om mig del elva...Tillbaka...

Jag är tillbaka. Tillbaka på ruta 2. Vad har jag fått med mig i bagaget under dessa 35 år. Du tror jag menar att jag är tillbaka på ruta 1, men nej dit har jag inte kommit ännu och vet inte om livets spel måste dit..? Kanske finns det en ny väg att gå från ruta 2.

Sitter på torget, det torget som jag tillbringade kvällarna på då jag var 16-17 år. Det är minus tolv grader. Den digitala klockan lyser rött i mörkret på en murad pelare. Jag har varit på Hotellet på kurs, buggkurs. Nästan en timme kvar till transporten kommer och tar mig tillbaka till landet, så jag hinner tänka.

Har tre minnen från Hotellet. Det senaste var när pappa och mamma sålde gården, jag skulle fylla 18. De hade misslyckats med att leva vidare tillsammans. De hade den sista budgivningen i en lokal på Hotellet. Efter försäljningen bjöd pappa på smörgåsbord.

Mitt andra minne från Hotellet var nyårsafton 1977. Jag 17 år och min mor delade på en flaska vin på Hotellet... sedan gick jag till Diskoteket och mamma till Folketshus. Tror det är enda gången vi druckit tillsammans, jag och min mamma. Min pappa och jag drack mer tillsammans... men då mest öl och grogg.

Första gången jag var på Hotellet var på en skoldans för första ring på gymnasiet när jag var sexton. Jag hade börjat på Naturvetenskaplig linje... fast själv hade jag helst gått fyraårig teknisk... men enligt mina föräldrar var det en "pojklinje" så det fick bli Naturvetenskaplig.

Jag hoppade av gymnasiet månaderna innan jag gick ut årskurs två. Språken tog död på min studiemotivation. Det gick bara runt i huvudet, Engelska, Franska, Tyska... Dessutom hade jag upptäckt en ny mer rolig värld i samhället, fått mer fritid... inga kor att mjölka.

Ja, tre minnen från Hotellet...
Från det torg jag nu sitter på kan jag nog skriva en bok av minnen.





Tiden på gården var över. En dag när jag kom ut till dit... 
var min häst borta. Jag fick några tusenlappar i handen av min pappa. 
Pappa hade skickat den på slakt..

2010 ... den förste februari

Jag hade fått tid till läkaren kunde ju inte gå runt och känna mig sjuk, i dimma, trött på detta vis, hade ju varit hemma en vecka och sovit… hostat lite och lite snorig, fast sådant hade jag tidigare inte stannat hemma för… men det var väl någon infektion, så lite penicillin skulle säkert fixa det hela.

Jag kom ner till Läkaren. Nog visste jag det, att han skulle skicka hem mig och sjukskriva mig… men jag ville inte… han övertalade mig att stanna hemma 14 dagar och jag grät… Diagnos F439P - Stress, vad betyder det?.. grundat på att jag, under lång tid känt trötthet, sömnsvårigheter, haft mycket stor arbetsbelastning, kände buksmärtor, var orkeslös, nedstämd, hade parestesier i händer - ansikte.

Gick tillbaka till fabriken, i dimman, som bara jag såg, lämnade sjukintyget till personalavdelningen. Tårarna kom tillbaka, ville inte visa någon att jag grät.

Pratade några ord med Skyddsingengören, skrev på svaret till arbetsmiljöverket som nu var ändrat ifrån att vara åtgärdat till att det var på gång.

Talade om att jag blivit sjukskriven. Han sa, det var väl inte oväntat.

Träffade en vän som fått problem med hörslen, hjälpte honom med en arbetsskadeanmälan … och så gick hem… och sov.

Det var inte batteriet till min motorcykel som var i stört behov för omvårdnad den dagen för nu två år sedan… det var jag som var totalt urladdad… fast jag förstod det inte då… ville inte.

om mig del Tio..

Hon har följt mig genom livet… viskat i mina öron, ge inte upp du kan.  

Du kan göra nånting själv… och jag försökte.

Hanna från Arlöv. Hej! 

När jag gick på högstadiet, skolkade jag och åkte ner till Biblioteket för att lyssna på Nationalteatern. Hanna har sedan gått vid min sida under mina arbetsår.

