måndag 9 februari 2015

nej, nej, nej....

... måndag, helst hade jag gått och jobbat, men har ju inget jobb!





Den här månaden har startat dåligt, har inte hittat ett enda jobb att söka.
Fick svar av ett bemanningsförtetaget i fredags, angående det jobbet som jag var och tittade på fredagen den 31 januari.

Ja, det blev ett nej. De hittade en yngre person...

Kan inte riktigt förstå varför jag ska vara glad över att de tyckte jag var trevlig och allt var till belåtenhet med mig... när de inte var mig de bestämde sig för. Samma sak då jag var på intervjun: De hade fått så många ansökningar, hundratals... och valt ut sex som de intervjuade. Och jag var en av dem.

Jag har svårt för att vara glad, för att jag var en av de sex... det är ju ett jobb jag vill ha, och då spelar det ju ingen roll om jag är en av två eller en av hundra, om inte jobbet blir mitt.






Vad jag är glad för?
Jo, helgen gav mig glädje.
Snö, sol, en liten tjej som sysselsatte mig
och kaffe hos gamla vänner...

ja, hua vi börjar bli gamla... finns det en arbetsmarknad för "gamla" mig?


lördag 31 januari 2015

tiden tickar på

Vintertrött, ögonen kliar och huden är torr. Januari försvann nästan utan att jag märkte det. Världen är orolig, rörig, egoistisk... men jorden fortsätter att snurra, jag åker med. Mitt äldsta barnbarn fyllde 16 år. Jag såg film med barnbarnen. Vardagens grå bröts när det kom ett paket på posten från mitt yngsta barnbarn. En kväll åt jag musslor tillsammans med yngsta sonen och hans flickvän. Jag såg på TV, läste en bok, två, tre... högen av böcker växer. Det snöade, snön smälta, det kom ny, halka, töväder och snö igen.
Jo, så var jag på en jobbintervju, kroppen blev så glad att den vaknade redan halv sex på morgonen dagen efter, den ville upp och iväg... iväg... inte vara instängd längre i arbetslöshet...

torsdag 1 januari 2015

dricker kaffe...

... årets första morgongröt är uppäten... utanför fönstret smälter snön... men ser ingen skillnad sedan 2015... förutom skräp som lämnats efter gårdagens raketer.

Det känns i mina ben att jag vandrade runt i går, blev en fin stadsvandring i Norrköping med människor, ljus och musik.





Gick förbi sista stopet och fick en historia berättad om när fångar skulle avrättas fick de en sista sup där, på sin sista vandring mot galgbacken...
Det var ballonger, och bilder med berättelser, och fullt av maschaller längs vägen....






ett besök på stadsmuseet... arbete och fest





Mörkret föll och jag tände ett ljus






"nyårsmiddag"
 ... och så åkte jag hem och inväntade tolvslaget...

onsdag 31 december 2014

god morgon

... klockan är tio på förmiddagen denna sista dagen på år 2014. Jag sitter och funderar, jag har ätit min gröt, druckit mitt morgonkaffe... jo, det kan nog bli en kopp till. Försöker sortera i året ... resor, tåg, stationer, olika övernattningsplatser, värme, barn och barnbarn... men lämnar det.

I morgon är en ny dag ett nytt år... men var är skillnaden förutom vårt sätt att ge ett nummer på dessa solvarv vi gör runt vår stjärna?
Ytterligare en helg för konsumtion, ytterligare en helg av stress, krav och ensamhet. Vad ska du göra på nyår? Nyårslöften... fyrverkeri!
Ibland händer det så mycket i världen, i Sverige, i min närhet att jag bara blir tyst, i minuter, timmar, dagar ...

Tiden går vi går mot slutet och räknar in det... öppnar en dörr stänger en annan.
Jag ska ta en promenad, se på ljus och människor, hoppas, önska...


lördag 27 december 2014

27 december, Julen är över




... vaknar drar gardinerna från fönstret och möts av ett vitt landskap, träd med snö som får mig att bli glad och en blå himmel.

Solen gav mig extra fart med frukosten...
på med varma kläder och ut.

Så där ute i den gnistrande snön åker kameran fram. Min mor fotograferar också mycket och när jag fångade snölandslapet så kom jag att tänka på att hon i torsdags när jag var på besök hos henne sa att hon hade kort som var färdiga hos fotografen. Om jag skulle hämta dem åt henne, och springa upp med dem till henne, då blir hon nog glad.






Var det fel eller rätt? ... när jag ringt på dörren hos henne, vill hon inte släppa iväg mig. Jag kände hur jag blev varmare och varmare där jag stod och förklarade, nej jag ska inte ha kaffe, nej jag ska inte stanna, jag ska bara lämna in dina kort som var färdiga hos fotografen.





