... bland böcker och tidningar

På orten har vi fått ett nybyggt fint bibliotek. Mysiga små läshörnor där jag kan sitta och läsa, och en cafeteria där jag hittar dagens tidning. Jag går mellan hyllorna, drar ut en bok... läser några sidor, bläddrar fram en bit, och stoppar in den igen.
Jag drunknar i all kunskap och alla nyheter, som dagligen kommer till mig.

Var hittar jag det som är rätt för mig,? vad ska jag välja?
Hur ska jag bland all denna information hitta det som är viktig.


Jag älskar att läsa försvinna i någon annans äventyr eller titta på alla dessa fantastiska bilder som finns i alla dessa böcker.


Men det är lättare att välja det som roar och det som är lätt att ta sig igenom, än det som jag borde ta åt mig av... och hur mycket kunskap behövs? är all kunskap bra? och om jag inte använder kunskapen...

För så är det ju... vi vet... men vad gör vi?

Jag går över bron på vägen hem, tittar ner, en and ligger och guppar på vattnet mellan en ölburk och en vattenflaska.

tillbaka, gång på gång på ruta ett...

... dagarna har gått, de blev till veckor... och månader. Nästan ett år har passerat sedan jag skrev sist. Jag läser den senaste texten från november 2013... och posten dimper ner i brevlådan. Inte mycket har förändrats. Jag har åkt in och ut genom bemanningsföretagens dörrar.

Det började i december förra året. Jag trodde väl att jag fått en vinstlott, mina förväntningar var stora, och kanske, kanske skulle det leda till en tillsvidareanställning. Men jag var väldigt blåögd och ivrig att få, ja just det FÅ jobba. Få göra som vi är intalade att vi ska göra... jobba, tjäna pengar köpa saker och konsumera...

Telefonen ringde... är du arbetslös?... vill du jobba?...
jo, ja, men var ska jag bo?
rösten i andra änden av telefon... Jag måste ha ditt svar nu!

Telefonsamtalet ett par dagar tidigare från ett bemanningsföretag. Vill du ha jobb? 

Klart jag ville ha jobb. Men jobbet låg tolv och en halv mil bort… och jag har ingen bil… att pendla, köra bil tjugofem mil om dagen! Köpa bil? 

O, nej… men lyckan var när jag upptäckte att det låg ett vandrahem 50 meter från fabriksgrinden.

Klockan 05:00 i december månad, vaknade upp ur mitt arbetslöshetside. En bil väntade utanför. Jag tog min packade resväska och en blå Ikeabag och gick ut ur lägenheten, och jag visste inte när jag skulle komma hem igen. Gårdagens "krig" i entren till mitt hyreshus låg fortfarande som ett snöfall av klara glasbitar och vinden drog in genom den trasiga entedörren. På sätt och vis kändes det skönt att komma bort från allt stök i huset. Jag skulle norrut… men inte till Pajala, bara 12 och en halv mil.

Det kostade att få jobba…. Dubbelt boende... resor, buss, tåg, buss .... och svårplanerade matinköp, arbetsplatsen låg ute på landet, mil från någon affär… resa, resa, resa…. 

Och "hemma" i min lägenhet dog mina blommor. 

... i mitt arbetslösa ide.

En del dagar vill jag sova, inte för att kroppen behöver vila, utan för att jag är så uttråkad på att vara vaken, eller för att jag inte har råd att vara vaken.
När jag sover kostar jag inget. Jag äter inte. Jag behöver ingen transport. Jag sliter inte mina skor. Jag behöver inte ha lampan tänd.
När jag ska sova grubblar jag, tankarna kan hålla mig vaken i timmar... känns som de håller mig vaken hela nätter ibland... tänker, undrar, funderar. Byter kudde, vänder mig, byter kudde igen. Drar täcket över huvudet, nya tankar, gamla nötta tankar.
När jag ska stiga upp vill jag stanna kvar i sängen, stänga ute ljuset. Dagens uppgifter tar alldeles för kort tid, vet att dagen blir lång.

Det rasslar till ute i hallen, tidningen dimper ner i brevlådan. Men jag ligger kvar tills det rasslar till ytterligare en gång i brevinkastet. Motvilligt åker fötterna ner på golvet och styr iväg mot hallen. Reklamen ligger över tidningen. Jag sorterar reklamen och sparar den högen som går att använda till packmaterial vid en eventuell flytt... vet ju inte om, eller när. Är en av sakerna jag grubblar över. Packar i drömmarna, besöker nya arbetsplatser...

Nej jag prenumererar inte på tidningen, den går att läsa gratis på biblioteket. Jag får den av en vän, som fått den av en vän... tidningen vandrar mellan brevlådorna. I dag fanns ett olöst korsord, det ska jag kladda lite bokstäver i.

November

 Löven har tappat sina fästen från trädens grenar. Energin som intagits under sommaren har samlats till förvaring. Knopparna ligger och väntar på våren.

2013-11-08, arbetsuppgift enligt handlingsplan utförd.
Jag har varit till Arbetsförmedlingen och Verifierat mina meriter. Undrar varför de inte gjorde det någon av de två tidigare tillfällena jag var ner och visade upp mina certifikat.



