan tagit fram sitt fiskespö.

Men ännu har jag inte sett någon Tussilago.

det luktar vår...

Vaknade i natt och tittade ut. På den alldeles mörka himlen lyste planeterna Jupiter och Venus, drog ner persiennen och sov igen.

Nu har jag varit ute och gått. Letat vårtecken i dikena längs vägen, men ännu inte sett en enda liten gul tussilago. Såg årets första fjäril i går. Mötte myror på vägen i går i dag hittade jag ett av deras hem, och visst åkte kameran fram. Vad händer då, jo de tycks gilla mig för när jag avslutar mitt bildtagande har de tagit sig uppför benen upp på jackan och nått ända upp i håret.

Längs ån är det inte bara vinden som fällt träd utan en bäver har varit i farten. Får mig att minnas ett möte med en bäver för tio år sedan. På väg till jobbet till förmiddagsskiftet, det var lite snö ute men jag hade ingen bil utan cyklade året om de 8 kilometerna till och från jobbet. Jag hade precis kommit fram till en park då jag såg en traktor röja snö... i ljuset från den såg jag något komma emot mig. Först tänkte jag att det var en hund... och undrade vem som släppt den ensam ute så här på morgonen, när jag kom lite närmre såg jag det var en bäver. Min undran blev då kan de bli arga? bitas ?... Vi passerade varandra på ca: två meters avstånd... och jag trampade vidare till jobbet.

Jag tittar runt nu för att se om någon syns till... men nej. Jag går vidare i hjulspåren efter skogsmaskinen, lite is finns kvar runt ån, jag trampar igenom en tunn isskorpa, det blir blött i min högra stövel... måste vara ett hål i den.
Jag har övervintrat på landet gått mina vägar och stigar och överlevt... vill kanske hålla kvar den ett tag till, vintern... oviss om vad som händer nu när våren närmar sig... men solen bryter fram...

... ett besök 30 år tillbaka..? nej det var i fredags.

Tittar ofta tillbaka i tiden... men kan jag stiga in i den och uppleva den igen?

Söndagsmorgon, gröt och kaffe, solen skiner där ute och hjärnan vill dit… lungorna skulle gärna vilja ha lite luft, och kroppen lite rörelse. Men fötterna värker efter fredagens dans med tre timmar, eller var det kanske fyra på dansgolvet, som då kunde blivit någon halvtimme till. Gammal? Jag? nej aldrig *L*

Jag var till Linköping och träffade en
klasskamrat från högstadiet som jag inte träffat på länge… Det hade gått över
30 år.
Vi hade ett helt liv mellan oss, med jobb, barn och kärlekar… men ändå inte, det var som för 30 år sedan.



Vi hade letat fram gamla foton, men vem är det? Annteckningar på baksidorna hjälpte vårt minne och blev till glada skratt. Som den gången vi sminkade oss "lite väl mycket" och gick ner på stan... så där kan ni väl inte se ut..?

Och äventyret denna kväll blev till nya minnen. Och vi kommer säkert minnas, en speciell gata i Linköping.

det har gått två år, en dag 2010 förändrade så mycket...

… det var tomt, inget skrivet på nära en månad i mina daganteckningar.

De dyker upp igen, den 6 mars. Det står: Var och tog prover, fick samla urin från ett helt dygn i en burk det användes till att mäta mängden med kortisol i kroppen, även ett blodprov togs. 

Den 8 mars, fick svar från läkaren det var höga värden i blodet och urinen. De hade ökat med 200 enheter sedan förra året. (och var höga redan då)

Jag gick fortfarande sjukskriven, de tre första veckorna hade blivit till ytterligare en månads sjukskrivning… Jag sov, sov och sov, minns inget annat. Var på undersökningar ultraljudsundersökning av gallan… minns inte allt… sov, frös läkaren sa att kroppen var så trött att den inte orkade behålla energin.

Två av mina arbetskamrater och jag hade varit till Selma Lagerlövs spa ett par år tidigare, under vistelsen kom vi på att, vi kan ju göra våra egna spa- kvällar, och så blev det under ett par år. Vi träffades hemma hos mig. Tände massvis med ljus och filade våra fötter.

Frukt, choklad, juice, ost, nötter stod på menyn och ibland några räkor och parmaskinka. Vi utforskade nya frukter och skvallrade om vad som hänt den senaste månaden. Det här blev vår sista ”spa-kväll” hemma hos mig. Efter denna kväll har vi bara träffats några gånger nere på stan, och badat bubbelbad.

Ur, dagboken

…

2010-03-09

… så glömsk… ville inte ringa och fråga, vilken dag vi bestämde för fotspat… jag dukade med porslin och lite frukt, nötter och så en smörgåstårta… sedan väntade jag… klockan blev sju… och ingen kom.

