Gudar, Eld och Gemenskap...

Två "riter" möts.

Valborg, var enligt legenden dotter till den store kung Richard, hon helgonförklarades
1 maj, år 778. Hon avgudades på samma sätt som vikingarna avgudade våren... 

Frej, Freja, kärlek, frukbarhet... en hyllning till naturen.

Men Valborg förknippas också med häxor farandes runt på kvastar som skulle skrämmas iväg. En annan orsak till att eldar tändes var att skrämma iväg rovdjur innan korna släpptes ut i skogen på sommarbete.

Jag firade årets Valborg med en tur på hojen... Vi kom till Askersund, gick omkring i solen på bryggan och blev nog lite solbränd i dag också.




På vägen tillbaka hamnade jag på en mindre väg... plötsligen delar sig vägen... jo, just jag ska ditåt ... hummm eller... nej båda var grusvägar... Nä inte vände jag men det är så att jag och min hoj gillar inte grusvägar. Nu vilar vi, får se om jag går och tittar på byns eld.

Det gröna tar över, snart är sommaren här...

och barrväxterna får hjälp med att färglägga naturen.

Alla milen jag gått börjar synas på mina skor...  Men blir ett senare problem, köpa nya skor... hummm.

De orange färgade snöpinnarna står fortfarande kvar längs vägen, nej inte ska det väl bli mer snö? Men vem vet?
Blåsippor, vitsippor, violer, tussilago växer i diket... en citronfjäril flyger med mig längs vägen, men den vill inte fångas på bild...
en ödla springer över vägen framför mig... snabbt är den nere i diket på andra sidan. Inte heller den ställde upp för att bli fotograferad.

Mina funderingar är mest på jobb nu... kan inte till fullo,släppa in naturen på min vandring, trots det underbara vädret

 Jag ser upp på den nya små gröna bladen. Solen bländar mig på en nästan målad himmel.

Jag gick till grannbyn, till pappas grav, satte en bukett vitsippor på graven. På vägen hem blev det riktigt varmt i solen, så jackan åkte av...








Förresten, Grattis! alla gräsmatteägare, gräset växer, dags att ta fram klipparen....

Japp, det blev mat i dag också...

Rustad med handskar begav jag mig till en liten träddunge där trädgårdsavfall tippats... Hade sett dem på min vandring tidigare på dagen, dessa spröda vårprimörer... .

Nässlor, ytterligare en nyttig vårväxt. Tillhör familjen Urticaceae. Denna "brännande" växt innehåller, C-vitamin, betakaroten, kalcium, järn och magnesium. De går att plocka tills plantan går i blom... så ut, passa på att plocka "vild spenat".

När jag var liten hatade jag att plocka dem, mamma gav mig en hink på våren och så ut och plocka... nä, inga handskar... och det kändes som om hinken aldrig skulle bli full, en gång la jag fullt med pinnar i botten på hinken ... för att den skulle bli full fortare.


Förutom till matlagning använder jag nässlorna till att gödsla med. Jag plockar nässlor lägger dem i vatten i en hink sätter på locket och låter den stå en vecka... sedan vattnar jag grönsakerna med nässelvattnet, slänger bort nässlorna och plockar nya.

I matlagningen blir det Nässelsoppa med ett ägg, eller smörstekta nässlor med en skiva lax till. Torkade nässlor är som vitaminpulver, bara att strö över smöret på smörgåsen.


I dag blev det en Nässelsoppa.
2 liter nässlor
1 liter vatten
1 gul lök
2 klyftor vitlök
2 msk smör
2 msk mjöl
1 dl crémefraiche
salt
peppar
och till det ägghalvor




Förväll nässlorna ca: 15 minuter, sila, men slå inte bort vattnet. Det ska användas till soppan.

Krama ur nässlorna.
Hacka löken och fräs den i smöret.

Tillsätt mjölet.

Häll i nässelvattnet från förvällningen. 

(ta lite i taget så inga klumpar bildas)

Hacka nässlorna, och rör ner.

Tillsätt crémefraiche.

Salta och peppra

Servera med kokt ägg.

Det räcker till två personer... 

eller till mig i två dagar...

hummm .... mmmmm ... ogräs?

... nu är de här! Maskrosorna...
de tillhör familjen Asteraceae, samma som tussilagon.
     ... i mina ögon är de vackra.

En flerårig ört.
En av de vildväxande växterna som går att använda vid en överlevnadssituation.

Den har en rot som går att äta, skala den, och låt den koka i 15 minuter.
Bladen är C-vitamin rika och går att äta, som sallad.
Ja, och så blommorna används till maskrosvin.

Minns mina somrar som liten när jag sprang barfota i gräset bland de gula solarna. Jag gjorde "kedjor" av maskrosens ihåliga skaft och hängde runt halsen... och säkert sjöng jag någon visa.

Förra året på skolan blev maskrosen mitt "ogräs"... jag följde växten med ritblock och kamera. Blev ett tiotal teckningar och 300 bilder... jag har "klätt" en vägg  i hallen med förstoringar... som ett minne av "den korta sommaren". Och nu är de här igen, maskrosorna... Och ytterligare några fångade på bild






Nä jag gör som Carl-Anton Axelsson skriver i sin text... Maskrosor och tjärdoft... 


"Jag lät alla mina maskrosor finnas,
fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut..
Men det är så skönt att sitta och minnas
små solar i gräset, när sommar'n är slut."



jag låter alla mina maskrosor finnas...

Funderingar, tankar vid köksbordet en måndag i April

Kaffe, kaffe, kaffe… 

Min underhållning, fåglarnas ivriga ätande av frön och bröd runt fågelmatplatsen.

Några bilar på vägen utanför, på väg någonstans, kanske till något ”måste”. 

