kommer att sakna mina vandringar i skogen...

... om jag får jobb. Då finns inte all denna tid att vandra omkring. Men hitintills känns det inte som jag varit i närheten av ett nytt arbete. 

Jag går runt i skogen med ett leende på mina läppar, ögonen letar. Vad ser de?
Det ligger grankottar på stigen där jag går, jag ser upp not granens topp, det hänger fler där, "kottar" fröna till nya träd. Även granarna får en annan färg när våren kommer.
De C-vitaminrika mörkgröna vinterbarren får sällskap av de ljusgröna granskotten.
Goda att använda i en sallad och bra mot förkylining.
Snart finns det ett skafferi ute i naturen igen.
Men Blåbärsriset ser naket ut, verkligen"risigt" men tittar jag närmare finns de väntande bladen även där. Men innan det blir blåbär och mjölk på menyn kommer andra bär att serveras.
Drar in ett djupt andetag, årstiderna luktar olika.
Vattnet har frigjort sig och flyter fram i de små bäckarna, forsen slänger sig ut, en and kan åter simma obegränsat i sjön, och en liten ivrig pojke har redan tagit fram sitt fiskespö.

Men ännu har jag inte sett någon Tussilago.

det luktar vår...

Vaknade i natt och tittade ut. På den alldeles mörka himlen lyste planeterna Jupiter och Venus, drog ner persiennen och sov igen.

Nu har jag varit ute och gått. Letat vårtecken i dikena längs vägen, men ännu inte sett en enda liten gul tussilago. Såg årets första fjäril i går. Mötte myror på vägen i går i dag hittade jag ett av deras hem, och visst åkte kameran fram. Vad händer då, jo de tycks gilla mig för när jag avslutar mitt bildtagande har de tagit sig uppför benen upp på jackan och nått ända upp i håret.

Längs ån är det inte bara vinden som fällt träd utan en bäver har varit i farten. Får mig att minnas ett möte med en bäver för tio år sedan. På väg till jobbet till förmiddagsskiftet, det var lite snö ute men jag hade ingen bil utan cyklade året om de 8 kilometerna till och från jobbet. Jag hade precis kommit fram till en park då jag såg en traktor röja snö... i ljuset från den såg jag något komma emot mig. Först tänkte jag att det var en hund... och undrade vem som släppt den ensam ute så här på morgonen, när jag kom lite närmre såg jag det var en bäver. Min undran blev då kan de bli arga? bitas ?... Vi passerade varandra på ca: två meters avstånd... och jag trampade vidare till jobbet.

Jag tittar runt nu för att se om någon syns till... men nej. Jag går vidare i hjulspåren efter skogsmaskinen, lite is finns kvar runt ån, jag trampar igenom en tunn isskorpa, det blir blött i min högra stövel... måste vara ett hål i den.
Jag har övervintrat på landet gått mina vägar och stigar och överlevt... vill kanske hålla kvar den ett tag till, vintern... oviss om vad som händer nu när våren närmar sig... men solen bryter fram...

... ett besök 30 år tillbaka..? nej det var i fredags.

Tittar ofta tillbaka i tiden... men kan jag stiga in i den och uppleva den igen?

Söndagsmorgon, gröt och kaffe, solen skiner där ute och hjärnan vill dit… lungorna skulle gärna vilja ha lite luft, och kroppen lite rörelse. Men fötterna värker efter fredagens dans med tre timmar, eller var det kanske fyra på dansgolvet, som då kunde blivit någon halvtimme till. Gammal? Jag? nej aldrig *L*

Jag var till Linköping och träffade en
klasskamrat från högstadiet som jag inte träffat på länge… Det hade gått över
30 år.
Vi hade ett helt liv mellan oss, med jobb, barn och kärlekar… men ändå inte, det var som för 30 år sedan.



Vi hade letat fram gamla foton, men vem är det? Annteckningar på baksidorna hjälpte vårt minne och blev till glada skratt. Som den gången vi sminkade oss "lite väl mycket" och gick ner på stan... så där kan ni väl inte se ut..?

Och äventyret denna kväll blev till nya minnen. Och vi kommer säkert minnas, en speciell gata i Linköping.

det har gått två år, en dag 2010 förändrade så mycket...

… det var tomt, inget skrivet på nära en månad i mina daganteckningar.

De dyker upp igen, den 6 mars. Det står: Var och tog prover, fick samla urin från ett helt dygn i en burk det användes till att mäta mängden med kortisol i kroppen, även ett blodprov togs. 

Den 8 mars, fick svar från läkaren det var höga värden i blodet och urinen. De hade ökat med 200 enheter sedan förra året. (och var höga redan då)

Jag gick fortfarande sjukskriven, de tre första veckorna hade blivit till ytterligare en månads sjukskrivning… Jag sov, sov och sov, minns inget annat. Var på undersökningar ultraljudsundersökning av gallan… minns inte allt… sov, frös läkaren sa att kroppen var så trött att den inte orkade behålla energin.

Två av mina arbetskamrater och jag hade varit till Selma Lagerlövs spa ett par år tidigare, under vistelsen kom vi på att, vi kan ju göra våra egna spa- kvällar, och så blev det under ett par år. Vi träffades hemma hos mig. Tände massvis med ljus och filade våra fötter.