Gick sedan till biblioteket och läste dagens tidning, och så kom jag hem med två böcker... nu gömmer jag mig i dom över helgen...

en arbetslös vanlig "tråkig" tisdag

Det är grått där ute, platsbanken har fått mitt dagliga besök.

Såg någon nämna att det är tråkigt att vara arbetslös. Hummm, visst är det tråkigt att vara arbetslös, men även ett jobb kan vara tråkigt.
Förutom att omgivningen tycker att det är tråkigt med arbetslösa, så finns det andra saker som jag som är arbetslös upplever tråkiga... "jobbiga" i min sits som arbetslös.


Som arbetslös har jag tappat stora delar av min bekantskapskrets, rutiner, det sociala värdet, ekonomi.

Det är dyrt att vara arbetslös. A-kassa vår arbetslöshetsförsäkring är urholkad. Vilken bilägare skulle godkänna att ha en så dålig bilförsäkring?. Under senaste månaden har jag varit på intervju som medfört resor fyra gånger 140 kronor i bussavgift varje gång, brevporto, kuvertköp... alla utgifter som orsakarts av att jag är arbetslös. Då säger någon, men det är ju småpengar. Nej inte för en arbetslös, dessa ca 600 kronor är mer än vad min mat får kosta på 14-dagar.

Jag pratade med en person på tåget. Hon jobbade i Norrköping, hennes man i Stockholm... de bodde i Eskilstuna. En av deras söner bodde i Örebro, dottern i Linköping och yngsta sonen for fram och tillbaka till olika arbetsplatser i Norge. Alla dessa förflyttningar, orsakade av arbetslöshet. Arbetslösheten splittrar familjer.

Så, är det, det där med valfrihet och möjligheter det pratas om. Men jag ser ingen valfrihet! För en arbetssökande arbetslös är verkligheten den att du inte vet om du kan besöka barnen i helgen, du vet inte om du kan gå till tandläkaren nästa vecka, du vet inte om du kan tvätta på tvättiden i morgon.
Ringer telefonen och någon vill ha en intervju, kan du inte tacka nej. Får du ett jobb får tandläkartiden vänta, och är det ett helgjobb blir det inget besök hos barnen. Har du tur får du ett jobb på orten, annars får du flytta, du får ställa dig på nytt i kö hos en tandläkare... bo på vandrahem om inte det finns någon ledig lägenhet... eller pendla 20 mil om dagen...

... nu in till stan med ett intyg, ytterligare en kostnad på 140 kronor i bussbiljett, men kanske ger det ett jobb... kanske måste jag köpa en bil och börja pendla 20 mil om dagen.

Platsbanken...

... rubrikerna på olika jobb rullar fram på min dataskärm. Letar efter min plats.
En plats där jag kan känna att jag har ett arbete där det förväntas att jag tar ansvar.

Ett arbete där min arbetslivserfarenhet kommer till användning. 

Ett arbete där jag får nya utmaningar och erfarenheter.

Vill du jobba extra? ... extra? nej jag vill ha ett jobb en sysselsättning... extra? ? ? jag är arbetslös! extra till vad?

Hungriga, duktiga studenter som vill jobba... ? undrar om jag måste börja studera för att få ett jobb inom industrin eller på något lager som truckförare?

Medecinsk sekreterare
Socialsekreterare
Norsktalande kundtjänstarbetare

Jag byter sida... texten ser lika dan ut...
Lärare
Systemutvecklare
Arabisktalande...
Finsktalande...
Driven student...
Två modiga elevassistenter.


... ingen som behöver mig!
... arbetsgivaren följer rubriken, oftast ett bemanningsföretag.
Tomte sökes i Lund, Landskrona och Malmö !
Jag passerar sidan 26 av de 96... och ger upp sökningen.

... tittar på hemlänet 783 jobb, 15 inom industi.

Känner mig som skyltdockan som klamrar sig fast på en vägg till ett hus i Norrköping.
Ensam, fast jag vet så många fler än jag är arbetslösa.
Utsatt, dit det blåser dit hamnar jag, inget att välja på bara att följa fingret dit det pekar... om det nu ens händer.
Jag fryser, klättrar på... faller tillbaka och blir hängande.

vecka fyra och snart fem...

... veckorna springer i väg... känner mig som en ballong, som flyger omkring och vet inte vart... ibland stiger jag, högt över marken i hopp om arbete. Men så sticker något hål på förväntningarna och jag faller trasig ner, det gör mig trött.

Dagarna går, jag vandrar långa promenader, gör uppdateringar på bemanningsbolagen, söker jobb och uppdaterar bostadsköer i olika städer!

På fredag ska jag skicka in min första rapportering till arbetsförmedlingen, blir en lång lista på aktiviteter, några sökta jobb, och jobb som jag fått tillbaka med orden "vi tackar för visat intresse, men tjänsten är tillsatt av annan sökande".

Nu ska jag laga ihop mig och blåsa in lite luft och .. nä, inte stiga för högt känner att lagningarna inte håller för det i dag.