2010-03-10

Dukningen hade fått stå kvar… apelsinbitarna hade jag ätit upp, smörgåstårtan stod i kylen… så väntade jag igen på klockan sju… och de kom… sa inget till dem om mitt misstag… vi åt och filade våra fötter… skvallrade lite och fick några skratt… sedan åkte de ner till jobbet för att gå ett nattskift... tack att ni finns mina vänner…

... massor av arbetslösa på samma plats.

Sitter vid frukostbordet, kaffet är fortfarande varmt. Jag funderar på vad var det som hände i går?

Buss från landet till samhället, 06:47. 

Byte av buss på torget in till Norrköping, 07:55.
Tåg från Norrköping till Eskilstuna, 09:35
Rekryteringsmässa från klockan, 12:00
Buss till Västerås, 13:00
Buss tillbaka till Eskilstuna, 15:00
Rekryteringsmässan slutade, 17:30
Tåg till Norrköping, 19:09
Buss från Norrköping till samhället, 21:05
Bil de sista två milen hem till landet, 21:51
hemma på landet, 22:30



Var på Mässa rekryteringsmässa för arbetslösa i Eskilstuna och Västerås. Blev en massa åkande. Massvis med människor som ville se, ville ha jobb, ville vara först, ville lämna CV:n, ville köa, ville inte köa...
En  del av bussarna mellan städerna blev "anfallna" av människor som ville med... ingen notis togs till dem som stått och köat. De tyckte det var demokratiskt att göra så att bara slänga sig först fram mot bussen "vi lever i en demokrati" fick vi som köat som svar, när vi påpekade deras beteende. Jag tycker deras beteende var anarkistiskt. Galet i mina ögon.

Arbetslöshet gör det folk till vildar?

Finns ju politiker som uttalat sig om. att vi arbetslösa inte kan passa tider inte tvättar oss.

Ramlade i säng när jag kom hem och undrade vad var det som hände?... varför så galet... men hoppas verkligen att någon under dagen fick sitt efterlängtade jobb.

Sitter nu på morgonen och tittar på den information jag lyckades få med mig från mässan. Och jämför med den lilla "mässan" jag var på i samhället här i tisdags. Så mycket lugnare tempo, ingen som trängde sig, alla fick chans att ställa frågor och prata... undrar hur många som fick jobb på dessa mässor? ... jag känner mig och är lika arbetslös i dag som i går...

Mörkret hade lagt sig när jag kom till Norrköping... kanske var det redan mörkt när jag åkte från Eskilstuna... den sol som lyste under dagen fångade inte ögat... den finns bara med på mina bilder...

ett dygn med min dotter...

Det är inte så ofta jag hinner prata med min dotter, speciellt inte när fem barn springer runt henne för det mesta och vill ha den största uppmärksamheten. Men en lunch med färska räkor i staden i helgen gav tillfälle till det. Och visst fanns det att prata om...           en massa gamla minnen från när hon var liten, tex.

Senare på kvällen hade min dotter bokat tid för fotografering och sminkning... kul med lite bus.

Livet för en mamma... Vad gör du? SMS under kvällen från äldsta dottern.

Det sägs att höjden av egen tid för en småbarnsförälder är att få gå själv på toaletten... Hummm...  på det här hotellet var det insyn mellan sovrummet och toaletten...

         Hej, vad gör du?  *L*

 På morgonen... 4 mars ... Vasaloppet på TV.

... om mig del tretton

På hösten 1981 förändrades mitt liv. Det för mig livliga slutet på 70-talet lämnade jag en dag i september. Jag blev mamma till en liten flicka. Hon kom 14- dagar efter beräknad tid, vänner och släkt ringde och frågade om jag skulle föda en elefantunge… mot slutet hände det att de ringde och bara sa, jasså du är hemma fortfarande och så la de på.

Hon föddes med ”säte” alltså hon var ”dubbelvikt” och baken kom först ut, de hade försökt att vända på henne men misslyckades. Eftersom det kunde bli akut kejsarsnitt så var förlossningssalen full med ”vitklädda åskådare” det var narkospersonal, läkare av olika slag, praktikanter, barnmorskor, och alla stod de bara och såg på. Lustgasen och jag var bästa vänner under förlossningen. Det gick bra, de behövde inte ingripa.

Före förlossningen hade jag åter igen flyttat och lämnat mina vänner många mil bort, från Östergötland till Södermanland, men den dagen min dotter föddes träffade jag en av mina längst bevarade vänner. Hon fick också en dotter den dagen.

För andra var 80-talet glamor, fest, disco … för mig var det jobb, barn, hus, hundar och Volvo… det ska vi ta igen en del av i morgon.