förväntningar...

Att möta våren, gå genom en sommar, utan att komma sårad fram när det blir höst.

Min vinter överlevde jag, drömde mig fram, gick på snö och blev glad åt isen som gnistrade när solen belyste den. Det är liksom tillåtet att inte synas inte vara när det är vinter. Det är ok att gömma sig i sitt ide, sova… ha persiennerna nerdragna hela dagen.

Nu väntar en ny utmaning. Våren. Energi, ljus, uppvaknande. Det vore lätt att bara glida igenom den, läsa, rita och blundande gå vandringar i solen bland träden. Men jag vill uppleva mer av den. Farliga förväntningar, planer… klarar jag mig igenom dessa. Kan ju inte säga jag känner mig trygg, går ju fortfarande arbetslös. Inget jobb i sikte. Inga förväntningar på det, vill inte bli besviken. Känns som en vardag, skriva ansökningar till lediga tjänster, och få tillbaka tack för visat intresse. Vi uppskattar Ditt visade intresse och tackar för din ansökan. Vi önskar dig lycka till med ditt fortsatta jobbsökande. Du är naturligtvis välkommen att söka framtida lediga tjänster hos oss. Kommer att stå med ett förvånat uttryck i ansiktet den dagen… om den nu kommer, då telefonen ringer och säger: Du har fått jobb.

Men våren, det är då knopparna, det gröna kommer tillbaka, blommornas former och färger… dofterna, ljuden… skratt, lycka? Förväntningar.

Jag har en ”vän”, han rullar på två hjul. I helgen fick jag med honom hem, nu ska vi ut och göra våren och sommaren… med en förväntning på att jag fortfarande när hösten kommer är glad och lycklig… och kanske känner jag att jag inte vill gå i ide till vintern.