Hon ger mig dåligt samvete när hos säger att hon har tvättstugan och att hon faktiskt kan ramla där nere när hon tvättar... hon vill ha mig kvar, jag undrar var hemhjälpen är? mitt besök var inte planerat... Jag kramar henne och går








jag tar min efterlängtade solskenspromenad i snön... gjorde jag fel?

måndag 8 december 2014

jag är en i mängden som letar...

... sitter med en stor kopp kaffe. Det är måndag... igen. Jag sov länge, kroppen känns seg, hjärnan vill inte vakna, solen lyser där ute. Jag knappar in koden på datorn och öppnar arbetsförmedlingens sida. Med ryggen mot fönstret och den lysande solen börjar jag leta. Förra veckan letade jag också... men hittade inte ett enda jobb som passade in på mig. Veckorna går och efter varje vecka utan ett jobb som resultat minskar min tro på att hitta det... jobbet som kan ta mig fram de åren som återstår tills jag blir pensionär.

Lediga jobb, 25 105 i hela Sverige... hur många är utan ? hur många är vi? hur många procent av befolkningen sitter och letar?

Kultur media design, låter kul 281 jobb lediga. Jag skulle vilja vara fotograf eller journalist, jobba med ord, kanske jobba på bibliotek en miljö jag tycker om... var på biblioteket i Eskilstuna i helgen och hittade en "bokgran".

Naturbruk, 93 jobb.

Industriell tillverkning 458 jobb området där jag tillbringat största delen av mitt arbetsliv ... fabriken... men de söker inte mig de heller.

Under fliken Östergötland hittar jag 1094 lediga jobb, 348 i Norrköping... undersköterska, sjuksköterska, extrajobb för studenter, extrajobb på kvällar och helger för någon som redan har ett jobb, säljare, resemontör till uppdrag utanför Sverige...

och så gör jag ett försök... skickar ett personligt brev och drömmer... önskar några dagar på ett svar som ger mig något att göra.



Hej 

Måndag igen, veckorna går och jag letar jobb.  
Mitt mål är att få ett arbete där det förväntas att jag tar ansvar.  
Ett arbete där min arbetslivserfarenhet kommer till användning, men jag vill också få nya utmaningar och erfarenheter.  Helgen lyste upp min tillvaro, tillsammans med yngsta barnbarnet blev julgranen klädd och pepparkakorna bakade… fast hon tyckte det var godare att äta degen och att riva ner kulorna i granen.

Större delen av mitt arbetsliv har jag jobbat med olika processer. I mina arbetsuppgifter har förekommit värmebehandling, smältning av metaller, svetsning, datahantering, kontroll och klassning av material.  Jag har kört truck och travers. Hela livet är en process. Mitt första jobb… var en praktikplats på dagis.

Att arbeta i team är givande och roligt. Men jag trivs även med att arbeta själv, när det finns bra förutsättningar för samarbete.

Som person är jag självständig, strukturerad och noggrann.

Jag har vana av att jobba i projekt, delta i förbättringsarbete och att leda och ta ansvar för mitt arbete, vilket jag trivs med. 

Jag är född på landet och de sjutton första åren bodde jag på en bondgård. På min fritid tycker jag om att gå i skogen och fotografera, lyssna på musik, dansa … rita…

Jag kommer gärna på en intervju.   
Vänliga hälsningar Eva-Lena

onsdag 3 december 2014

solen är framme

... tre dagar in i december, och jag ser fram mot januari, ett nytt år.  I tv rutan pratar politikerna om hur bra de är, deras parti och hur fel alla andra har.
Jag undrar om de verkligen vet vad som behövs?
Jag undrar hur mycket de bryr sig om de arbetslösa, de sjuka, de som arbetar, barnen i skolan och på dagis, de gamla, miljön... Är det bara prat? välfärd? vad är välfärd? välfärd för vem? var går gränsen till slöseri? ... pengar, pengar, pengar.
Tänk om den deltidsarbetande kunde få heltid utan att jobba fler timmar och den heltidsarbetande kunde få färre och ändå ha heltid... då kanske vi arbetslösa kom in i samhället igen... tänk om barnen kunde få kortare tid på dagis och slippa slitas upp innan solen - eller få komma hem innan de somnar ... tänk om vi hade tid att besöka våra gamla som sitter ensamma och väntar på dagens enda besök - besöket från hemtjänsten...  vore inte det välfärd, glädje? Men ingen vill minska på "sin välfärd" sitt inflöde av pengar, så den lösningen fungerar inte i vårt välfärdssamhälle. Och miljön, vem bryr sig om den?.. ja, vad vet jag... jag är ju bara en arbetslös kvinna över 50 år.


Stänger av tv:n och går ut på min vanliga rundan, till arbetsförmedlingen och biblioteket. På biblioteket har någon vikt vackra mönster av bladen från gammal böcker... vackert, påhittligt och solen sken ute... dagen är snart slut och januari kommer snart en dag närmare.