kanske flytta, till...

Det är höst, det blir vinter. Det hade regnat under dagen. Löven hade bildat en geggig sörja längs vägen, när jag gick hem i natt efter "återträffen"... företagets fest, efter att de avskedat oss och flyttat sin verksamhet utomlands.

Första dagarna, snart en vecka har passerat som arbetslös. Jag har städat garderoberna. Gjort äppelpaj åt mamma och besökt henne.

Fundersam över hur människor behandlas. Jagade, lurade ! Blir förvirrad av allt jobbsökande. Brev i brevlådan... nej jag har ännu inte fått något, men vet de som fått. Brev med budskapet att dessa jobb stämmer med vad du ska söka, och olika arbetsorter runt om i Sverige... jobb i Malmö, Sundsvall och Örebro.

Frågorna kommer. Vart ska jag bo? Finns det lägenheter där? Men ... varför oroa sig för lägenhet 30 - 80 - 100 mil bort härifrån? Det finns andra arbetslösa på dessa orter med samma arbetslivserfarenhet, gamla och unga. De får nog jobbet... Lurad ett tag, några veckor i väntan med kännslan att det kanske löser sig om jag flyttar. Ska jag börja packa? men så kommer brevet... tack för visat intresse, tjänsten är tillsatt med annan sökande.

Jag har inget emot att flytta till ett varaktigt jobb som ger mig en ny fast punkt i livet, men jag vill inte flytta runt... fem månader i Umeå, en månad i Lund, tre månader i Karlstad ...

arbetslös...

Ja, arbetslös... utan arbete!

... så möts vi då igen, "arbetskamrater" från gårdagens långbord med vita pappdukar.
Nu i kö för ett nytt arbete utanför arbetsförmedlingen...
hummm... Nytt jobb, får man det på arbetsförmedlingen?
Nej och någon lång kö var det inte utanför ... Vi fick skriva i listor för bokning av tid till arbetsförmedlingen för flera veckor sedan, för att vi inte skulle stå och skräpa i en lång kö. Så nu sysselsätter vi arbetsförmedlingen tre dagar med inskrivning av oss...
...och vi är många som vill ha ett nytt jobb... vi är många som kommer att skriva CV och personliga brev... och många av oss kommer att söka samma jobb.

Registrerad som arbetslös, med en handlingsplan, och ett ekonomiskt bortfall på mer än halva lönen. Men är inte oerfaren att leva på denna nivån, minnet av förra arbetslöshetsperioden finns kvar.

I brevlådan hemma låg lösenordet för IF Metalls A-kassa,
så bara att logga in och börja stämpla.
I morgon blir det en lång promenad...

sista september...

... det blev en gråmulen dag. Jag tog med mig ett paraply, om det skulle börja regna.

Kaffe, Pyttipanna (fast jag fick kycklingsallad, p.g.a min glutenintolerans) och fotografering.

Jaha, då har jag varit med om det också, en fabrik som lägger ner. Truckar, pallar och en lastbil stod och väntade ute på gården. Väntade på att få plocka ner resterande maskiner från lokalerna.

Jag drog mitt passerkort och snurrade in genom grinden...
en sista gång.
Stämplade in 10:37 och la mitt kort bland alla andras i en papplåda som var framställd.

Långbord var utsatta, långbord med vita pappdukar.
Alla väntade, väntade och ville därifrån... eller kanske inte. Mina 17 månader på företaget har inte satt så djupa spår,
jag har inte bundit mig vid arbetet,
som de som "levt" här i 20-30 år och en del ännu längre tid. Jag har lämnat arbetsplatser med tårarna i ögonen, men inte denna. Men tror många satt och kände känslorna komma denna dagen.
Sista dagen på jobbet... vad väntar nu?

Vi fick ett smycke, inristat med Finspång 1913-2013. Några höll tal, jag minns inte vad de sa... vi åt... och så blev vi fotade. Fotografen hade intagit en plats på taket och vi stod nedanför och tittade, och frös.  Kylan har kommit träden är rödgula, och i dag var inte ens solen framme och värmde.

Så skulle det bli kaffe igen vid de långa borden med de vita dukarna... men vi gick in till kaffeautomaten i gjuteriet och drack en sista kopp. Några berättade gamla händelser.

Sedan gick vi ... ut genom snurrgrinden.
I morgon väntar arbetsförmedlingen.

Natt...

sista natten...

Månen lyste över slottsmuren, löven regnade ner från träden, jag gick för att avverka denna sista natten... det kändes lite kallt i luften, löven prasslade under fötterna.
Dagarna närmar sig slutdatum... och arbetslöshet.

Under natten öste musik ut ur högtalarna i ugnsrummet på jobbet.
Gjutmaskinen stod stilla, inget kopparband producerades.
Suduko, korsord... kaffe... kaffe... kaffe... tankar. Natten kröp fram.
Gick ett varv i fabrikslokalerna, ett fåtal av oss var ute och jobbade.
Tystnad, tomhet... slängde en säck kol över smältan i ugnen... löste ett korsord till.

Rensade ur mitt skåp i omklädningsrummet... lät hjälmen ligga kvar på hyllan,
nu har jag bara en dag kvar...
en dag om en vecka, tills dess är det "frivecka"... hummm...
ja, jo tar vara på ledigheten med ytterligare en kurs.

fredagen den trettonde...

... gick i genom mörkret på väg till jobbet, dimman låg tät. O, ja jag har reflexer... två stycken *L*, en i varje ficka på jackan.
Sista förmiddagen på nuvarande arbetsplatsen... sista morgonen jag behöver dra mig upp ur sängen vid 03:45... skönt.
Gjorde antagligen min sista smälta av koppar, klockan 12:20. Tiden jag har kvar på jobbet fram till sista september, blir det bara att vara ugnsvakt... slänga på träkol och ta prov och se till att temperaturen är ok... blir nog långa nätter.
Gick hem...
hummm tur eller otur? fredagen den trettonde? Lämnade in V75 på tobaksaffären.
Köpte en Sallad, en Smoorthie, en påse Lant Chips och svenska jordgubbar. Jo finns fortfarande Svenska jordgubbar och det i September.
Kom hem, putsade på hojen, laddade batteriet. Hoppas på en tur i morgon...

och nu fira fredagen den trettonde, eller att jag avslutat dessa jobbiga mornar på nuvarande jobbet... med sallad och smoothie.

september-sommar...

... maj, juni, juli augusti gick..och nog trodde jag att jag missat både bad och grillen i år... men så kom det en baddag med grill vid stranden... äntligen... och det i september.

.... myggen bet oss... barnen blev trötta... solen gick ner

första sepember...

... burrr, mörkt, kallt och blött i dag på morgonen då jag gick till jobbet. Ett löv på marken betyder inte att det är höst... men i dag låg de tätt intill varandra längs vägen och små högar av gula och röda löv hade samlats längs gatans kant.
I kön vid stämpelklockan på väg hem stod någon och sa: Nu är det nog slut grillat om kvällarna. Min tanke blev genast, att jag inte ens har grillat i sommar, inte badat ute heller.
Under den stora eken på ängen låg en ring av fallna löv...

Adjö sommar... och Välkommen en solig färgstark höst.