Jag gick genom mörkret i dag på morgonen efter nattens skift vid kopparugnen... med ett leende på läpparna... trots att värmen fortfarande kändes på kinderna och halsen som varit bara, och bestrålats av hettan från ugnens smälta när jag skummade ur ugnen från kol och föroreningar på natten... det småregnade... men jag hade ett leende på läpparna.




... dagarna har gått... och veckorna med... över en månad sedan jag skrev här sist. .. har inget hänt?
Jo då...

olycklig ? O, nej





Löven har lyst som guld i solen färgats röda som blod och fallit ner från träden ... ekollonen ligger som en brun matta under ekarna. 
Fläderbuskarnas mörka bär fick min uppmärksamhet under en promenad.. 




Sommarens drömmar om nya mål och platser har parkerat i garaget... och en ny väntan börjar.  Underligt... vilken väntan det är... väntan på sommar, vår, sol, mat, sova, stämpla ut från jobbet... väntan på barn, vänner... sin kära... och tiden där emellan ?

jo så har jag fått fast anställning på jobbet... och dagen efter fick jag min uppsägning...
ja, ! .. jo, men har jobb till sista september 2013.

fyra dagars ledighet i bild...

Nu väntar 5 nattskift...

Äppletid...

...  jag hittade ett "övergivet" äppelträd, ett träd utan tomt... vid vägkanten... och fler hade varit där och plockat, de nedre grenarna de som jag nådde från marken var tomma, så jag fick klättra upp i trädet för att få tag på frukten, fyllde fickorna och gick hem med ett leende på läpparna... över 50 och klättrar i träd!...nu blir det äppelmos hemma i köksvrån...

Utan bord?

Ja, så är det... har inget bord i min lägenhet


... hummmm , och så i helgen Gäster!!!


men vad tycks?
en garderobdörr mellan två stolar...
det gick alldeles utmärkt.

... bara veckor kvar nu

Naturen visar åter på en förändring… åkte genom skogen på min hoj. Jag hade varit till mina barnbarn som fortfarande höll sommaren vid liv, med bad i sin uppblåsta plastpol och bus i hängmattan. Träden längs vägen jag for fram på visade sina första tecken på att hösten var i antågande Askens blad hade fått en rostig färg, de var vackra på ett nytt sätt. Asken som fick sina löv sist av alla träden och tappar dem redan i september… det är snart … Ljungen hade gett marken en lila matta och lingonen lyste röda.

Så blev himlen alldeles mörk, det blev kallt, åska? Nej ingen åska, jag kom igenom och ut ur molnet framför mig hade jag Bråvikens vatten och då kom solen tillbaka och stora droppar av regn. Vackert, ville haft min kamera i handen och förevigat bilden av detta solregn… men när jag sitter på hojen blir inga kort tagna.

På min väg till jobbet märker jag att ekens ekollon pryder träden… lönnens näsor hänger i klasar, rönnens bär har blivit röda…  Vill inte tänka på det men snart är hojen inställd i garaget och längtan efter vårens första tur börjar...

så stänger jag dörren för sista gången.

... klart!

putsat, skurat, dammat, rensat, borstat, spolat... använt vatten, såpa, ungsrent, fönsterputs... skurborste, damtrasor... trasor... diskborste, soppborste... tandborste...    
och gnott...

... och så äntligen 40 minuter efter utsatt tid kom hyresvärden och hämtade nycklarna.

Stängde dörren och plockade de sista blommorna från rabatten och körde till Regna och pappas grav med dem.

en natt i en cell efter en dag med fart och en kväll i tunnelbanan...

det händer så mycket just nu i mitt liv... alla månader som bestod av skogsvandringar som höjdpunkter på dagarna har fyllts av aktiviteter... så jag knappt varit hemma.

En av dessa kommer här i bild, Moa fick äntligen sin födelsedagspresent.

Vi rymmer !!!... men nej... hade inte tillräckligt många lakan.

Min "medbrottsling" tyckte det var rätt ok med en natt på Långholmens fängelse...

... ska vara hemma nu...  i två dagar, har nattskift.