Som straff för att jag skolkade… eller som vi sa ”hade missat bussen” så fick jag sitta och läsa busstidtabellen på rasten. Så nu missar jag aldrig någon buss. Men det händer fortfarande att sommarjobbarens ord från tvätteriet i Arlöv, om ”kärringen” Hanna kommer ut genom högtalarna hemma i min lägenhet.

Nu har jag själv blivit en ”kärring” en ”tant på över femtio år”, som hoppas att någon fortsätter att fajtas, för bättre miljö på våra arbetsplatser.

Jag jobba' på tvätten i Arlöv

Det var sommar och varmt

Det var ett sommarjobb

Jag skulle fixa lite egna pengar 

Brevid mig stog en kärring

Hanna från Arlöv

Svettades i ångan från pressen

Det var 40 grader varmt

Hanna från Arlöv, hej!

Jag lärde mycket av dig

Du sa som det var

Och det kändes så bra så

Nu kan jag göra nånting själv

Göra nåt' själv

Vi jobbade tillsammans i tvätten

Hanna var kommunist

En tant på femtio år

Kan väl inte vara kommunist, va?

Hon var så förbannad på värmen

Och på chefen som sa att dom inte hade råd med fläktar

Kyss mig där bak sa Hanna

Hanna från Arlöv, hej!

Jag lärde mycket av dig

Du sa som det var

Och det kändes så bra så

Nu kan jag göra nånting själv

Göra nåt' själv

Och Hanna höll tal på en mangel

Nu strejkar vi vilt

Vi är väl inga djur

Vi ska fan i mig ha våra fläktar

Hon talade med mig om vårt jobb

Och om chefens profit

Och om att vi som jobbar skulle hålla samman

Hon tyckte inte att jag var nån ung och dum tjej

Hanna från Arlöv, hej!

Jag lärde mycket av dig

Du sa som det var

Och det kändes så bra så

Nu kan jag göra nånting själv

Göra nåt' själv

Hela tvätten stod stilla i Arlöv

Chefen slet sitt hår

En jugoslav fick gå

Men dom vågade inte focka Hanna

Så fick vi då till slut en fläkt

Det var en ynklig fläkt

Det var nästan lika varmt som förut

Men jag lärde mig att fajtas

Hanna från Arlöv, hej!

Jag lärde mycket av dig

Du sa som det var

Och det kändes så bra så

Nu kan jag göra nånting själv

Hanna från Arlöv

Från, Livet är en fest… 

Sol

i dag skiner solen… åt gröt…
och så ut… hade inte diskat inte bäddat sängen,
men dragit upp persiennerna så krukväxterna också får ta del av den… solen.

Termometern visade på minus tio, jag drog luvan över mössan. Gick över skogen, ner till ån. Så hörde jag något ljud. Vad var det?
Jag stannade till, såg mig omkring. Så igen, men från ett annat håll... vad var det?

Det var isen som "brakade", "knäppte", "skrapade".

Svanarna hade försvunnit, antagligen har de flyttat på sig till öppet vatten.

Så vackert där ute ... idag igen.

Men det blev bara ett foto, sedan var batteriet i kameran slut, igen. Tror jag blivit fotoberoende...

två år har gått... 28 januari 2010

Dagarna gick, och snart hade en vecka gått… en vecka hemma i sängen… orkade inget.

Trots att jag värmde mjölk med färsk ingefära… åt vitlök, citroner, hallon, blåbär… drack massor av vatten… så var det allt jag orkade… att försöka få i mig lite näring… vitaminer…

Och jag förstod inte varför jag sov så tungt och mycket… Hade hänt en gång före jul också, att jag kommit hem och sovit mer än ett dygn…. Morgontrött hade jag alltid varit. Men mer, seg om mornarna de sista åren… behövde en timme med kaffe för att starta… Ja, starta, dagarna började fyra av fem av att jag spydde på toa… huvudet värkte och var fullt av tankar… sedan sorterade jag dem med en, två ibland tre  koppar kaffe… och åt faktiskt frukost till ofta ägg och bacon… för äta skulle jag ju göra någon gång på dagen… viste ju inte om det blev tid till det senare…

den 28:onde januari var min vecka som sjukskriven utan läkarintyg slut. Jag ringde till företagshälsovården, men de hade ingen tid förrän på måndagen den 1 februari. 

Så upp ut genom dörren… ner i källaren där bilen stod… för att försöka … en gång till… Jag gick som i en dimma.

