hopplöshet...

Ge upp?

Det finns ingen mening med det...
Jag minns, jag glömmer aldrig, månaderna jag sov... hur tårarna rann... hur rädd jag var. Allt bara rasade, jag "gav upp". Men nu står jag igen, lite ostadigt kanske. Men jag glömmer aldrig, och blir aldrig som jag var. Men jag är, jag finns och det finns så mycket som jag ser på i en annan vinkel idag...

Alla har nog någon gång känt hopplösheten... och ibland behöver vi ge upp... för att starta på nytt.

I dag kom såjorden fram här, och årets frön. Gurkorna ligger i jorden och Petunian.
Hoppet finns att balkonglådan ska fyllas med blommor och att det i köksfönstret ska hänga gurkor om några månader. Det har hänt att fröna inte kommit upp, plantorna har gått av, jorden torkat... men jag sår nya frön.