måndag 28 maj 2012

Tre slott...

... med minnen.

Min äldsta son och jag hyrde en bil i söndags.

Sundbyholms Slott, blev första stoppet. 

Det finns en badplats nedanför slottet dit vi åkte och badade när barnen var små. Minns att stranden ibland hade inslag av "fågelbajs" från de inte så populära Kanadagässen. Min äldsta son pekade ut bryggan där han fångade sin första fisk, en abborre. Minns jag fick steka den åt honom i husvagnen "för fiskar man ska man äta sin fångst."                                                                                                        En dag i maj, för nu länge sedan... det är, 29 år sedan.   Vi hade vår Bröllopsmiddag här på slottet, barnens far och jag. Släkten var samlad... alla utom min mor, som inte kom och min minsta bror som bodde hos henne.                                                                                                                                                                   Jo, och så har jag jobbat på slottet... X-tra med att servera för några år sedan. En kul tid, fick uppleva så mycket. Serverade på bröllop, studentbaler, vikingafester, julbord, maskerader... det spelades teater till maten. Spöken, vin, mat, os, disk, trevliga personalfester och jag trampade många steg i trapporna.





Slott nummer två, Taxinge 

För oss ett vanligt utflyktsmål under sommaren... Det serveras kakor, tårtor och bakverk. Men även smörgåsar, bakpotatis och sallader... och solen skiner alltid.






Vi vandrade runt i parken... och fyllde våra minneskort i kameran med bilder.
                                                                                                                                                                               

Min son gillar också att fotografera...

Sista stoppet blev vid Strömsholm.
Denna plats fick oss att tänka på två små busiga fyrbenta vänner vi hade, en svart och en vit Labrador. Det ligger ett djursjukhus här, där våra hundar fick vård och de fick genomlida några operationer... men en dag fick vi ge upp vår ena hund den svarta lilla Labradoren och han fick som min äldsta son sa "komma till hundhimmelen ... "
Många tårar fälldes. I dag är de båda borta.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar