hopplöshet...

Ge upp?

Det finns ingen mening med det...
Jag minns, jag glömmer aldrig, månaderna jag sov... hur tårarna rann... hur rädd jag var. Allt bara rasade, jag "gav upp". Men nu står jag igen, lite ostadigt kanske. Men jag glömmer aldrig, och blir aldrig som jag var. Men jag är, jag finns och det finns så mycket som jag ser på i en annan vinkel idag...

Alla har nog någon gång känt hopplösheten... och ibland behöver vi ge upp... för att starta på nytt.

I dag kom såjorden fram här, och årets frön. Gurkorna ligger i jorden och Petunian.
Hoppet finns att balkonglådan ska fyllas med blommor och att det i köksfönstret ska hänga gurkor om några månader. Det har hänt att fröna inte kommit upp, plantorna har gått av, jorden torkat... men jag sår nya frön.

Hopp...

...ett välkommet läte hörs från träden, det droppar från taket, vattenpölar på grusgången och solen skiner.


Februari månad är snart slut... en månad som för mig tillbaka i tankar och gör att jag grubblar en del... Det har gått tre år nu... och jag har inte varit tillbaka ännu, fast tanken att göra ett besök någon gång finns där.
Tankar far också genom huvudet, vad är det vi gör med våra liv?... med vårt livsrum?... Slö tittade på Tv här om dagen, plötsligen nådde några ord fram till mig.
Men vi har inte tid!.. Det hela handlade om att barn "föds upp" på snabbmat. Det finns inte tid till att laga näringsriktig mat. Men Hallå! vad är viktigast i världen? Att barnen får en bra start i livet, med bra, giftfri mat... eller är det viktigaste att vi kan köpa ny bil, modekläder, åka utomlands...

Men nej solen skiner, jag gick genom parken på vägen hem, jag gömmer mig i tankar om våren för att slippa tankar om hur vi lever...

februari...

... vad är det vi äter?

... 5 lådor Findus färdigmat, för 100 kronor. Nä det hjälper inte om du läser innehållsförteckningen, för du vet inte om det stämmer det som står i den.
De senaste dagarna har nyheterna handlat om "skandalen" med hästkött i färdigmat.

Men min oro är inte så stor för att få i mig hästkött. Min oro är större för vad djuren får äta när de lever. Oro för antibiotika, tillförda tillskott och produkter som är till för att öka vinsten, öka produktionen... och detta för att vi tittar på prislappen på det vi köper i matdisken... fem lådor färdigmat ibland sex för hundra kronor. Kvantitet går före kvalité.

Men kanske gör denna "skandal", att vi får upp ögonen för bättre odlad mat och friskare kött. Kanske kommer vi att bry oss mer om vad är det vi äter.
Kanske "skandalen" även gör så vi ser sambandet i vad vi äter och klimatet här på vår jord. Vi kastar svensk odlade äpplen och importerar utländsk frukt... och vi låter åkermark växa igen samtidigt som vi importerar soja till vår köttproduktion, soja som odlas där amasonas skog tidigare växte...

... o, så gärna jag skulle vilja ha en liten stuga på landet med trädgårdsland, växthus, några höns och veta någotsånär vad jag äter... och vilken mat jag ger till mina barn och barnbarn

skriver små lappar...

En del dagar kan det bli ett tiotal... men den senaste tiden har de blivit liggande. Lapparna... texterna, med små skrivna rader. Det ligger en hög vid datorn, och flera högar på soffbordet... hittade några i köket och en i matlådan. De bara ligger där de nedskrivna lapparna, meningarna och orden som poppat upp i huvudet... men jag hittar ingen röd tråd, hittar inget sammanband mellan dem när jag tittar genom högarna... bara korta meningar, och olika ämnen. Kanske är det bara ord, meningar som är avsedda att försvinna ner i pappersåtervinningen.

1/12 del av året...

Januari månad försvann, och februari har gjort sin entre. Solen lyser utanför mina fördragna gardiner...Nej, ska inte dra upp persiennerna eller ta bort alla tygskynken som hänger i vägen för den. Ska jobba ytterligare några nätter och sover bäst i mörker.

Snön ligger kvar, jag var till pappas grav, ett tjockt täcke hade lagt sig över kyrkogården. Det var tomt, och snön vid gravarna var orörd, utan spår... men mina skor bröt snöskorpan. Gravstenen var gömd under snön, jag fick tag på lyckan och drog upp den och tände ett ljus... mindes förra årets vandringar dit och den gången jag gjorde en snölykta vid graven... idag,ritade jag ett hjärta i snön.

Fick papper från Bilprovningen... nej, jag har ingen bil, men hojen ska in på besiktning... en påminnelse om att våren kommer.

"Suddar" i januari, det blev en tvärnit med fritt fall... nej vänta nu, måste känna efter, att ramla gör ont... det gör inte ont, känner friheten...  blev ett lyft med ett lite tillfälligt kaos ... och ... Ja! Jag är lyckligare nu.

Färger...

... vit snö faller tätt utanför mitt fönster... men jag vill tänka på våren.

Tulpaner ger en sådan vårkännsla.

Gula, röda, lila... röda med gult i, o rosa med lite vitt i... ja även de vita är vackra... underbara... Tulpaner symbol för vårens ankomst, en blomma för vänskap.

Men ute syns inget tecken på vår att de snart kommer att växa tulpaner i rabatterna. Men jag färgar gärna mitt hem med en bukett från affären, det finns 100-talet arter och former.

Blommorna, blommornas färger och antalet i buketten talar ett språk... blommornas språk. Gul betyder du är solen i mitt liv. Mörkröd, jag saknar dig så. Blå, jag vill vid din sida intill döden.



Gula tulpaner... ja jag skanar verkligen våren.
Jag vill se färgerna, de ger mig energi rakt in i min kropp genom mina ögon.
Slösa med den energigivande blomman, hemma och sprid lite värme och glädje till dina kära, sprid lite hopp om ljus och vår. Men glöm inte att en vit tulpan säger "Jag är inte säker på att jag älskar dig... eller Jag älskar dig inte längre". Gula tulpaner säger "hopplös kärlek". Men röda säger "Din kärlek gör mig varm inombords".

Fick en gång en bukett med 10 blommor i... de var röda, vita och blå. Men förstod inte blommornas språk. Thåström - Fanfanfan stiger i mitt huvud... sätter på YouTube och musikvideon... fast jag inte sett dig på så länge, tänker jag på dig ibland...