erfarenheten av det otrygga...

Jag läste i lokaltidningen på biblioteket här om dagen, en intervju med ett bemanningsbolag.

Uthyraren på företaget säger "om trygghet innebär att man ska vara säker på att jobba på samma plats hela tiden då får man byta branch."


Jag söker i platsbanken efter jobb, de flesta är bemanningsbolag som söker personal att hyra ut. Otrygga jobb, man åker in och ut, snabba förändringar.
Går det dåligt för företaget du är på, så 14 dagar senare står du utanför igen.

Min första anställning på ett bemanningsföretag var en tidsbegränsad anställning på
6 månader, på en ort en bra bit från min bostad. Jag bodde på ett vandrahem, åkte hem några gånger, såg blommorna dö, och öppnade post.
Den slutade efter 11 veckor. I det finstilta under tidsbegränsningens datum står det. "Dessa anställningar kan avbrytas med minst 14 dagars ömsesidig uppsägningstid".

En morgon efter nattskiftet kallade chefen på mig och meddelade att de tänkte säga upp avtalet med bemanningsföretaget. 14 dagar senare var jag arbetslös igen. Det kändes jobbigt att jag trott att jag skulle jobba 6 månader... och så blev det mycket kortare tid.

Jag blev alltså arbetslös igen, men efter bara två dagar ringer ett nytt bemanningsföretag, jag fick en ny anställning, en ny arbetsplats och en ny ort att jobba och sova på. Jag tvättade mina kläder och packade min kudde och mitt täcke, och så tog jag tåget till ett nytt vandrahem.

Denna anställning var också en tidsbegrännsad anställning, men på 4 månader.
Efter några veckor kom prognoser om att företaget som jag var uthyrd till inte gick så bra som de tänkt sig, de meddelade att de skulle gå ner i skift. Det blev bara 3 månader på arbetsplatsen, vi inhyrda fick gå hem.

Ja, just jag åkte hem, till mina döda blommor, kastade ut dem och köpte nya.

Så gick jag arbetslös i 10 veckor. Telefonen ringde, O, ja visst ville jag jobba! Samma arbetsplats som före denna arbetslösheten. Så jag packade väskan åkte iväg med tåget, fick jobba 4 veckor.
Jag trivdes verkligen på den arbetsplatsen, arbetskamraterna var arbetskamrater, jag var en av dem, trots att jag var inhyrd och tjej, men så gick de ner i skift igen... nu har veckorna gått... veckor av arbetslöshet, undran vart och när får jag jobb nästa gång.

Jo, jag vill ha trygghet.