... när jag möter dem som längtat ut hela dagen.

Jag har varit ute och gått... på vägen hemåt igen, efter timmar längs stigar och gångbanor, möter jag dem som stått inne hela dagen i någon lokal, på en fabrik eller suttit på kontor. De är också på väg hem.



Mars månad och ännu inget jobb, men solen lyser och jag har nya skor.
Jag städade balkongen... tvättade stolarna... röjde i blomlådorna... gurkplantorna växer i fönstret i min köksvrå.




Mars månad, jag saknar att vara som dom som går hem från sina jobb, jag saknar arbetskamrater, helger och att ha riktig ledighet, kunna planera min tid och veta vad jag gör i morgon, jag saknar frihet och vill slippa gå och undra "kommer någon att ringa"?




Trots all denna saknad efter ett "vanligt liv" så har Mars månad varit ok... full av händelse som gjort mig glad. Besök, långa promenader, lite uteliv, solen skiner och gurkplantorna växer.
Och månaden är ju inte slut kanske ringer någon och säger... Grattis du har fått ett vanligt liv...

yippi, jag överlevde vintern

... våren är här!
Den mörka, gråa trista vintern är besegrad. På Tv visar de hur skidåkarna i Mora sliter i Wasaloppet, flera plusgrader och vatten bitvis i spåren. Första gången som Wasaloppet inte körs första helgen i mars... nu i år skidar de fram i spåret den andra helgen.

Men jag går ut i Solen! På min vandring i dag har jag fångat mina första bildbevis på att våren är på väg.


I parken var det översvämning,

en fjäril flög framför mig och landade i gruset,

och jag hittade gula krokus i gräset...

Den första borttappade skon i diket...





Mindre kul är det att se det skräp som någon slänt längs vägen, kan det vara så att hen trodde det skulle smälta med snön.


Jag ler åt skylten med varning för istappar... nej istappar får vänta nu... deras tid är över.

det blev en soppa

Tredje mars, bakslag i vädret, snö! Jag "plaskade" ner till arbetsförmedlingens jobbmässa i snöslasket. Köade, pratade, lämnade CV.

En stund med tidningen på Biblioteket... är så uttråkad. 

Gick och tittade i affärer, kom till ica och hittade jordärtskockor. Kul har bara sett dessa växa och aldrig använt dem i matlagning. Så i dag blev det en soppa.

Jordärtskockan är en släkting till Solrosen och är en flerårig ört som blir 1,5 - 2 meter hög med kraftig skälk. Blommorna blir gula. Rötterna används till mos, ugnsteks eller blir till soppa. De går att äta råa.

Soppa

400g jordärtskockor

2 scharlottenlökar

1 klyfta vitlök

olja

1 dl vitt torrt vin

5 dl kycklingbuljong

3 dl grädde

salt

peppar

(persilja, gräslök till serveringen)

Skala och skär skockorna i bitar. Skala löken och hacka fint. 

Fräs i olja utan att det tar färg. Häll på buljong och vin. 

Låt koka i ca:15 minuter tills skockorna är mjuka. 

Mixa. Tillsätt grädde, salt peppar och koka upp.

Jag stekte räkor i chili till soppan. 

Knaperstekt baccon, pilgrimsmusslor, kantareller eller varm toast är andra tillbehör som passar bra... 

Sista veckan i februari...

... andra månaden på året har försvunnit ut i historien... till det förflutna.
Det blev en vecka med arbetsplatsbesök, tvätt, jobbmässa, gurkornas frön kom ner i jord, som vanligt ett letande på nätet efter jobb, cafébesök, CV, läkarbesök och
längtan efter vår.

nej, nej, nej....

... måndag, helst hade jag gått och jobbat, men har ju inget jobb!





Den här månaden har startat dåligt, har inte hittat ett enda jobb att söka.
Fick svar av ett bemanningsförtetaget i fredags, angående det jobbet som jag var och tittade på fredagen den 31 januari.

Ja, det blev ett nej. De hittade en yngre person...

Kan inte riktigt förstå varför jag ska vara glad över att de tyckte jag var trevlig och allt var till belåtenhet med mig... när de inte var mig de bestämde sig för. Samma sak då jag var på intervjun: De hade fått så många ansökningar, hundratals... och valt ut sex som de intervjuade. Och jag var en av dem.

Jag har svårt för att vara glad, för att jag var en av de sex... det är ju ett jobb jag vill ha, och då spelar det ju ingen roll om jag är en av två eller en av hundra, om inte jobbet blir mitt.






Vad jag är glad för?
Jo, helgen gav mig glädje.
Snö, sol, en liten tjej som sysselsatte mig
och kaffe hos gamla vänner...

ja, hua vi börjar bli gamla... finns det en arbetsmarknad för "gamla" mig?

tiden tickar på

Vintertrött, ögonen kliar och huden är torr. Januari försvann nästan utan att jag märkte det. Världen är orolig, rörig, egoistisk... men jorden fortsätter att snurra, jag åker med. Mitt äldsta barnbarn fyllde 16 år. Jag såg film med barnbarnen. Vardagens grå bröts när det kom ett paket på posten från mitt yngsta barnbarn. En kväll åt jag musslor tillsammans med yngsta sonen och hans flickvän. Jag såg på TV, läste en bok, två, tre... högen av böcker växer. Det snöade, snön smälta, det kom ny, halka, töväder och snö igen.
Jo, så var jag på en jobbintervju, kroppen blev så glad att den vaknade redan halv sex på morgonen dagen efter, den ville upp och iväg... iväg... inte vara instängd längre i arbetslöshet...

dricker kaffe...

... årets första morgongröt är uppäten... utanför fönstret smälter snön... men ser ingen skillnad sedan 2015... förutom skräp som lämnats efter gårdagens raketer.

Det känns i mina ben att jag vandrade runt i går, blev en fin stadsvandring i Norrköping med människor, ljus och musik.

Gick förbi sista stopet och fick en historia berättad om när fångar skulle avrättas fick de en sista sup där, på sin sista vandring mot galgbacken...
Det var ballonger, och bilder med berättelser, och fullt av maschaller längs vägen....

ett besök på stadsmuseet... arbete och fest

Mörkret föll och jag tände ett ljus

"nyårsmiddag"
 ... och så åkte jag hem och inväntade tolvslaget...