Men hoppas de är på väg till något de verkligen vill.

Har upptäckt att det är viktigt med tid då inget händer… att ha tråkigt säger en del. 

Varför tråkigt?

Att få tid att bara sitta och upptäcka, se, höra, tänka i tystnad.  Inte ha ett inrutat mönster för dagen, möjligheten att ha tid.

Tid till mig själv. 

Att ha tid att hitta, leta information om just det ordet, den saken, den platsen som kommer som en tanke i huvudet.

Slippa tanken på att det får jag göra sedan… sedan, när då?

Solen står högt på himlen, den är alldeles klar blå. I morgon ska jag åka till stranden i dag ”måste” jag putsa fönster….

Kommer ihåg gånger då planeringen inte fungerat… därför, är det så viktigt att göra det… när tillfället är... ta tiden.

Så kommer morgondagen och regnet öser ner. Jag ser dem bra... regndropparna genom mina nyputsade fönster. 

Strandens sand är våt, jag sitter i mina regnkläder… ensam.

Nä, jag gör inte alltid som jag borde. Det finns dagar då jag tror jag har ”måsten” att göra, och tillfällen för det jag vill försvinner bort…  Det finns dagar efter ”jag måste dagar”, då jag sitter och tittar ut genom nyputsade fönster när regnet faller. Det kan falla en hel dag och besvikelsen av att regnet faller kan leda till att den regniga dagen blir en dag som bara försvann… 

från min dagbok 2010... det har gått två år.

Flygen är fortfarande mestandels inställda… fast flygbolagen vill flyga. Eyjafjallajökull  fortsätter sin verksamhet, helt lugnt och jag tror hon suckar ut lite extra aska, bara för att visa att naturen vinner över allt..

2010-04-21

Kom upp halv tolv, läste posten… ingen lön denna gång. 

Tittade ut, det snöar! Hela himlen är grå och det faller tätt med snö… och jag som körde hoj i går! Men det smälter när de kommer ner till marken, så det ligger inget kvar… ännu.

Dags för frukost.

Det känns som allt jag trott på… nu bara visar sig vara en bluff… som illusioner i en varm öken. Jag har trott på mål som andra förkastat innan ens tanken på målet kom… är så förfärligt, kunde lika gärna bara ha flytit runt. Hade säkert mått bättre då.  Nu har jag hamnat i ett tomt rum, ett syrefritt luftfritt rum… och där flyger jag, utan mål utan något att tro på…  vad jag gör spelar ingen roll, men om jag inte gör det så spelar det en roll… ingen kommer att minnas det jag gör en mindre det jag inte gjorde…

Vad skulle jag gjort för att bli sedd? Hur högt skulle jag höjt rösten för att bli hörd?

2010-04-22

Fick nytt läkarintyg i dag, sjukskriven till den 31 maj, var ner till försäkringskassan och lämnade in det och fick en kopia. Var kallt och regnigt ute… det måste ha kommit en hel del snö i natt för det låg små snöbäddar lite här och där mellan påskliljor och andra blommor och på de parkerade bilarna.

Var till Bromskloss på kvällen kändes ganska bra, men blir vimsig yr, när det blir för mycket runt mig.

2010-04-23

Var till psykologen . Vet inte om jag ska tycka synd om henne … så hon försöker… frågor som jag trasslar till, fårstår inte… hon säger jag gör undanflykter, är nog så men jag vet inte… tror att i dagsläget vet nog omgivningen mer hur jag mår och vad som är fel, än jag själv… tokigt?  

Fick läxa av psykologen skulle tänka något positivt om mig själv tre gånger om dagen. Fem positiva saker när jag vaknar om mig själv, och så fem på dagen och fem på kvällen, undrar om jag kommer på några..? Hon säger att jag varit elak mot mig själv… inte tänkt på mig själv.

Hon sa att ett barn som slår huvudet i väggen lär sig att inte slå huvudet i väggen, men jag har fortsatt… självdestruktivt… fast jag har inte upplevt det så… Det har funnits mål som jag ville nå, som jag fått i uppdrag att nå och jag ville inte svika dem som trodde på mig.

"Depression är inget tecken på svaghet. Det är ett tecken på att du prövat att vara stark för länge.." eller?

... plantera ett träd.

Jag har ett litet äppelträd, ja träd är väl att ta i... mer en pinne, med en jordklump där den har sina rötter, förvarade i en svart plastkruka.
Men jag har "gjort" detta träd själv.

Förra våren då jag gick på en folkhögskola ympade jag in en kvist från en gammal äppelsort.

Jag ympade in den på en grund"stam" ( en liten stam med ett rotsystem).
Gjorde snitt i båda delarna och band ihop dem.

Under sommaren växte det till sig lite, fick blad och några nya grenar. I vinter har "trädet" stått ute, men fortfarande i sin plastkruka, jag bäddade in det i lite löv i höstas för att hjälpa det att klara av vinterkylan.
Klippte bort förra sommarens grenar här om dagen, så nu det är bara en "pinne" som sticker upp ...

Vet inte hur länge det tar innan det blir ett träd, och vet inte ens vart jag ska plantera det...
Vi söker väl någonstans att slå rot både jag och "trädet".

Får mig att tänka på ett annat äppelträd... oj, vad tiden går...planterade det 1988 på hösten, vi hade köpt hus. Det fanns inga fruktträd på tomten, så jag planterade ett äppelträd. Aroma hette sorten, en korsning mellan Ingrid-Marie och Filippa.
Trädet fick gul-gröna, stora vackra frukter med lysande röd täckfärg, en söt och aromrik höstfrukt... Det hade stått och växt i åtta år när vi lämnade huset, i höst är det 24 år sedan jag planterade det.

Finns det kvar?