12-12-12

11-11-11 var datumet då jag första gången skrev här, det har gått drygt ett år på min vandring och ett nytt ”speciellt” datum dyker upp… 12-12-12. Men nu är det slut på dessa, finns bara 12 månader, så något 13-13-13 eller 14-14-14 kommer inte att inträffa.

Tiden för att skriva har minskat sedan jag började jobba. Och kameran kan ligga på bordet i en vecka utan att jag tar ett kort. Saknar det… men får vara glad att jag har jobb… ja, i nio månader till. Sova, äta, Jobba! Anstränger jag mig med något mer säger kroppen ifrån.

Tidningarna är överfulla med ”jul”… ja, mest annonser om vad du ska köpa i julklapp. Handlarnas stora helg... ja länge sedan jag slutade hoppas på att tomten finns.

Ja, och ett nytt år, bara några veckor kvar dit. Jag målar de sista penseldragen på årets tavla. Vill måla dem i vackra, varma färger. O, nej vintern är inget hinder för värme och färger. En skön tid med mys… tänk om jag hade en öppen spis… men tänder ljus, många ljus och dricker varm choklad, insvept i mitt täcke.

Ja, vad väntar under det nya året? Jag vet det blir… nya glädjestunder… nya bekymmer... och så kommer det förhoppningsvis stunderna som gör just det året, till det året…Ser nya små barn springa barfota i halvmeterhögt gräs, och en ny tidpunkt kommer då jag åter bli arbetslös. Ja, arbetslös, livet är knepigt. Arbetslös, en massa tid ”över”. Arbete stressa för att hinna med… 

Kommer jag minnas den 12-12-12 för något speciellt...

nej tror inte det... 

en vanlig dag, solen sken när jag gick till jobbet... 

jag lyckades fånga den och så några träd på bild... ja, ja jag och mina träd... 

och så när jag gick hem vid 22 tiden på kvällen var det rimfrost i träden och minus 18 grader...

... snö

 Kameran fick följa med i fickan i dag när jag gick till jobbet...


ja... så länge låg den inte i fickan.




kan inte sluta att se på träden ...

När jag gick hem föll snö ...
och spåren jag gjorde i snön tog vinden hand om och suddade ut...

... blundar du?

... det har länge pratats om hotet mot vårt livsrum - Jorden. Temperaturhöjning och klimatförändringar... havsnivåer som stiger, isar som smälter, oväder, tidningarna är fulla av händelser ... vi läser och slukar katastroferna, men vad gör vi? Så länge vi själva inte blir drabbade där vi bor är det andra människors problem. När vi blir drabbade är det andras fel och deras dåliga planering som är orsaken. Som när vädret orsakar att inte tågen, flyget och bussen går i tid. Såg en äldre Dam i TV när snön drog in över Arlanda. Hon var mycket irriterad på att flyget inte tog henne ner till sol och bad enligt tidtabellen, hon menade att det borde vara en bättre beredskap och planering...
...Vill jag också ha en bättre planering och beredskap när det gäller klimatarbetet. Får en bank kris, sätter "makten" sig genast ner för att rädda kapitalet... Undrar när de ska förstå att de inte behöver några pengar när vårt livsrum - Jorden inte längre går att leva på.

hämtade energi med lite mod...

... fingrarna letade efter ojämnheter i berget, så sträkte jag armen högt upp. Det fanns en liten ojämnhet på bergväggens yta, jag chansade, sköt ifrån med benen och litade på att det som sagts till mig om skornas fantastiska grepp, skulle stämma... jag tog mig fram bit för bit... och så satt jag högst där uppe med benen över kanten och tittade ut på landskapet.  (från min upplevelse vid första försöket att klättra i berg)

Nu är jag hemma från min tågresa... jag tog mig dit och hem och är stärkt av barnbarnens skratt, kramar och roliga kommentarer. I morgon ska jag åter till jobbet efter fyra veckors frånvaro ... och det känns ... ok

... ett steg fram... och så nej vill inte bakåt.

... känslan i dag är som när jag provade på att klättra uppför ett berg första gången, jag vill upp, men jag når inte och litar inte på att mina fingrar och ben orkar ta mig vidare - uppåt. Och där hänger jag på bergväggen... eller som nu sitter där i min lägenhet.
Men det blir ett försök idag - jag tar mig ut på en tågresa. Hoppas jag fixar att ta mig hela vägen fram.

snön faller...

... stora vita tussar dalar ner mot en blöt mark. Gick ner till centrum i samhället och det tog inte lång stund innan jag var blöt upp till knäna, tyget i mina byxor sög upp det våta slasket och ena stöveln läckte in vatten så foten kändes som den växte till en isbit. Jo kom på att det var så förra vintern också vid "våt väder" - stöveln läkte.
Det fick mig även att tänka på nu och då och ännu tidigare. Hur mår jag nu jämfört med då för ett år sedan och året innan dess?
Mina senaste veckors sjukdom sitter kvar i kroppen och febern har intagit ett varannan dags läge.Den vill liksom inte släppa, och tröttheten gör att jag känner mig inlindad i bomull - inte riktigt närvarande - här...
Förra årets höst som "nybliven arbetssökande på arbetsmarknaden", mina långa rogivande promenader i skogen... ja, skogen var månader sedan jag var dit sist... saknar det... mina vandringar. Men saknar inte oron för ekonomin, månadens räkningar och när, hur och om jag skulle få ett jobb igen... Alla CV jag skickade till tjänster i stort sätt hela landet, från långt ner i södra Sverige till Pajala högt upp i norr... sökte allt kyrkogårdsarbetare, sågverksarbetare, affärsbiträde, gruvarbetare, lagerarbetare...
Och så året före det - 2010... då hela min "trygga" värld förändrades. Hur jag blev uppsagd från ett jobb som jag "cyklat" till i 22 år och veckan efter fick min guldklocka... ja, ni kan tänka er min förvirring.
Snön faller utanför mitt fönster.... Nu vill jag inte falla mer...

Ciprofloxacin....

Väckarklockan ringer... jag drar fötterna över sängkanten, det är kallt i lägenheten. Ja, just satt ju ner temperaturen på elementen i går... då jag tyckte det var för varmt. Tar täcket och snurrar in mig i det. Det är dags för frukost - havregrynsgröt med en sked lingonsylt.
Nej jag är inte på väg till jobbet... ska ta min antibiotika, i dag är det den sista! skönt hoppas jag är mer som vanligt i morgon igen. Har gått på antibiotika nu i tre veckor, de första 10 dagarna på sjukhuset fick jag det i droppform, direkt in i blodet. Tror aldrig jag varit så sjuk.
Det känns som jag missat hela november månad... folk pratar om att det snart är jul... kan inte riktigt få in det... snart nytt år 2013...
Drar upp persiennerna, det regnar... grått, grått skulle vara lätt att somna om igen efter gröten... men måste försöka hitta ork och styrka igen ... har min frivecka på mig innan det är dags för jobbet igen... sjukskrivningen gick ut i går.