Lära nytt...

... veckorna går, dagarna räknas ner.
För ett år sedan, efter åtta månaders arbetslöshet och hundratals jobbansökningar, var jag på anställningsintervju, ett jobb jag fick och började förra året i maj. Nu är det ett halvår kvar, sedan lägger företaget ner.

Känns jobbigt att börja söka jobb igen. Jobba och söka jobb... vad ska jag göra vad ska jag bli? och, ja hur, skulle det gå till att börja plugga igen vid min ålder?... vad skulle jag leva på?... för något studielån finns inte för "gamlingar".

Vill helst bara gå de här sista sex månaderna och få vara ifred, få andas normalt och känna att jag fortfarande har ett jobb.... men nej, min jobbcoach piskar på... ut och sök jobb.

I dag och i går har jag fått lära något nytt... har gått hjul-lastarutbildning, på mina lediga dagar. Kört runt och travat sj-pallar, läst teori och gjort prov... så visst kan jag fortfarande lära nytt... men vad ska jag lära och blir det något jobb efter utbildning?... eller bara skulder?..

Får grubbla på det de närmaste dagarna under mina nattskift...

visst smällter det...

Avslagen, trött efter dagens förmiddagsskift...
hatar verkligen förmiddagar och att gå upp klockan 03:45 !

Hemma efter avslutat skift och helst skulle kroppen vilja sjunka ner och sova...
I köksfönstret står de omskolade gurkplantorna. Ser fram mot att kunna äta mina egenodlade gurkor, men nu i dag blev det köpt i salladen.

Jag luras av solen när jag tittar ut genom fönstret, det ser så inbjudande ut, skulle kunna få mig att hänga in vinterjackan i garderoben och ställa undan vinterkängorna. Men jag vet av dagens promenad till och från jobbet, att det inte är mycket till värme där ute.

Men det är sol där ute så på med kläderna ut i solen.

Hittade en övergiven ...
ensam ... sko vid vägkanten.
En äldre farbror med rullator stannade och frågade mig vad jag fotade... "Han undrade ?"  Har du hittat tussilago?
... men nej inga tussilago.
... bara en sko

... ett hjärta av is, fångade min blick.

visst smälter det snön var nästan borta vid Järntemplet.

... och nu, sova.

Mars

lite från olika promenader... "de vilda djuren " på sista bilden kom fram ur skogen där min dotter  bor... Tyr och Loke mina barnbarn, var ute och ropade titta mina djur...! kom mormor !... vi springer efter dem dem... hade de inte ropat hade jag fått närmare bild på dem... och så sprang barnbarnen också ut på den "vita" ängen...

några blåbär från frysen...

... varken näsan eller fingrarna uppskattade morgonens temperatur, då jag 06:05 gick genom parken hem, från sista natt-skiftet före ledigheten. Änderna hade legat nästan stilla i vattnet, några flaxade iväg när jag gick förbi.
En ny isskorpa hade bildats... vart tog värmen vägen?

Läste av termometern i natt i fikarummet, den hade visat minus sexton grader, fabrikslokalen hade varit kylig. Jag "tinat upp mig" några gånger vid smältugnarna.

Kameran låg i fickan på jackan som vanligt, när jag gick mina trötta steg mot min lägenhet. Ja visst, så klart hade jag tagit upp den och det blev några foton.
Hittade även min reflex i fickan... men det var ljust på morgonen, så reflexen fick ligga kvar nere i fickan...
Ja, nätterna blir kortare och dagarna längre... men nattskiften är lika långa.

Klockan blev som vanligt efter nattskiften mer än vad jag tänkt, innan kroppen ramlade ner i sängen.
... och så kom signalen, mobiltelefonen vräkte ut sitt ljud i rummet... det var dags att gå upp... dags att "vända dygnet" att bli "normalt" ...

Upptäcker en diskbänk full av tallrikar, koppar, fat, bestick...

och ett kylskåp som är tomt.
Sista mjölken försvann i förgår och sista havregrynen i går.
Öppnar frysen, hittar några skivor glutenfritt bröd, en creme fraiche burk med blåbär, en påse blandad frukt och ett kycklingben.

Törstig, finns ingen juice hemma, men stod en ensam cider i kylen.

Och så, Kaffe, kaffe, kaffe... jo, det fanns några skopor kvar, dagen är räddad. Ska hänga i soffan, titta tv, göra en inpackning i håret, raka benen, lyssna på musik...
... och kanske diska

... vår, eller?

... skakar av mig "den sista snön", kryper ut ur idet... oj så vårtrött jag är.

Mars, vintermånaderna är över, solen är framme, snön smälter. På vägen hem från jobbet fick jag känslan att det är dags att hänga in vinterjackan i garderoben.
Solen värmde mig, termometern visade sex plusgrader. Det gröna som gömt sig under snön i vinter hade bildat gröna öar, och långa slingrande gångar i den vita snön.
Gångbanan som jag halkat runt på de sista veckorna var inte längre täckt av ojämn is. Sanden som jag ofta saknat fanns där nu i centimeter tjockt lager... så att den täckte gångbanans asfalt och jag fick känslan av att gå på en grusgång.
Ja, nu är det bara gruset som ska bort, visst är det en skön vårkänsla när vägarna soppas fria från vinterns grus... och då kommer motorcykeln fram. *L*

Ja, Mars... när jag var liten var första Mars nästan som första April... vi lurade varandra... och så sa vi, Mars, mars måne jag kan lura dig till Skåne... hummm, har glömt slutet på ramsan...

hopplöshet...

Ge upp?

Det finns ingen mening med det...
Jag minns, jag glömmer aldrig, månaderna jag sov... hur tårarna rann... hur rädd jag var. Allt bara rasade, jag "gav upp". Men nu står jag igen, lite ostadigt kanske. Men jag glömmer aldrig, och blir aldrig som jag var. Men jag är, jag finns och det finns så mycket som jag ser på i en annan vinkel idag...

Alla har nog någon gång känt hopplösheten... och ibland behöver vi ge upp... för att starta på nytt.

I dag kom såjorden fram här, och årets frön. Gurkorna ligger i jorden och Petunian.
Hoppet finns att balkonglådan ska fyllas med blommor och att det i köksfönstret ska hänga gurkor om några månader. Det har hänt att fröna inte kommit upp, plantorna har gått av, jorden torkat... men jag sår nya frön.

Hopp...

...ett välkommet läte hörs från träden, det droppar från taket, vattenpölar på grusgången och solen skiner.


Februari månad är snart slut... en månad som för mig tillbaka i tankar och gör att jag grubblar en del... Det har gått tre år nu... och jag har inte varit tillbaka ännu, fast tanken att göra ett besök någon gång finns där.
Tankar far också genom huvudet, vad är det vi gör med våra liv?... med vårt livsrum?... Slö tittade på Tv här om dagen, plötsligen nådde några ord fram till mig.
Men vi har inte tid!.. Det hela handlade om att barn "föds upp" på snabbmat. Det finns inte tid till att laga näringsriktig mat. Men Hallå! vad är viktigast i världen? Att barnen får en bra start i livet, med bra, giftfri mat... eller är det viktigaste att vi kan köpa ny bil, modekläder, åka utomlands...

Men nej solen skiner, jag gick genom parken på vägen hem, jag gömmer mig i tankar om våren för att slippa tankar om hur vi lever...