Frukt, choklad, juice, ost, nötter stod på menyn och ibland några räkor och parmaskinka. Vi utforskade nya frukter och skvallrade om vad som hänt den senaste månaden. Det här blev vår sista ”spa-kväll” hemma hos mig. Efter denna kväll har vi bara träffats några gånger nere på stan, och badat bubbelbad.

Ur, dagboken

…

2010-03-09

… så glömsk… ville inte ringa och fråga, vilken dag vi bestämde för fotspat… jag dukade med porslin och lite frukt, nötter och så en smörgåstårta… sedan väntade jag… klockan blev sju… och ingen kom.

2010-03-10

Dukningen hade fått stå kvar… apelsinbitarna hade jag ätit upp, smörgåstårtan stod i kylen… så väntade jag igen på klockan sju… och de kom… sa inget till dem om mitt misstag… vi åt och filade våra fötter… skvallrade lite och fick några skratt… sedan åkte de ner till jobbet för att gå ett nattskift... tack att ni finns mina vänner…

... massor av arbetslösa på samma plats.

Sitter vid frukostbordet, kaffet är fortfarande varmt. Jag funderar på vad var det som hände i går?

Buss från landet till samhället, 06:47. 

Byte av buss på torget in till Norrköping, 07:55.
Tåg från Norrköping till Eskilstuna, 09:35
Rekryteringsmässa från klockan, 12:00
Buss till Västerås, 13:00
Buss tillbaka till Eskilstuna, 15:00
Rekryteringsmässan slutade, 17:30
Tåg till Norrköping, 19:09
Buss från Norrköping till samhället, 21:05
Bil de sista två milen hem till landet, 21:51
hemma på landet, 22:30



Var på Mässa rekryteringsmässa för arbetslösa i Eskilstuna och Västerås. Blev en massa åkande. Massvis med människor som ville se, ville ha jobb, ville vara först, ville lämna CV:n, ville köa, ville inte köa...
En  del av bussarna mellan städerna blev "anfallna" av människor som ville med... ingen notis togs till dem som stått och köat. De tyckte det var demokratiskt att göra så att bara slänga sig först fram mot bussen "vi lever i en demokrati" fick vi som köat som svar, när vi påpekade deras beteende. Jag tycker deras beteende var anarkistiskt. Galet i mina ögon.

Arbetslöshet gör det folk till vildar?

Finns ju politiker som uttalat sig om. att vi arbetslösa inte kan passa tider inte tvättar oss.

Ramlade i säng när jag kom hem och undrade vad var det som hände?... varför så galet... men hoppas verkligen att någon under dagen fick sitt efterlängtade jobb.

Sitter nu på morgonen och tittar på den information jag lyckades få med mig från mässan. Och jämför med den lilla "mässan" jag var på i samhället här i tisdags. Så mycket lugnare tempo, ingen som trängde sig, alla fick chans att ställa frågor och prata... undrar hur många som fick jobb på dessa mässor? ... jag känner mig och är lika arbetslös i dag som i går...

Mörkret hade lagt sig när jag kom till Norrköping... kanske var det redan mörkt när jag åkte från Eskilstuna... den sol som lyste under dagen fångade inte ögat... den finns bara med på mina bilder...

ett dygn med min dotter...

Det är inte så ofta jag hinner prata med min dotter, speciellt inte när fem barn springer runt henne för det mesta och vill ha den största uppmärksamheten. Men en lunch med färska räkor i staden i helgen gav tillfälle till det. Och visst fanns det att prata om...           en massa gamla minnen från när hon var liten, tex.

Senare på kvällen hade min dotter bokat tid för fotografering och sminkning... kul med lite bus.

Livet för en mamma... Vad gör du? SMS under kvällen från äldsta dottern.

Det sägs att höjden av egen tid för en småbarnsförälder är att få gå själv på toaletten... Hummm...  på det här hotellet var det insyn mellan sovrummet och toaletten...

         Hej, vad gör du?  *L*

 På morgonen... 4 mars ... Vasaloppet på TV.

... om mig del tretton

På hösten 1981 förändrades mitt liv. Det för mig livliga slutet på 70-talet lämnade jag en dag i september. Jag blev mamma till en liten flicka. Hon kom 14- dagar efter beräknad tid, vänner och släkt ringde och frågade om jag skulle föda en elefantunge… mot slutet hände det att de ringde och bara sa, jasså du är hemma fortfarande och så la de på.

Hon föddes med ”säte” alltså hon var ”dubbelvikt” och baken kom först ut, de hade försökt att vända på henne men misslyckades. Eftersom det kunde bli akut kejsarsnitt så var förlossningssalen full med ”vitklädda åskådare” det var narkospersonal, läkare av olika slag, praktikanter, barnmorskor, och alla stod de bara och såg på. Lustgasen och jag var bästa vänner under förlossningen. Det gick bra, de behövde inte ingripa.

Före förlossningen hade jag åter igen flyttat och lämnat mina vänner många mil bort, från Östergötland till Södermanland, men den dagen min dotter föddes träffade jag en av mina längst bevarade vänner. Hon fick också en dotter den dagen.

För andra var 80-talet glamor, fest, disco … för mig var det jobb, barn, hus, hundar och Volvo… det ska vi ta igen en del av i morgon.