tisdag.... årets tredje dag

Så då har det nya året börjat minska sina dagar…

Tog det försiktigt första dagen, nä ingen brant att ramla ner i ännu och inget berg att bestiga… men fick en lättare allergikänning på nyårsdagen… ögonen svullnade igen… antagligen för att jag inte skulle skriva den dagens tankar här… eller...

Men nu är det, det vanliga igen.

Kaffet upphällt och tidningen ligger framför mig.

Solen försöker lysa igenom den grå himlen. Fåglarna flyger fram och tillbaka med frön från grannens utfodrings plats. Stövlarna står och väntar på att jag ska dra på dem och slita lite på deras sulor.

… och ja, jag är fortfarande arbetslös.

så var det gjort...

... och mer än en timme har passerat på det nya året.... det luktade krut... men himmelen var klar... stora och lilla karlavagnen och de tre vise männen lyste klart... 2012 världens bästa år eller..?

... något nytt väntar

eller ....

Så står man där sista dagen på året… sista timmen… bara någon minut kvar …. och vad väntar där framme… ett stup, en brant stigning eller bara en rak väg utan motstånd.

Hummm... kanske nu jag ska använda alla målbilder jag samlat genom åren om mig själv, se mig själv sitta obekymrad och rita under ett körsbärstråd... eller något sådant..? 

Fast jag ser dessa målbilder mer som stressbilder. Det som skulle göras på mitt förra jobb skulle det sättas mål på, delmål, färdigdatum (som sköts upp, år efter år)... och varför...  oftast var det inte uppgiften med själva målet som var hindret att nå dit, utan de som fanns runt om... 

Som att ge sina barn en uppgift att gå till affären och handla glass, och sedan när de kommer tillbaka ignorera du dem och så smälter glassen... då skickar du dem till affären igen för att köpa ny...  osv.

Beslut om tid, kunskap om uppgiften och pengar på ett fungerande sätt .... utbildning, uppföljning och omvårdnad om det som skapas .... hur svårt kan det vara? ... 

Har aldrig lovat några Nyårslöften och tänker inte göra det i år heller. 

Bara ett kliv in i nya året…

och så får jag se om set blir en besvärlig bergsbestigning... 

28 december...

... min fars födelsedag. Skulle fyllt 87år, men han är borta sedan snart nio år… konstigt vad mycket jag tänkt på efteråt att jag skulle frågat om… nu får jag aldrig svaren.

Sista året han fyllde år , var jag så förkyld att jag inte vågade hälsa på honom, ville inte smitta ner honom... och så, så trött så jag sov nästan hela den dagen... tills telefonen ringde. Det var min far, han tänkte gå och sova... och jag hade inte ringt på hela dagen... Jag var sjuk över Nyår det året... Nyårsafton var sista gången vi pratade med varandra...

... helgen över, eller?

... måndag, nej tisdag blev denna veckans första dag. Har klarat mig ganska bra genom denna helgen... nu väntar snart nästa, innan lugnet återkommer...
Ingen tidning i dag... men min sons TV rullar bilder... modeller... bantning... Pippi Långstrump...  Träningsredskap du måste ha... Reklam... Sport... mer sport... mer reklam... Matlagning... Tecknat... mer barnprogram... Naturprogram... gör ett stopp vid National Geographic, men så börjar reklamen... och så ett nytt naturprogram om vad människan håller på att rädda ?..
Nä... stänger av... ut och gå en runda.

... del sju om mig

Julen 

Det var mystiskt för mig med en Tomte som kommer in från vintermörkret. Jo, jag trodde nog ganska länge på honom, Tomten. Vet jag kikade efter honom i skogen när min pappa och jag högg julgran. Jag var alltid med min pappa och högg gran i skogen. Jag pulsade fram efter honom i snön och ofta fick han bära både mig och granen tillbaka till vägen.

När jag var liten firades Julen med många kalas, grannar, släkt, julbasarer och julotta. Julafton firades med min farfar och mina kusiner. 

Mina största minnen från den tiden är förutom minnet av alla dessa julbord och alla människor som besöktes och som kom till oss:

    Kalle Anka, tecknad film klockan 15:00 på julafton och alla satt samlade framför den svartvita TV:n. Mammas alla julkakor var framdukade och mandelmusslorna var fyllda med jordgubbar och vispgrädde.

    Julklapparna delades ut alldeles för sent… var så trött då. Fick ett år en pratdocka ”en skrollan”, men jag fick bara ha den i finrummet. För det mesta låg den i linneskåpet. Nu sitter hon på en hylla i mitt äldsta barnbarns rum.

    Och så var det alltid snö.

I dag vänder det...

Den kortaste dagen och längsta natten…

Barnen solen och månen var för vackra för jorden… 

Dag som är Natts son, och Natt kör sol och måne runt jorden i vagnar dragna av hästarna Skinfaxe och Rimfaxe. 

Det är Rimfaxe som drar Natts vagn, hon kör först… av Rimfaxes rimfrost som fastnatt i manen blir det dagg på jorden… De jagas av två vargar Hate och Sköll.

Ända tills den dag då solen blir slukad av jättevargen Sköll och Ragnarök inträffar.

Saga tillhör asarnas släkt, men hennes ursprung är bortglömt. Hon är både sagoberättare och historiskskrivare. Saga hjälpte andra att finna inspiration till berättelser. Hon bodde vid havet, och lyssnade till vågornas brus. Oden hade denna plats som sin favoritplats och besökte ofta Saga. Hon kallas ”Hon som ser”.

Vid Ragnarök var det hon som upptäckte eldsflammorna från alvernas område.

I dag är det Vintersolståndet.