När jag kom till jobbet fick jag ett papper i handen som jag skulle skriva på… om ett olycksfall, ett svar till arbetsmiljöverket… med en massa lögner, nej jag skriver inte på…

På hösten hade det inträffat ett olycksfall. När det inträffade var jag på ett uppdrag under tre månader i grannstaden som Regionalt skyddsombud… När jag kom tillbaka visade sig att Cheferna ville ha det till att personen som gjort sig illa gjort fel, ”medvetet” ! 

I utredningen stod det att han inte följt säkerhetsföreskrifterna. Men enligt de som fanns ute bland personalen i maskin hade han inte handlat mot dem. 

När jag kom tillbaka från mitt tillfälliga uppdrag på småföretag i grannstaden, så hade det gått två månader sedan olyckan inträffade och fortfarande var det samma säkerhetsföreskrifter som före olyckan ute hos dem som jobbade i maskin… och där gick han den skadade med ”Du har orsakat din olycka själv” skrivet i pannan… 

Chefen fick ett utbrott när jag sa detta till honom och menade att han skulle ha ändrat dessa men inte haft tid, och maskinen var ombyggd, och det var bråttom att få igång den nya förlängda sträckan… så bråttom att detta inte hunnits med … 

Jag kunde inget annat göra än att ringa arbetsmiljöverket…  skriva ett brev till dem… skicka bevisen och de kom. Jag vet de sa. Hoppas nu att du inte får skit för detta. Men jag kunde inte låta mina arbetskamrater, de som valt mig till huvudskyddsombud bli behandlade fel.

På morgonen den 28 januari fick jag så ytterligare ett papper med lögner. Ett svar till arbetsmiljöverket som jag som huvudskyddsombud skulle skriva på. I svaret stod det att företaget åtgärdat bristerna, men jag visste att de inte gjort åtgärderna, nya föreskrifter hade inte kommit ut till personalens kännedom … 

Konstigt med säkerhetsföreskrifter … att företaget la ner så mycket pengar på dessa… hade en konsult… men att de aldrig kom ut, eller efter år först kom ut till de berörda i maskinerna… och inte visste alla vart de kunde hitta dessa föreskrifter.

Jag gick till skyddsingenjören tog med honom till chefen…jag ville inte gå dit själv. 

Vi gick in och jag sa, jag skriver inte på, det här är inte sant.

Svaret blev men det måste du, svaret ska vara inlämnat i morgon.

Jag skriver inte på, för det som står här är inte sant det är inte åtgärdat! 

Svaret blev : Men det är på gång…

!!! På gång !!! Precis som så mycket annat… på gång… men inte gjort! Och det hade gått månader… Hade genom åren fått det svaret, det är på gång… för många gånger…! 

Allt som skjutits upp av chefer och inte blivit gjort. Uppdateringar av säkerhetsföreskrifter, konsekvensanalyser… första hjälpen…

Så sa han till mig… Så du menar att jag ljuger… 

Mitt svar blev ett klart JA… så gick jag.

Fredag... en dag jag tidigare såg fram mot...

Men nu är alla dagar lika...

I min vardag händer det inte så mycket.

Men gårdagen var för mig fylld av aktivitet, och väntan. Har märkt att jag får "bra" övning på att vänta när jag bor på landet. I går var jag på buggkurs i samhället dryga två mil härifrån. Jag tog busen 16:20 och kom hem 22:30. Under dessa nära 6 timmar satt jag på busen 70 minuter, buggade 50... resten var väntetid.

Nu är det en ny dag, kände efter lite men nä... ingen träningsvärk. Fåglarna är utanför fönstret som vanligt. Det har kommit någon millimeter snö till...
Har gjort gröt i dag, havregrynsgröt... tog en stor klick sylt till. Har räknat över ekonomin ... det känns inte bra.

Socialdemokraternas tionde ledare blir utsedd i dag... utan en minut i Riksdagen kommer f.d. svetsaren och nuvarande IFMetalls ordförande Stefan Löfven att utses. En svetsare att svetsa samman partiet igen... en "vanlig" ja, trots allt en arbetare en gång i tiden.
Finns det en ljusning för oss arbetslösa? Vi som mår dåligt över att inte ha ett jobb.
Vi som inte kan eller vill svara på frågan: Vad jobbar du med?

kväll