hummm .... mmmmm ... ogräs?

... nu är de här! Maskrosorna...
de tillhör familjen Asteraceae, samma som tussilagon.
     ... i mina ögon är de vackra.

En flerårig ört.
En av de vildväxande växterna som går att använda vid en överlevnadssituation.

Den har en rot som går att äta, skala den, och låt den koka i 15 minuter.
Bladen är C-vitamin rika och går att äta, som sallad.
Ja, och så blommorna används till maskrosvin.

Minns mina somrar som liten när jag sprang barfota i gräset bland de gula solarna. Jag gjorde "kedjor" av maskrosens ihåliga skaft och hängde runt halsen... och säkert sjöng jag någon visa.

Förra året på skolan blev maskrosen mitt "ogräs"... jag följde växten med ritblock och kamera. Blev ett tiotal teckningar och 300 bilder... jag har "klätt" en vägg  i hallen med förstoringar... som ett minne av "den korta sommaren". Och nu är de här igen, maskrosorna... Och ytterligare några fångade på bild






Nä jag gör som Carl-Anton Axelsson skriver i sin text... Maskrosor och tjärdoft... 


"Jag lät alla mina maskrosor finnas,
fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut..
Men det är så skönt att sitta och minnas
små solar i gräset, när sommar'n är slut."



jag låter alla mina maskrosor finnas...